fredag 18 februari 2011

Lägg ner Sida och lägg pengarna på Sveriges universitet och högskolor!

Sverige har ett stort och viktigt arbete framför oss. Vi måste förklara varför det är värt 100 000 kr för att läsa ett år på en masterutbildning i ekonomi för studenter från tredje land som har ont om pengar. Vi måste locka med mindre än 8 timmars undervisning i veckan, dåligt klimat och bostadsbrist. Vi kan inte erbjuda speciellt många stipendier, de fullkostnadstäckande stipendierna är ännu färre. Är det detta regeringen var ute efter när de införde avgifterna?

Det kan debatteras för och emot i all oändlighet kring avgiftsbelagd utbildning. Argumenten från de olika sidorna är sällan nya, och vi har för länge sedan slutat lyssna på varandra. Avgifter är och förblir en dålig idé i min värld. Det finns inget bättre bistånd vi kan ge än att låta en person från ett land med sämre högre utbildning och sämre villkor än Sverige komma hit och ta sin examen. Personen kommer inte bara få leva i ett land med fungerande demokrati och pressfrihet, utan även en massa kunskap som den kan ta med sig hem igen och dela med sig av. Kunskapen kan inte hamna i "fel" fickor som pengar lätt, vi behöver inte muta inflytelserika personer för att kunskapen ska nå rätt personer och med rätt stöd i sitt hemland kan kunskapen föras vidare.

Vi behöver nu fokusera på hur vi kan sänka avgifterna, förbättra utbildningskvaliteten och bygga bort bostadsbristen. Viktiga områden som borde ha varit lösta långt innan en tanke på avgifter ens kom till stånd. Vi måste göra det attraktivt att studera i Sverige, för både svenska och utländska studenter.

En person i min närhet utbrast: "Lägg ner Sida och lägg pengarna på Sveriges universitet och högskolor!". Personen i fråga menar att studenter från tredje land i Sverige ger mycket mer "outcome" än arbetet och biståndet Sida ger. Även om jag inte håller med i sak, är det ett intressant uttalande. Hur skulle biståndet se ut om det var mer fokuserat på utbildning? Skulle det förbättra biståndet? Jag tror på utbildning som en väg till en bättre värld. Utbildning ökar möjligheten att få jobb, minskar mödradödligheten och skapar en större jämlikhet. Det är områden som mer eller mindre tangerar Millenniemålen. Hade ett ökat fokus på utbildning och utbildningsutbyte gjort att vi varit ett steg närmare att nå dem?

Sverige måste våga satsa på utbildning ur ett internationellt perspektiv, och då måste det till fler stipendier och fler möjligheter för de från de fattigare länderna att komma hit att studera. Helst i kombination med avgiftsfri utbildning. I Sverige kanske det är lätt att avgiftsbelägga högre utbildning ur ett skatteperspektiv. Ur ett globalt perspektiv tror jag långsiktigt att det är katastrofalt. Och det gäller för all utbildning i världen. Kunskap och bildning måste vara (kostnads)fri.

Om studieavgifter: DN, University World News om den allt dyrare utbildningen.

Jag har tidigare skrivit om avgifter.

fredag 11 februari 2011

Ge oss studielinjen!

Jag och Saco Studentråd har idag publicerat följande artikel på Newsmill:

Saco har i dagarna presenterat rapporten Kan arbetsmarknadens parter ta ett större ansvar för socialförsäkringarna?. De tecknar där en bild över hur ansvaret för sjukförsäkringen och, framförallt, arbetsskadeförsäkringen skulle kunna föras över på parterna. Under avsnittet Studenter konstateras det återigen att det är viktigt att se över trygghetssystemen för studenter. Saco säger även att studenterna aldrig passat in i nuvarande system, som bygger på inkomstbortfallsprincipen, och att de behöver en särskild lösning.

Saco Studentråd kommer till samma slutsats om och om igen - studenterna behöver en egen socialförsäkringslösning. Och låt oss säga en gång för alla. Det är inte för att är synd om studenterna. Vi kräver inte en ersättning högre än studiemedlet eller förmåner som aldrig skulle tillfalla arbetstagare. Vi kräver däremot ett skydd som räcker året om, som inte är beroende av studiemedlet och som medger deltidssjukskrivning. Vi kräver även att studenter som får barn under studietiden ska få mer än 4 000 kronor i månaden efter skatt i föräldrapenning. Detta eftersom det inte är rimligt att studenter får sämre skydd än sina arbetande jämnåriga.


Det har gjorts ansträngningar för att ge studenter trygghet vid sjukdom eftersom studiemedlet går över till ett bidrag vid sjukskrivning i mer än 30 dagar. Detta skydd finns dock bara så länge studenten har ansökt om studiemedel. När sommaren kommer och sjukskrivningen kvarstår finns det bara försörjningsstöd eller snälla släktingar att tillgå som försörjning. Om studenten har tur. Likaså kan studenter som inte har en försörjning efter examen räkna med ett besök till socialtjänsten eller hoppas på att ha föräldrar som har råd att försörja dem. En student som blir förälder och vill vara föräldraledig, men inte har arbetat innan studierna, kan räkna med en månadsinkomst på 4 000 kr efter skatt. Orimligt.

Socialförsäkringssystemet är helt enkelt varken skapat eller hållbart för studenter. Eftersom de flesta studenter inte förvärvsarbetar alls, eller tillräckligt mycket för att kvalificera sig till trygghetssystemen, behöver studenter kvalificera sig på sina egna meriter.

Saco Studentråd har, liksom många studentorganisationer, länge drivit frågan om en bättre trygghet för studenter. Vi har sedan 1997 vartannat år gett ut Utbildning straffbart?, tillsammans Stockholms universitets studentkår, Umeå studentkår och Uppsala studentkår, där vi varje gång har påpekat det bristande skyddet för studenter inom socialförsäkringarna. Det finns en förståelse för problematiken bland insatta politiker, men sällan en uttrycklig vilja att göra en faktisk förändring. Studenter är helt enkelt inte en prioritering i dessa sammanhang.

Ibland måste politiker våga vara framåtsyftande och inte bara titta på var ett kollektiv är just nu. Studenter är inte "lönsamma" ur ett ekonomiskt perspektiv under studietiden, men på lång sikt bidrar de till ökat välstånd. Att ge studenter en tryggare studietid kan visa sig vara lönsamt om det innebär att fler studenter tar examen på kortare tid.

I den studiesociala utredningen från 2009, Stärkt stöd för studier, föreslogs att studenter skulle kunna vara sjukskrivna med omvandlat studiemedel högst ett år, både vid hel och vid halv studieoförmåga. Det är med stor besvikelse vi ser att ingenting har gjorts för att införliva detta.

Saco Studentråd sätter nu sitt hopp till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen, under ledning av Gunnar Axén, att ge studenterna ett heltäckande socialförsäkringssystem utifrån studenternas förutsättningar.

Problemen uppstår eftersom socialförsäkringarna är uppbyggda efter arbetslinjen och inkomstbortfallsprincipen, två villkor de flesta studenter inte kan uppfylla. Studenter måste få tillgång till socialförsäkringarna på sina egna villkor. Det är dags att ge studenterna en studielinje

fredag 4 februari 2011

LSU + Saco Studentråd = ?

Saco Studentråd har länge varit medlemmar i LSU - Sveriges ungdomsorganisationer. Någon gammal räv minns säkert när vi gick med, själv har jag inte en aning. LSU är en paraplyorganisation för ungdomsorganisationer i Sverige. De driver frågor om ungdomars organisering, ur alla möjliga vinklar. Det kan tyckas märkligt att en facklig studentorganisation är medlemmar i en paraplyorganisation som främjar ungdomars organisering, men vid närmare eftertanke tycker jag att det är fullt naturligt.

Facket har varit experter på organisering, och är det fortfarande till stora delar. 2009 var 71% av Sveriges befolkning fackligt organiserade. Det är inte illa. Däremot har organiseringsgraden sakta men säkert sjunkit de senaste åren för det fackliga kollektivet i stort. Saco ökar fortfarande. Facket är alltså inte lika bra på att organisera sig som förut.

Trots att Sacos förbund har ökat i medlemsantal, står tyvärr inte studenterna för den ökningen. De senaste fyra åren har vi legat mellan 96 000 och 97 000 studentmedlemmar genom våra förbund. Vi har inte direkt sjunkit, men heller inte ökat. Saco Studentråd har ingen rekryterande funktion, men ska samtidigt skapa förutsättningar för förbunden att bättre kunna attrahera medlemmar genom att vara relevanta och driva frågor som verkar attraktiva för potentiella medlemmar. Och här har vi stor draghjälp av LSU. Precis som LSU är den samlande kraften för ungdomsorganisationer i Sverige, är Saco Studentråd det samlande kraften för studentsektionerna i Saco. Genom LSU kan vi stöta och blöta problem som dyker, prata om hur vi inom organisationen kan förbättra studenternas inflytande och ta del av utbildningar. Och vi kan prata organisering, diskutera organisation och ifrågasätta och själva och vårt varande på att sätt som är svårt när den egna organisationen är den enda referenspunkten.

Saco Studentråd måste blir bättre som organisation och möjligheten att träffa andra organisationer som drivs av unga ger oss en bra hjälp på vägen. Och jag är övertygad om att Saco Studentråd kan ge lika mycket tillbaka till LSU.

Studielinjen

Idag skriver jag följande på Sacobloggen:

Saco Studentråd konstaterar om och om och om igen att studenter inte passar in i socialförsäkringssystemen. Sjukdom, föräldraskap och arbetslöshet omöjliggörs för en del studenter eftersom en redan ansträngd ekonomisk situation kan istället bli en katastrof. Tyvärr är det inte alltid lätt att förutse lunginflammationen eller att den annars vanliga sommarjobbsarbetsgivaren går i konkurs i maj. I de fallen kan studenter stå helt utan skyddsnät.

