Efter fyra veckor som arbetande person så borde man börja landa, men det känns som om jag fortfarande lever i någon sorts dimma. Men den här helgen har jag hunnit med mig själv (och tvätten) för en gångs skull. Nu är det bara den där uppsatsen som ska skrivas.
Jag kan dock säga att jag trivs bra på jobbet. Mina arbetskamrater är mycket trevliga, jag får mycket ansvar och lär mig massor, framför allt om utbildningspolitik och påverkan. Känns lite konstigt att vara tjänsteman och inte den som är med och skapar politiken från idéstadiet, men det är bra för mitt ego. Jag har hört att ödmjukhet är bra.
Den senaste veckan har varit smått galen på grund av kårobligatorieproppen. Onsdagen spenderades i någon konstig obligatoriebubbla där pressekreteraren satt konstant i telefon och Moa var överallt i media. Dagen efter var en migrändimma för mig. Och note to myself - skriv inte inlägg i dvaltillstånd under känsloanstormning. Det blir sällan bra.
Jag undrar hur man får ihop resten av livet när man jobbar. Och lägg barn till det så gör man väl ingenting annat än jobbar och tar hand om barn. Egentid?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar