torsdag 28 januari 2010

Bättre sent än aldrig...

...passar jag på att välkomna moderaternas nya talesperson för högre utbildning, Lars Hjälmered in på arenan. Jag hoppas att vi får möjlighet att träffas och prata utbildningspolitik! (Det är ju trots allt något av det roligaste som finns.)

måndag 25 januari 2010

Oense

Tobias Krantz är intervjuad i Sydsvenskan. Han menar där att lärosätena måste bli mer specialiserade, att några ska syssla med grundutbildning och andra med forskning i världsklass. Jag blir fundersam över att högskole- och forskningsministern inte ser sambandet mellan en högkvalitativ grundutbildning och lärare som forskar. Det går inte att särskilja grundutbildning och forskning och hävda att utbildningen blir lika bra, eller till och med bättre. Och hur ska studenterna få upp ögonen för forskarutbildningen om de aldrig får möta den och forskare under utbildningen? Nej, Tobias, här håller jag inte med dig.

onsdag 20 januari 2010

Vem är lärarna snälla mot, egentligen?

I ljuset av avskaffandet av den positiva särbehandlingen anser jag att nyheten att lärarna rättar upp nationella prov är lite extra intressant.

Jag undrar om det finns några likheter mellan betyg och "överrättningen", det vill säga, får fler tjejer än killar högre betyg än de förtjänar på de nationella proven? Eftersom de nationella proven ingår i betygssättningen (i alla fall gjorde de det på min tid) kanske det speglar en del av hur det går till när betyg sätts.

När jag gick i skolan upplevde jag att jag ofta fick ett visst betyg, inte nödvändigtvis för att jag förtjänade det, utan för att jag var en duktig flicka. Detta gällde framförallt på högstadiet, där jag helt omotiverat fick ett VG i franska i avgångsbetyget, när jag terminen innan fått IG på ett läxförhör. Nu var jag en av de bättre eleverna i klassen, men sättet som betygen sattes gjorde att jag aldrig någonsin behövde plugga. Jag visste att jag sågs som duktig, vilket kunde väga upp dåliga provresultat.

Mina funderingar går alltså kring varför tjejer får bättre betyg, och därmed lättare kommer in på högskolan. För det första tror jag att det är en helt annat status för tjejer än för killar att ha bra betyg i grundskolan, kanske även gymnasiet. Detta leder till att tjejer pluggar i högre grad än killar, och därmed, välförtjänt, får bättre betyg. Killar däremot premieras socialt av att höras och synas, även i klassrummet, och inte alltid genom att briljera med sina kunskaper. Även om de kanske är lika duktiga som tjejerna är de mycket jobbigare och får därmed inte lika bra betyg (trots att vi inte har ordningsbetyg i skolan).

Självklart kan inte betygsskillnader förklaras så lätt, men jag tror att en del av skillnaderna ligger i förväntningarna på eleverna. Tjejerna förväntas vara tysta och duktiga, killarna bråkiga och lata. Att ge tjejer bättre betyg under sådana förutsättningar är att göra dem en björntjänst, vilket jag själv har fått erfara. Jag tror inte på något sätt att detta sker medvetet från lärarnas håll, men de är ju lika färgade av samhällets värderingar och förväntningar som vem som helst annars. Ska vi ha betyg i Sverige måste dessa sättas efter kunskap och inte hur väl eleven passar in i mallen av en "bra elev".

Min franska då? Ja, jag skröt ganska länge om att jag gick ut grundskolan utan ett enda G, men det där VGt skavde alltid lite. Jag visste ju att jag var så urdålig på språket, oavsett hur bra det såg ut på pappret, och valde därför att läsa spanska på gymnasiet. Men jag är väldigt duktig på att säga att jag inte kan prata franska, på franska!

fredag 15 januari 2010

Positiv särbehandling är inte kvotering

I tisdags meddelade Tobias Krantz i en debattartikel i DN att positiv särbehandling ska avskaffas. (Min reaktion på detta kommer lite såhär i efterhand då jag legat däckad hela veckan i vad som troligtvis var svininfluensa. Vaccinera er, folket!)


Jag tror inte att jämställdhetsproblemen nödvändigtvis löses genom att ge ett visst kön företräde vid lika meriter, utan det är ett problem som måste lösas långt tidigare. Efter att ha sett debatten mellan Tobias Krantz (fp) och Marie Granlund (s) i Gomorron Sverige och läst debattartiklar och så vidare undrar jag dessutom om de olika debattörerna vet vad de pratar om.

De flesta hänvisar till att "kvotering avskaffas i högskolan". Detta är fel. Kvotering till högre utbildning är olagligt i Sverige. Detta har befästs bland annat i ett fall där Uppsala univeristet skapade en antagningskvot för sökande med två föräldrar med utländsk härkomst. Dessa studenter kom in till förmån för studenter med bättre betyg. Högsta domstolen fastslog att detta inte var lagligt, då det rörde sig om kvotering och inte positiv särbehandling. (Längst ner på den här sidan hittar du domen).

Det som Krantz vill avskaffa är positiv särbehandling, dvs. att vid exakt lika meriter ska det underrepresenterade könet ha företräde till utbildningen. Det handlar alltså inte om att personer med sämre betyg kommer in på till exempel läkarlinjen för att de är killar. Positiv särbehandling är helt enkelt ett verktyg för att försöka jämna ut könsskillnader på en utbildning. Denna skillnad verkar vara väldigt svår för väldigt många och begreppsförvirringen gör att inte ens Krantz och Granlund reagerade i Gomorron Sverige när de kallade debatten för "Könskvotering slopas på högskolan - Debatt om förtur till populära utbildningar" (och det där om förtur stämmer ju inte riktigt heller).


Krantz presenterade i debatten om vad regeringen gör för att öka jämställdheten i högskolan. Som första insats pratade han om det ökade forskningsanslaget (vilket tydligen är svaret på alla problemen i svensk utbildning). Han menar på att anslaget ger fler fasta forskartjänster, vilket gynnar kvinnor. Därefter pratar han om Delegationen för jämställdhet i högskolan. Delegationen har som uppdrag att främja jämställdheten i högskolan. De delar bland annat ut medel till jämställdhetsprojekt på högskoleområdet. Till sist pratar han även om en tekniksatsning för att få tjejer intresserade av att läsa teknik.

Jag är inte direkt negativ till avskaffandet av positiv särbehandling men förväntar mig att regeringen istället visar en vilja att arbeta med frågan i ett tidigare skede än vad som presenteras ovan. Anledningen till att det i dagsläget finns fler kvinnor på högskolan är att vi generellt har bättre betyg än männen. Jag kan spekulera länge kring varför det är så (funderingar kring ämnet har jag gjort tidigare här), men det är egentligen inte viktigt. Frågan är vad som görs på grundskolan för att komma tillrätta med problemet att tjejer konsekvent får bättre betyg än killar. Kanske presterar de bättre, men varför gör de då det?

Jag tror att insatser vid antagningen egentligen är alldeles för sent påtänkte. Det krävs att killars och tjejers kunskaper bedöms likvärdigt i klassrummen och att de får studie- och yrkesvägledning på ett tidigt stadium. Redan från mellanstadiet måste idén om breddad rekrytering finnas, det är där det riktiga jämställdhetsarbetet måste ta vid. Alla barn måste ges samma chans att läsa vidare på högskolan, oavsett kön, etniskt ursprung, sexuell läggning och så vidare. Positiv särbehandling, och andra antagningsinstrument, ger bara en möjlighet att försöka jämna ut könsfördelningen bland de som redan har bra betyg eller andra meriter och ska antas till högre utbildning.

Förutsättningar som kön och etnisk bakgrund ska aldrig ge försprång eller vara ett hinder för antagning till högre utbildning. Det är vad vi alla måste sträva efter.


(Det finns en Delegation för jämställdhet i skolan - Deja, men har inte lyckats utläsa om de även arbetar med jämställdhet ur perspektivet jämställd rekrytering till högskolan.)

fredag 8 januari 2010

Här kommer (tyvärr) avgifterna!

Enligt Riksdag & departement läggs propositionen om studieavgifter för studenter från tredje land sista veckan i januari. Det är tre veckor kvar och ännu verkar mycket oklart. Detta gäller främst de anmälningsavgifter som ska införas till sommaren 2011. Hur stor avgiften ska vara eller om den ska betalas i svenska kronor eller Euro är ännu inte bestämt, men den kommer inte vara högre än 1000 kr. Anmälningsavgifterna ska införas för att minska antalet sökande till svensk högre utbildning från tredje land. En överväldigande majoritet av dem som söker till svensk utbildning från tredje land är inte behöriga att läsa vid svenska högskolor. Anmälningsavgifterna ska därför stävja den invasion av ansökningar som VHS upplever.

Studieavgifterna ska införas för höstterminen 2011, samma termin som anmälningsavgifterna ska införas. Därmed blir det väldigt svårt att se anmälningsavgifternas effekt. Jag är övertygad om att ansökningarna till svensk utbildning kommer att minska enbart på grund av införandet av studieavgifter, varför anmälningsavgifter av den anledningen är tveksamma.

Jag är starkt emot införandet av studieavgifter. De kommer att öka den sociala snedrekryteringen, minska kursutbudet på de svenska högskolorna och risken för avgifter för svenska studenter ökar dramatiskt. Det här har jag sagt tidigare om studieavgifter. Även om det blir ett maktskifte i september kommer beslutet om studieavgifter ligga kvar, eftersom även Socialdemokraterna är för att studenter från tredje land ska betala för sin utbildning i Sverige. Men jag tänker fortsätta att höja min röst emot studieavgifter i Sverige. Jag ger inte upp.

torsdag 7 januari 2010

Ny tid, ny stil?

Idag hoppade jag av buss 3 på Mälartorget istället för Tegelbacken. Jag har börjat mitt nya uppdrag som ordförande för Saco Studentråd. Jag har valt precis rätt år att vara ordförande för Sveriges största fackliga studentorganisation. Under 2010 händer det otroligt mycket.

Jag hoppas att ingen har missat att det är valår. Den 19 september är det upp till bevis för Alliansen. Har de styrt Sverige så som svenskarna vill, eller är det dags för (ännu ett) regimskifte? Vad gäller utbildningspolitiken finns det mycket kvar att önska. Resurserna till grundutbildningen är fortfarande låga med stora, ibland oförklarliga, skillnader mellan samhällsvetenskap/humaniora och naturvetenskap/medicin. Med utökningen av utbildningen inför höstens antagning ökar mina farhågor kring utbildningens kvalitet. Själv hoppas jag på att utbildningspolitiken blir central i årets valrörelse. Sverige går allt mer mot en samhällsekonomi som baseras på tjänstemän snarare än arbetare. Detta innebär att allt fler på arbetsmarkanden har en akademisk bakgrund. För att vi ska få den bästa arbetskraften krävs den bästa utbildningen. Dit har vi ännu en bit kvar att vandra.

1 juli 2010 kommer det inte längre att finnas ett kårobligatorium i Sverige. Detta innebär en stor omställning för Sveriges studentrörelser. Inte bara de före detta obligatoriska studentsammanslutningarna kommer att beröras av avskaffandet, utan även organisationer som Saco Studentråd måste hitta ett förhållningssätt till de nya förutsättningarna. För min del tror jag att studentkårerna och studentrörelsen kring kårerna har en hård tid framför sig, men att de kommer hitta nya former för sitt arbete och göra ett minst lika bra jobb som tidigare.

Snart (slutet av januari är det sagt) läggs propositonen om avgifter för utländska studenter. Enligt ryktena ska utbildning avgiftbeläggas för studenter utanflör EU/EES från och med 2011. Det är snart. Jag, såväl som Saco Studentråd, är emot avgifter. Det finns många anledningar till varför studieavgifter ska införas, bland annat farhågor kring rekrytering. Men en av de största anledningarna är risken för spillover-effekter, dvs. risken att även de som bor i Sverige ska betala för utbildning. Det pratas mycket om att det ska lagstiftas om att EU/EES-medborgare, och svenska medborgare såklart, inte ska betala för att studera. Det är en fin tanke, men det verkar som om poltikerna glömmer att de lagar de stiftar kan de lika snabbt riva upp igen. Lagstiftning betyder alltså inte mycket i form av säkerhet mot studieavgifter, så länge bestämmelsen inte förs in i regeringsformen. Men den sannolikheten är inte så stor.

Det finns alltså all anledning att hålla lite koll på utbildningspolitiken under året!

lördag 2 januari 2010

Mitt 00-tal, eller konsten att växa upp

2000
Millenieskiftet firar jag med Lisa och Elna. De blir fnittriga på bubbel, jag tittar på Armageddon via ett kodat TV 1000. Under hösten 1999 köpte jag mina första sneakers, ett val som har följt mig genom 00-talet. Jag är 16 år och har precis börjat ettan på gymnasiet. Under våren besöker jag Budapest via ett utbyte med skolan. Jag blir där ihop med Joel. Vi är ihop i en vecka kanske, innan jag får kalla fötter. Några dagar efter det åker jag ensam till Minneaplolis/St Paul för att vara barnvakt i fem veckor. Under hösten får jag benhinneinflammation och måste sluta spela basket. Året avslutas med att jag för sista gången äter däggdjur.

2001
Våren minns jag ärligt talat inte så mycket av. Den sommaren åker jag för första gången på festival, Hultsfred. Jag ser fantastiska konserter med bland annat Håkan Hellström, Kent och Christian Kjellvander. Jag har även mitt första riktiga strul (som det kallas på den tiden). När jag kommer hem från Hultsfred möts jag av bilder från ett sönderslaget Göteborg. Jag fyller 18 år och under hösten börjar jag prata med min före detta lärarkandidat Micke på Lunarstorm. Jag och min vän Christin firar nyår med honom och hans vänner.