Det har gjorts ansträngningar för att ge studenter trygghet vid sjukdom eftersom studiemedlet går över till ett bidrag vid sjukskrivning i mer än 30 dagar. Detta skydd finns dock bara så länge studenten har ansökt om studiemedel. När sommaren kommer och sjukskrivningen kvarstår finns det bara försörjningsstöd eller snälla släktingar att tillgå som försörjning. Om studenten har tur.

En student som blir förälder och vill vara föräldraledig, men inte har arbetat innan studierna, kan räkna med en månadsinkomst på 4 000 kr efter skatt. Orimligt. Studenter som inte har en försörjning efter examen kan räkna med ett besök till socialtjänsten eller hoppas på att ha föräldrar som har råd att försörja dem.

Socialförsäkringssystemet är helt enkelt inte hållbart för studenter. Eftersom de flesta studenter inte förvärvsarbetar alls eller tillräckligt mycket för att kvalificera sig till trygghetssystemen behöver studenter kvalificera sig på sina egna meriter.

Saco Studentråd är av åsikten att heltidsstudier ska vara heltidsstudier. Det ska räcka att studera på heltid för att bli inkluderade i ett fullvärdigt trygghetssystem.Saco Studentråd kommer under 2011 driva frågan om studenters trygghet och inkludering i socialförsäkringssystemen. Vi är övertygade om att för att detta ska ske behövs det enstudielinje. Med det menar Saco Studentråd följande:

Studenter är idag inte fullt ut inkluderade i trygghetssystemen, i vissa fall till och med exkluderade. En heltidsstudent kan inte bli sjuk, bli förälder eller bli arbetslös utan att behöva oroa sig för de ekonomiska konsekvenserna. Detta leder inte bara till problem för den enskilde studenten, utan även till kostnader för samhället då studenten kanske inte har möjlighet att slutföra sin utbildning.

Problemen uppstår eftersom socialförsäkringarna är uppbyggda efter arbetslinjen och inkomstbortfallsprincipen, två villkor de flesta studenter inte kan uppfylla. Studenter måste få tillgång till socialförsäkringarna på sina egna villkor – det behövs en studielinje.

Håll utkik efter mer från Saco Studentråd om studenters trygghet. Under tiden kan du läsa om problem och lösningar i Utbildning straffbart? och om Anna som råkade illa ut när hon drabbades av en svår sjukdom.

tisdag 1 februari 2011

Framtidens kvinnliga ledare - nominera ideella krafter!

Det är väldigt roligt, men stundtals svårt, att vara ledare. Ibland kan det till och med vara extra svårt att vara kvinnlig ledare, eftersom vi har lite svårt att uppfylla "mallen" av den vita- medelåldersman-chefsbilden. Därför är det fantastiskt att Ledarna och Shortcut tillsammans listar Framtidens kvinnliga ledare (FKL).

Förra året var jag på presentationen av FKL-listan. Jag blev då ganska upprörd över att det fanns så få ideella ledare på listan och hade högt flygande planer på att göra något åt det hela. Det blev en lista, som jag satte ihop med hjälp av Rättviseförmedlingen. Förhoppningsvis är några av namnen intressanta för FKL i år.

Nu är det i alla fall dags igen att nominera. Även om jag kan tycka att FKL kan behöva ändra sina kriterier så att de blir mer "allmänt" hållna, tror jag att en stor anledning till att det finns så få ideella kvinnliga ledare på listan är att de är så få nominerade. Juryn kan inte gärna utse någon de inte vet existerar.

Jag har därför en önskan: Alla ni som känner en fantastisk, ung, kvinnlig ledare i ideell sektor- nominera henne! Tillsammans kanske vi kan öka närvaron av ideella ledare på listan.

Bloggen är död - länge leve bloggen!

Det har varit tyst på min blogg. Det har väl inte direkt varit en medveten tystnad, men lusten att bidra till någon form av debatt dog lite under valrörelsen. Som studentrepresentant blir det väldigt mycket valrörelse, och just den utbildningspolitiska debatten kom att handla om precis allt utom varför den högre utbildningen är viktig för samhället. Vi kan prata ihjäl oss om samverkan och lärarledd tid, men förstår vi inte syftet med högskoleutbildning kan vi lika gärna lägga ner. Mitt engagemang dog lite, och bloggandet med det.

Nåväl. Bloggskuggan. Jag hoppas att komma ur den. När jag väl har ett uppehåll i skrivandet är det svårt att komma igång igen. Men jag behöver bloggandet och skrivandet för att hålla igång mitt engagemang. Och vad är egentligen en förtroendevald utan engagemang? Alltså - skärpning på alla bloggfronter. Härmed får ni ett löfte om att 2011 är året då jag ska blogga vettigt minst en gång i månaden! (Ni förstår ju själva att det här inte räknas som ett sådan inlägg.) Och jag tar gärna emot pepp och idéer om vad ni vill att jag ska skriva om! Lisa är tillbaka!