torsdag 27 maj 2010

Glappet mellan utbildning och arbetsmarknad förödande

Skriver tillsammans med Sacos ordförande Anna Ekström på Sourze om vikten av arbetslivsanknytning i utbildningen:

Löven på björkarna slår ut, syrenerna blommar och snart lämnar tusentals nyutexaminerade akademiker landets universitet och högskolor. De har alla gjort en stor investering. De har tagit studielån, avstått från inkomst under studietiden och dessutom lagt ett stort engagemang på sin utbildning. Även samhället har investerat; bekostat utbildningen och gått miste om skatteinkomster. Därför är det positivt att personer som satsat på en akademisk utbildning oftast lyckas bra på arbetsmarknaden och hittar en arbetsgivare som har behov av just deras kompetens. Chanserna att få ett jobb och en bra lön ökar med en hög utbildning.

Men varje högskoleutbildad som inte tas till vara är en dåligt utnyttjad investering. Det är slöseri med kompetens och resurser när unga nyutexaminerade inte får jobb efter sin utbildning, utan tvingas att läsa ytterligare kurser, ta jobb som de är överkvalificerade för eller gå arbetslösa. Detta samtidigt som vi på grund av kommande pensionsavgångar står inför en brist på kvalificerad arbetskraft, inte minst inom kommuner och andra offentliga arbetsgivare. Glappet mellan utbildning och arbetsmarknad är förödande för alla parter.

Därför måste högskolor och arbetsgivare bli bättre på att samverka med varandra och ge studenterna möjlighet att möta arbetsmarknaden redan under utbildningen. I en nyutkommen rapport lyfter Saco Studentråd fram några goda exempel på hur det kan gå till.

På institutionen för biologisk grundutbildning vid Uppsala universitet erbjuds studenterna antingen forskningspraktik eller yrkespraktik som en del av det program de läser och fyra gånger per år hålls föredrag av olika arbetsgivare. Institutionen för medie- och kommunikationsvetenskap på Högskolan i Jönköping erbjuder 12 veckors verksamhetsförlagd utbildning samt kursen Projekt, där projekten lämnas in av företag och myndigheter. Här finns också ett branschråd för erfarenhetsutbyte mellan högskolan, branscher och andra organisationer. På KTH anordnar studentkåren varje år Armada, en stor arbetsmarknadsmässa där studenter och arbetsgivare kan träffas.

Det finns också exempel på goda initiativ från arbetsgivarnas sida. Göteborgs stad erbjuder en praktikplats per 20:e anställd, bland annat till unga akademiker. Revisionsbyrån KPMG har en studentansvarig på varje kontor där det finns en högskola, och deltar i många av studentföreningarnas aktiviteter. De har anställda som arbetar som lärare och gästföreläsare och ordnar även en tävling som heter Case Competition, där studenter tävlar i att lösa verkliga fall från företagets verksamhet.

Enligt högskolelagen har högskolorna skyldighet att samverka med det omgivande samhället. Det är ett omfattande uppdrag som naturligtvis inte alltid är så lätt att vare sig definiera eller genomföra. Men samverkan med arbetsgivare tycker vi är en angelägen uppgift som dessutom ligger i högskolornas intresse, eftersom det också kommer att hjälpa till att öka kvaliteten och relevansen på utbildningarna och göra dem attraktivare för studenterna.

Hela ansvaret för samverkan kan dock aldrig ligga på en part. Arbetsgivarna har också en viktig roll. Det innebär självklart kostnader att ta emot praktikanter, handleda ex-jobbare och avsätta tid för att delta på samordningsmöten. Men då får man betänka att traditionell rekrytering också är mycket kostsam – speciellt vid en bristsituation. Samverkan med högskolor är ett mer långsiktigt arbete som kommer att underlätta framtida rekrytering och förhoppningsvis också frambringa akademiker som är bättre rustade för arbetsmarknadens krav.

Även studenterna måste naturligtvis ta ett eget ansvar för sin karriär och sin framtid. Det är bara positivt att till exempel studentkårer ordnar arbetsmarknadsdagar och studiebesök. Men högskolorna måste medverka för att skapa kontinuitet och göra arbetslivsanknytningen till en naturlig och integrerad del i utbildningen. Att bygga samarbeten och relationer tar tid och kräver kunskap. För att enskilda studenter ska kunna ta egna initiativ och knyta kontakter med arbetslivet redan under studietiden krävs att de får en grundläggande kunskap om hur arbetsmarknaden ser ut för just deras utbildning och att det redan finns upparbetade kontakter.

Vi tror att studenterna har en stor potential att själva styra sin karriär och påverka sina chanser på arbetsmarknaden – om de bara får det stöd de har rätt att kräva!

söndag 23 maj 2010

Pepp från alla håll

Det är svårt att alltid vara på topp, speciellt när ens uppdrag innebär att alltid vara tillgänglig, att alltid vara beredd på att jobba. Att slappna av under de omständigheterna är inte alltid lätt.

Men ibland har jag en sån där helg. Jag sover inte tillräckligt mycket, men ändå fyller den mig med massor av energi. Den här helgen har varit sådan. Det har varit grym after work med efterföljande middag, fantastiskt ordförandenätvkerk (som Maria skriver om här) och kreativitet över gränserna på Geek Girl Meetup. Dessutom länkade finaste Kerstin till mitt blogginlägg om ledarskap i Forum för Frivilligt Socialt Arbetes nyhetsbrev. Ovanpå detta har jag fått massa fin feedback angående mitt bloggande om CUFs kampanj.

Kort sagt: självförtroendet och peppen är på topp! Tack!

fredag 21 maj 2010

Samverkan över glappet!

I tisdags släppte Saco Studentråd rapporten En bro över glappet - om samverkan och arbetslivsanknytning i den högre utbildningen. Rapporten är tänkt som ett diskussionsunderlag för en större och bredare debatt om högskolornas samverkansuppgift, hur den kan kopplas till grundutbildningen och hur den kan bidra till att arbetslivsanknytningen stärks. Saco Studentråd är nämligen övertygade om att bättre samverkan och arbetslivsanknytning leder till ett mindre glapp mellan studier och arbete.

I samband med släppet hölls ett seminarium som har uppmärksammats i bloggar. Under seminariet kom det fram att i princip alla vill se mer av samverkan och arbetslivsanknytning i grundutbildningen, men att ingen riktigt vill satsa på det.

Saco Studentråd vill bland annat följande:
- att valbar praktik ska vara ett alternativ för de studenter som inte har de i sin utbildning
- att incitamentstrukturer för samverkan inom grundutbildningen skapas
- att offentlig sektor ser möjligheterna i studenterna och skapar fler praktikplatser och sommarjobb

Vi vet att samverkan och arbetslivsanknytning ger kontakter och jobb. Vi vet också att det finns alldeles för lite utav det på högskolorna. Vad vi inte vet är vad det görs åt det. Det är dags att förenkla för studenterna att få ett jobb efter studierna. Vi behöver mer samverkan över glappet!

måndag 17 maj 2010

Därför har Centerns ungdomsförbund fel

Följande inlägg har jag publicerat på Sacobloggen:

Centerns ungdomsförbund, CUF, släppte i fredags sin valkampanj. De listar 8 punkter (eller vad de kallar konkreta förslag) för att minska ungdomsarbetslösheten. 3 miljoner kronor från Centerpartiet används för att göra narr av arbetsmarknaden, inbilla ungdomar att de på egen hand kan få bättre anställningsförmåner än kollektivavtal kan ge dem, samt intala ungdomar att de är ”lata, trötta och tråkiga” och därför inte förtjänar samma ingångslön som någon som är några år äldre.

Som Sacos företrädare för dem som ännu inte är inne på arbetsmarknaden blir jag såklart upprörd, men framför allt tycker jag att det sorgligt att de fortfarande inte har tagit till sig vad moderna kollektivavtal innebär för den enskilde och hur LAS fungerar.

CUF presenterar 8 punkter för att komma till bukt med ungdomsarbetslösheten. Punkt två handlar om LAS, eller snarare avskaffandet av LAS.

LAS, lagen om anställningsskydd, är en så kallad dispositiv lag. Det innebär att genom avtal mellan arbetsgivare och facket går det att göra undantag från LAS turordningsregler. Unga, duktiga människor har alltså via förhandlingar och avtal samma möjlighet att få behålla sitt jobb som äldre, duktiga. Det som krävs är att arbetsgivaren är villiga att förhandla med facket på arbetsplatsen. En avtalad turordning är att föredra för alla parter, varför pratar inte CUF om det?

