Enligt en artikel i DN är Sverige näst bäst i världen på bistånd i förhållande till befolkningsstorlek och liknande, bara Nederländerna är bättre. Detta är förvisso bra, men min magkänsla säger mig att det beror mer på de andra ländernas bristande kompetens än att Sverige har en fantastisk och strålande biståndspolitik. Och om inte annat borde vi ligga etta!
Eftersom en stor omläggning i biståndspolitiken pågår (vi ska nu satsa på färre länder och nästan enbart på att utrota fattigdom. Hedervärt, möjligtvis.) får vi hoppas att vi fortfarande är i världstoppen om några år.
Med grund i kursen jag läser nu, Rule of Law, blir jag mer och mer skeptisk till hela biståndssvängen. SJÄLVKLART är det viktigt att vi hjälper till och är solidariska, gärna mer än vad vi redan gör, men på vems villkor? Och till vem? Det känns som om hela världens biståndspolitik genomsyras av gamla idéer, långsamma reformer, rätt metod på fel ställe och ovanpå detta flera nypor korruption. Men den som ger sig in i leken får kanske leken tåla. Och kanske kastar jag just nu en sten in i mitt framtida glashus.
Jag är i alla fall glad över att Sverige ligger så bra till i biståndsligan, men vi kan alltid bli bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar