Studenter och lågkonjunkturen

Rensar datorn på jobbet, och då dyker det upp lite saker. Här är debattartikeln jag fick i uppdrag att skriva som ordförandekandidat, på temat Studenter och lågkonjunkturen. Eftersom det bara var några månader sen så är den fortfarande aktuell.

Studenter i lågkonjunkturen – en god investering

Högre utbildning är alltid en god investering, i kristider blir det viktigare än någonsin att både beslutsfattare och individer vågar satsa på utbildning. För regeringen gäller det att lyfta blicken och inte bara betrakta fler platser på högskolan som ett sätt att förbättra arbetslöshetsstatistiken. Det krävs ett engagemang och vilja inte bara från utbildningsminister Tobias Krantz, utan även från finansminister Anders Borg, att höja kvaliteten på den högre utbildningen. Det kostar så klart pengar, men frågan är om Sverige har råd att inte satsa på högre utbildning och förbättrad kvaliteten.

I finanskrisens spår vågar fler och fler ta beslutet att gå vidare eller återgå till högre utbildning. Det är ett klokt val, då utbildning förhoppningsvis ger ett mer kvalificerat arbete, högre lön, bättre möjligheter till karriär och samtidigt borgar för samhällsutveckling. Högre utbildning är en väldigt bra investering, sett ur både samhällets och individens perspektiv.

Fler och fler i finanskrisens Sverige befinner sig i en situation där de står utan sysselsättning, och utan inkomst. Arbetslösheten föder osäkerhet och det finns många idag som undrar om de kan få komma tillbaka till ett jobb i den sektor man tvingats lämna. För många studenter som är på väg ut i arbetslivet handlar oron om ifall man kommer få ett jobb överhuvudtaget. Jag kan förstå oron, men jag är övertygad om att utbildning lönar sig, dock borde det löna sig mer.

I kristider tenderar politikerna att öka antalet utbildningsplatser enbart för att dämpa den öppna arbetslösheten, utan en tanke på vad en sådan enkelspårig form av satsningar gör för studenterna och högskolan i stort. För faktum är att en ogenomtänkt ökning av antalet platser på den högre utbildningen alltid leder till en kvalitetssänkning. Detta eftersom lärosätena oftast inte väljer att öka antalet lärare i den mån det behövs för att möta de ökade studentkullarna.

Redan idag är kvaliteten på många utbildningar, framförallt de samhällsvetenskapliga och humanistiska, skrämmande låg. Vi vet att studenter på en del lärosäten får så lite som fyra timmars undervisning i veckan. Att ovanpå detta öppna för fler platser på utbildningen utan att se till att höja de generella anslagen till lärosätena grundar för att utbildningen som ges är långt ifrån den utbildning i världsklass som eftersträvas. Jag menar helt enkelt det spelar ingen roll om det är fler studenter i högskolan om de inte finns tillräckligt med föreläsningar eller seminarier att gå på.

Vad är då utbildningskvalitet? För det första handlar det om lärarledd tid. Studenter måste få en möjlighet att ställa frågor, diskutera och få problemställningar förklarade av en kompetent lärare. Det handlar även om att vara i tillräckligt små grupper för att alla studenter ska få utrymme att känna att just dennes frågor kan få relevanta svar.

Utbildningskvalitet handlar även om förväntningar. Förväntningar från studenten om vad denna ska lära sig under de närmsta åren. Men även förväntningar från arbetsmarknaden vad en student ska kunna när de båda möts. I dagsläget saknar ofta nyutexaminerade studenter de kunskaper som arbetsmarknaden kräver, många gånger på grund av bristande resurser.

Jag vill att så många som möjligt går vidare till högre utbildning. Det finns inget bättre sätt att investera i sin egen framtid. Men för att våga göra den investeringen måste även Krantz och Borg satsa på högre utbildning. Annars är satsningen inget annat än en dålig placering – både för individen och för samhället.

Lite fler länkar

Pressmeddelandet finns publicerat på Newsdesk och Webfinanser. Cajsa från LR Stud har även bloggat.

Jag vill även ge ett stort grattis till Senait Berhande, omvald vice ordförande, samt ledamöterna Tobias Lundin, Polin Bedro, Edvard Abrahamsson, Johannes Danielsson och John Kåberg som också de kommer att sitta i Saco studentråds styrelse under året. Det kommer att bli hur kul som helst!

Ny ordförande för Saco studentråd

Idag blev jag vald till ordförande för Saco studentråd. Mer om det och vilka som sitter i resten av styrelsen hittar ni här. Stina har tagit en fantastisk bild på mig från mitt tal och Naturvetarna skriver det här om kongressen.

Vi är en fantastisk styrelse som jag tror kommer att få ett otroligt roligt år ihop. Här är mitt korta och koncisa tacktal från kongressen. Håll till godo!

Jag vill tacka så väldigt mycket för att ni har gett mig ert förtroende att leda Saco studentråd det närmsta året. Det känns otroligt stort att få vara ordförande för organisationen under ett år då så mycket händer. Jag ser fram emot ett år fyllt av bra styrelsediskussioner, valkampanjande, och möten med er förbund.