CUF vill sänka ingångslönerna för ungdomar, punkt 4 pratar om sänkta ingångslöner och starkare löneutveckling. Sacoförbundet Civilekonomerna provade detta i förra krisen. Inte ens unga välutbildade fick jobb om de kostade mindre. Hur tror CUF att de som varken har erfarenhet eller utbildning ska bli mer attraktiva för att de är billigare? Jag tror inte att det kommer att hjälpa den här gången heller, men det kommer att skicka en signal till de under 25 år att de inte är värda lika mycket som de över. Att ungdomar är villiga att ta ett jobb för en lägre lön är inte märkligt. Ställs jobb med låg lön mot inget jobb skulle jag också säga ja. Men det är inte anledning nog att sänka en hel generations självkänsla när det dessutom inte skapar fler jobb.

CUF har rätt i att hundra miljoner högskolepoäng inte ger jobb, däremot ökar chanserna dramatiskt med en högskoleutbildning i bagaget. Likadant gäller det skillnaden mellan de som har en gymnasieutbildning och de som inte har det. Alltså – utbildning ger jobb. Och vad gäller praktik håller vi med – mer praktik, men även mer arbetsmarknadsanknytning generellt.

I punkt 8 menar CUF att ungdomar blivit lata och bekväma i jobbsökandet, att de förväntar sig att staten ska fixa jobb. Det tror jag är fel. Jag tror att ungdomar inte vet hur de ska söka jobb, inte vet hur de ska presentera själva och sina kunskaper. Att ungdomar inte är bekväma bevisar bland annat Niklas och Elin som båda använder sociala medier för att få ut sin frustration över sin arbetslöshet och samtidigt söka jobb.

Sist men inte minst menar CUF att ungdomar inte behöver facket, eftersom ungdomarna själva är bäst på att förhandla sina egna villkor vid en anställning. Det här gör mig mest ledsen av allt. CUF försöker övertyga ungdomar om att facket bestämmer över dig, att de förutsättningar som vi skapar genom kollektivavtal är sämre än de som de själva kan förhandla fram med arbetsgivaren. Inget kunde vara mera fel. Eftersom grundförutsättningarna förhandlas fram för ett stort antal människor samtidigt har facket möjlighet att förhandla fram förmåner som enskilda aldrig skulle kunna få på egen hand. Det handlar om pensioner, extra betalt vid föräldraledighet, trygghetsavtal vid uppsägning, och ja, mer semester. Sacos kollektivavtalswebb visar på de stora skillnaderna mellan att vara kollektivavtalsansluten eller stå på egen hand när livet drabbar dig under tiden du jobbar. Att tro att en person som är ny på arbetsmarknaden själv klarar av att förhandla fram alla de förmåner som kollektivavtal ger är bara naivt. Även de som är chefsförhandlare på fackförbunden skulle ha mycket svårt att skapa ett eget avtal som ger allt det som den anställde får via ett kollektivavtal.

Vad gäller lönerna inom kollektivavtalen går de allt mer från att vara bestämda i kronor till att avtalas lokalt. Inom Saco är det normen, och senast i natt skrevs ett avtal för de som jobbar inom hotell och restaurang om att en viss del av lönesättningen ska ske lokalt. Makten över sin egen lön går allt mer över till den enskilde, vilket är bra. Ännu bättre är det om det är det enda som behöver förhandlas om. Med ett kollektivavtal i ryggen kan du fokusera på det som är viktigast. Ofta finns möjligheten att inom kollektivavtalet, eller genom ett enskilt avtal, förhandla om förmåner för att komplettera din lön. För att veta hur mycket ett kollektivavtal – för dem som får lönen bestämd i avtal – är värt kan du kika in på TCOs projekt Facket Förändras. Upp till 80 000 kr i mervärde kan ett kollektivavtal ge. Det går det inte att förhandla sig till på egen hand, hur duktig du än är.

Saco, Saco Studentråd och våra medlemsförbund jobbar varje dag för att förbättra förutsättningarna för de som ännu inte är inne på arbetsmarknaden. En ständig förnyelse av arbetskraften är en förutsättning för att Sverige ska kunna utvecklas. Till skillnad från CUF så tror inte vi att försämrade villkor för unga är vägen att gå. Istället måste vi ge ungdomar och nyexaminerade verktygen att på ett bra sätt kunna söka jobb och presentera sina kunskaper och erfarenheter och ge dem möjligheter att skaffa erfarenheter under tiden de pluggar. Vi måste ge våra ungdomar självförtroende, inte berätta för dem att de är mindre värda och förtjänar sämre.