2002
Jag och Micke blir ihop. Mycket spännande för en liten naiv 18-åring. Micke skaffar även studentleg till mig och min vän Sofie. Sista terminen i trean blir därmed väldigt lite Katterevy och väldigt mycket nation. Jag gör slut med Micke och blir istället ihop med min kompis Andreas. Jag gör även slut med Andreas någon vecka in på sommaren och åker till Roskilde. Hösten spenderas på pappas jobb där jag hjälper hans doktorander med att sortera frön och skriva in data i excel. Jag och kompisen Mirja pratar om hur dåligt vi mår och hur mycket vi hatar våra liv. Misären får mig att ta beslutet att flytta till Stockholm. För att ha något att göra när jag är där söker jag till juristlinjen, för pappa tycker att det är en bra utbildning.

2003
19 januari anländer tåget till Stockholms central. Den 20 januari blir jag näst sista reserv att antas på reservuppropet till juristlinjen. Den 21 januari börjar juristlinjen och därmed mitt "nya" liv. I februari/mars jobbar jag min första pub på Juridiska föreningen och i maj blir jag invigd i klubbmästeriet. Under hösten är jag med i balkommittén och blir invald i Juridiska föreningens styrelse.

2004
Våren kännetecknas av C2an - det som är allmänt känt som muren - och sittningar. Min blåa overall blir mitt bästa plagg. Jag, Veronica och Linnea blir mer kända som LiVeLi och sitter i princip ihop under året. Under hösten blir jag tillsammans med Niklas. Den 10 december ligger och jag tittar på Nobelfesten på TV för att en massa av mina vänner är där och "arbetar". Jag bestämmer mig för att jag ska vara där året efter.

2005
Under våren är jag med i Valborgsfamiljen och gör valborgsfestligheter för Stockholms studenter. Jag är även med i Quarnevalen och får den största adrenalinkicken någonsin. I juni blir jag vald till övermarskalk av Stockholms studentkårers centralorganisations (SSCO) styrelse. Hösten är ett virrvar av Nobelförberedelser, cocktailparty och förhållande. En veckan innan Nobel blir jag dumpad, men har ändå en fantastisk Nobelkväll. Där någonstans inser jag att om jag bestämmer mig för att göra något så blir det ofta så. Nyår visar sig bli en fantastisk kväll i Lund.

2006
Övermarskalkandet fortsätter under våren. Jag får även möjlighet till praktik i Sri Lanka när jag skriver uppsats. I början spenderas två veckor på USAs västkust med mamma, pappa och Lisa. Resten av sommaren arbetar jag i charken på Vitaby Lanthandel. Den 20 oktober är det cocktailparty på SSCO. I början av festen ser jag en lång kille stå i dörröppningen och jag bestämmer mig för att jag ska hångla med honom innan kvällen är slut. En månad senare är Måns och jag tillsammans. Nobelfesten 2006 avslutas med NightCap på Handels och jag bestämmer mig för att jag kan göra det bättre.

2007
Under våren blandas kärlekslycka med KBT-terapi. I maj börjar jag mitt uppdrag som NightCap-general på Stockholms universitets studentkår. Under sommaren hittar Måns ett mail från Juseks studerandesektion och i september blir jag invald i styrelsen. Hösten består av NightCap och lägenhetsköp för Måns. Festen blir fantastiskt lyckad med en liten bitter eftersmak och Måns köper en tvåa där vi båda kan bo.

2008
Halva vårterminen spenderar jag i Sri Lanka för uppsatspraktik. När jag kommer hem flyttar Måns och jag ihop. Jag blir även invald i SSCOs styrelse. Sommaren spenderar jag i Sundsvall/Härnösand för arbete på länsrätt. Jag kandiderar till ordförande för Juseks studerandesektion och blir vald. Jag läser specialkurser i arbetsrätt och rule of law och tycker, för första gången, att juridik är fantastiskt roligt!

2009
I januari söker jag ett jobb och i februari börjar jag arbeta som jurist på SFS. Jag upptäcker charmen med påverkansarbete och opinionsbildning på riktigt. Jag åker till Almedalen för första gången och får blodad tand. Under sommaren börjar jag fundera på hur jag ska kunna jobba med påverkan på heltid på ett annat sätt än på SFS. I augusti bestämmer jag mig för att kandidera till ordförande för Saco Studentråd. I november blir jag enhälligt vald.

Två dagar in på 2010 sitter jag med familjen + Måns i Tänndalen och har en välförtjänt uppladdning inför det som jag tror kommer att vara det roligaste året än så länge. Om jag genomgår en lika stor personlig utveckling de nästkommande 10 åren ska det bli väldigt spännande att se vem Lisa Gemmel 36 år gammal är.