När jag valde att kandidera började jag fundera på vad Saco studentråd är för organisation. Jag kom fram till att det är en väldigt privilegierad sådan. Saco studentråd har den stora förmånen att vara en organisation med fäste i två världar - studentvärlden och den fackliga. Vi är den enda fackliga organisationen som består av studenter, arbetar för studenter och bedrivs av studenter. Detta är något vi ska vara stolta över och ta vara på. Vi har en fantastisk plattform för att prata om studier kopplat till arbetsmarknad,

2010 är ett valår. Det kommer vimla partier, organisationer och andra aktörer som kommer att slåss för att just deras fråga ska komma upp på dagordningen. Där har vi som fackligt aktiva en möjlighet att göra skillnad. För mig handlar facket om att många tillsammans är starka. Tillsammans är Saco studentråd och dess förbund starka. Tillsammans kan vi åstadkomma saker. Samtidigt måste vi utnyttja att vi är studenter. Tillsammans måste vi måste under det kommande året arbeta för att utbildningspolitiken ska bli en prioriterad valfråga. Vi måste visa att studenter är en stark grupp med starka intressen, att vi bryr oss om vår utbildning och dess kvalitet. Politikerna i sin tur måste visa att även vi studenter är viktiga inför ett val och inte bara prioritera barnfamiljer och pensionärer. Politikerna måste visa oss att de är villiga att satsa pengar på högre utbildning och steget över till arbetsmarknaden. Att få upp utbildningspolitiken på agendan kommer jag att arbeta stenhårt för under det kommande året, vid sidan om arbetet med fokusfrågan.

Jag vill återigen tacka för ert förtroende. Och jag hoppas på att jag på nästa års kongress kan stå här och prata för ett mycket starkare och kanske lite kaxigare Saco studentråd. Något som vi i styrelsen, och ni förbund, har åstadkommit tillsammans.

Med dessa ord tackar för en fantastisk kongress och säger grattis till alla nya förtroendevalda. Det kommer att bli ett fantastiskt år!

Uppladdning

Laddar inför kongressen med ny frisyr, som funkar som två i ett!

Plats för (minst) en till i Saco studentråds styrelse!

På grund av ett avhopp bland de föreslagna ledamöterna till Saco studentråds styrelse, finns det nu en öppning för andra intresserade medlemmar i Saco studentråds medlemsförbund att bli nominerad till en plats i styrelsen! (Kan ju tillägga att det finns det i alla fall, via en så kallad golvnominering, men nu måste minst en kandidat till fram för att kunna uppfylla stadgans krav på minst fem och max sju ledamöter i styrelsen).

Är du intresserad av att sitta i Saco studentråds styrelse, hör av dig till studentsektionen/rådet på ditt fackförbund och be dem nominera dig. Övriga frågor ställs till Maria Noleryd eller Stina Hamberg på Saco studentråd.

Mitt första inlägg som gästbloggare

Idag besökte jag snabbt Sacos kongress för att ta del av plenumförhandlingarna och se Anna Ekström bli omvald till ordförande för Saco. Detta ledde även till mitt första framträdande som gästbloggare. Förhoppningsvis inte det sista.

Sacos kommunikationschef John Ahlmark skriver det här om studenterna inom Saco.

Kunskap, kontaktnät och vilja

Saco studentråds kongress närmar sig med stormsteg, och om runt tre veckor är det dags att se om Sveriges största fackliga studentorganisation vill att jag ska leda dem under ett år.

För mig var det inget självklart val att kandidera till posten. Efter snart sex år inom studentrörelsen kände jag att jag borde tycka att det var nog. Efter lite tänkande och övervägande kom jag fram till att det var inte nog. Än hade jag mer att ge. Dessa tankar kan sammanfattas i tre ord: kunskap, kontaktnät och vilja.

Efter mer än ett halvt decennium inom olika delar av studentrörelsen har jag en stor och bred kunskap om utbildningspolitik och studenter. Jag har varit fakultetsföreningsaktiv, kårengagerad, festgeneral, utbildningspolitisk tjänsteman och studentfackligt verksam. En fördel med att vara aktiv väldigt länge och väldigt brett är att en massa människor korsar ens väg. Genom detta har jag fått ett otroligt stort kontaktnät inom Studentsverige i allmänhet och Studentstockholm i synnerhet. Detta kontaktnät bör användas. Sist, men inte minst, har jag en oerhörd vilja. En vilja att förändra och förbättra. En vilja att lära. En vilja att hela tiden utmana mig själv.

Alla dessa tre komponenter kommer jag att använda för att förändra och förbättra utbildningen och livet vid sidan om för Sveriges studenter. De är även anledningarna till att jag kände att jag vill kandidera till ordförande, att jag har mer att ge. Nu hoppas jag på kongressens förtroende att leda Saco studentråd under ett år som innehåller både en avtals- och valrörelse.