Jag undrar däremot varför arbetsgivare inte anställer unga. Är inte det frågan vi alla borde ställa oss? De är villiga att betala mycket mer för en person som har några års arbetslivserfarenhet, men är ovilliga att satsa ett halvårs provanställning på en ungdom som kan berika arbetsplatsen. Det vill jag att diskussionen ska handla om. Det kan inte bara vara bemanningsföretagen som ser potentialen i våra ungdomar.

onsdag 12 maj 2010

Det är något stort på gång

För ovanlighetens skulle ledde min irritation över bristen på uppskattning av ideellt ledarskap till aktion. Jag har på 24 timmar samlat ihop en ansenlig lista med unga, ideella, kvinnliga ledare. Min tanke var först att skicka listan till Framtidens kvinnliga ledare och vara nöjd med det. Men ju mer jag tittar på den där listan, ju längre den blir och ju fler olika verksamheter jag ser bedrivs i vårt land, desto mer känner jag att mer måste hända med den där listan. Vad vet jag inte riktigt än, idéer mottages gärna. Men om vi kan åstadkomma så mycket på egen hand, tänk vad vi då kan göra tillsammans! Om vi fick möjlighet att ses, utbyta erfarenheter och stötta varandra kommer vi alla bli starkare i vårt ledarskap.

Någonting kommer att hända, jag vet bara inte vad. Håll utkik!

tisdag 11 maj 2010

Framtidens kvinnliga chef?

Jag har precis kommit hem från eventet Framtidens Kvinnliga Ledare, ett ytterst lovvärt initiativ från Ledarna och Shortcut. De utser vilka de tror kommer att bli kvinnliga ledare i framtiden efter följande kriterier:

Resultat
Uppnådd position: Har ansvar och makt att utveckla och leda, t ex chef över ett visst antal anställda, budget-/ekonomiskt ansvar, verksamhetsansvar eller uppvisat betydande resultat/förändring.

Personliga egenskaper
Har goda ledaregenskaper och personifierar lusten att leda. Uppvisar ett modernt ledarskap som främjar utveckling hos de anställda, har mod att ställa krav och förmåga att skapa goda relationer, hanterar spänningsfältet mellan ledning och medarbetare samt odlar sitt interna och externa nätverk.

Potential
Har visat en stark personlig utvecklingstakt under det senaste året, uppvisar handlingskraft och ambition, är förändringskompetent och nytänkande samt har visioner.

Som sagt, ett lovvärt och fantastiskt initiativ. Men vad är egentligen en ledare?

Bland topp 30 fanns det fyra kvinnor som inte jobbar inom näringslivet, Karin Pettersson, kommunkationschef för S, Sara Damber som startat stiftelsen Friends, Stina Oscarsson, konstnärlig ledare på Orionteatern och Maria Rankka, VD för Timbro. Bland de resterande 45 var det ungefär samma siffror. Dessutom var alla placerade kvinnor ledare för hyfsat stora organisationer med en ansenlig budget.

För mig är en ledare någon som engagerar och skapar förutsättningar för andra att växa, något som var kvalifikationer för alla de som blev utsedda till framtidens ledare ikväll. Men för mig är ledare även sådana som med oerhört små medel lyckas få genomslag, lyckas få organisationer och företag att växa, som lyckas där ingen annan tror det är möjligt. Framförallt är ledarskap för mig väldigt förknippat med det ideella ledarskapet. Ett ledarskap som alltid kräver lite extra eftersom det gäller att hela tiden väga krav mot lust. Med det har jag inte sagt att det inte krävs i näringslivet, men det går att ställa helt andra krav på någon som förvärvsarbetar.

För att en ledare ska nå resultat i en ideell organisation krävs det att denne entusiasmerar, ger lagom mycket ansvar och hela tiden skapar förutsättningar för fortsatt och nytt engagemang. På samma sätt som en chef på ett företag, förutom att resultaten inte alltid är mätbara och ett gott ledarskap nödvändigtvis inte genererar högre inkomster.

Jag hoppas att bristen på ideella ledare i kvällens presentation beror på att få var nominerade, snarare än en oförmåga att värdera det ideella ledarskapet lika väl som ledarskapet inom näringsliv. Nästa år är det i alla fall jag som skickar långa listan på unga, drivna, kvinnliga ledare inom ideell sektor och hoppas att många gör så med mig. Ser det fortfarande ut på samma sätt i listan då kanske det är dags att döpa om rankingen till Framtidens Kvinnliga Chef. Fortfarande lika viktig, lite mer ärlig.