fredag 15 maj 2009

Begynnande tidsoptimist?

Just nu sitter jag på ett förvånansvärt tomt slussen och väntar
på tunnelbanan till universitetet. Som vanligt den senaste tiden är
jag lite sen. Jag undrar hur det kommer sig?

Jag har en teori, som troligen inte stämmer: Måns tidsoptimism
smittar och efter lite mer än 2,5 år ihop har den till sist slagit
rot.

Den andra, och mer troliga teorin, är att jag försöker göra
alldeles för mycket på en gång. Jag skulle kunna ha en lång
utläggning om att det beror på samhället som ställer en massa krav
och liknande, men det skulle inte vara sant i mitt fall.

Anledningen till min tidsbrist och -optimism är att jag har så himla
roligt just nu! Jobbet är roligt, mina engagemang är roliga och jag
trivs helt enkelt med mitt liv. Då kan jag faktiskt leva med att vara
en tidsomptimist, bara det inte håller i sig allt för länge!

2 kommentarer:

Torvaldan sa...

Som obotlig tidsoptimist förstår jag det där med att stressa runt och innerligt önska att tunnelbanan helt plötsligt skulle börja köra i ljudets hastighet, typ.
Appråpå att älska sitt jobb och allt vad det innebär så kan jag rekommendera att se Dokument inifrån om Livspusslet på SVT Play. I förebryggande syfte... :)

http://svtplay.se/v/1403043/dokument_inifran/livspusslet?cb,a1364145,1,f,103467/pb,a1364142,1,f,103467/pl,v,,1549937/sb,p103467,1,f,103467

Cecilia sa...

DEN SMITTAR! jag har själv blivit nersmittad av denna hemska sjukdom!

men oj vad han är värd det! ;)