lördag 6 december 2008

Leva som en student...

...gör jag och många andra med mig året runt. TCO gör den här veckan ett experiment där fyra riksdagspolitiker ska leva som en student i en vecka. Det går väl sådär. Spännande är hur klar och tydlig partitillhörigheten är när de diskuterar studiemedlet, moderaten pratar om fribeloppet och vänsterpartisten köper vegetariskt =). Kontentan för alla är att det är SVÅRT! Ingen av dem har råd att göra något annat än att handla mat, och då har tydligen TCO gjort en "snäll" uträkning. Vänsterpartisten har dessutom två barn, och fick inte barntillägget medräknat (lite märkligt). Hon gick back redan igår.

Jag har, sen jag blev sambo, för första gången märkt hur svårt det är att vara student. Anledningen är att jag tidigare bodde så billigt att det var löjligt. När jag blev sambo gick mina månadskostnader upp med säkert 2000 kr, detta trots att vi betalar utefter inkomst. Hade vi betalat hälften var hade jag inte haft ett öre att lägga på mig själv. I nuläget har jag knappt råd att göra annat än att äta. Nu vet jag att jag äter ute lite för ofta, men är man knappt hemma pga skola, engagemang och annat blir det svårt att hinna med att laga mat och komma ihåg att ta med mellanmål hemifrån. Dessutom kan man inte ta med sig saker som yoghurt då det inte finns någonstans man kan förvara sakerna på universitetet. Att äta en yoghurt 7 timmar efter den senast stog i kylskåpet är ingen hit.

Sådana saker tycker jag att det är lätt att man missar när man är "vuxen" och jobbar. På en arbetsplats ingår oftast kaffe och frukt. Man får friskvårdsbidrag till träningskortet. Studenter får studiemedlet. Inget mer. Har man svårt att plugga hemma (som mig) gäller det att ta med kaffe i en termos, ta med frukt, mackor osv. för att slippa lägga ut pengar på detta. Men då får man leva med pissljummet kaffe, mosade bananer och svettig ost (kanske lyxproblem i sammanhanget, men det är mest för att ge en bild). Att träna är det många som har svårt att ha råd med. Även löpning kostar, då man måste ha ordentliga skor för att undvika framtida skador.

Nu har jag ändå en himla tur. Jag har en sambo som jobbar heltid och kan därmed åka lite snålskjuts på honom ibland. Jag har extremt snälla föräldrar som, förutom att betala mitt träningskort, har möjlighet att ställa upp med lån om det krisar. Och över nyår bjuder de mig på en resa till fjällen. Min första riktiga semester på 2,5 år, annars har det endast varit korta helgresor efter tenta till föräldrar eller sommarstuga för att sova ut och orka med nästa kurs. Och på somrarna måste man ju jobba. Fast jag måste nog plugga lite ändå över nyår, har ju tenta den 14 januari.

Tur är det också, att jag ska åka bort med föräldrarna över nyår, då man bara får 5 500 kr i december. Då får jag ju maten betald i en vecka och klarar mig kanske utan lån den månaden också. Å andra sidan måste jag köpa ett SL-kort för att kunna ta mig någonstans, terminskortet går ju ut nu i december.

Som avslutning på detta gnälliga inlägg vill jag säga två saker:
- det är dags att höja studiemedlet. På riktigt den här gången.
- trots allt ska vi skatta oss lyckliga att vi bor i ett land som tycker det är så viktigt med högre utbilding att vi 1. slipper betala terminsavgift och 2. får bidrag och fördelaktiga lån för att studera på högskolan.

Inga kommentarer: