Vad vill S med högskolan?

Med Camilla Georgsson. Debattartikel från Dagens Arena 7 oktober 2013.

Högskolan är den största enskilda statliga sektorn, där en halv miljon personer på något sätt är verksamma. Som politikområde står dock högskolan sällan i fokus.

Vi välkomnar därför Högskolelyftet som Socialdemokraterna presenterade häromveckan. I den svenska högskolepolitiken, där det folkpartistiska utbildningsdepartementet hafsigt genomför rekordsnabba, och oåterkalleliga, reformer, har socialdemokratin en möjlighet att bidra med visioner, riktning och mål.

En politik för den högre utbildningen måste vila på ideologi. Högskolan ska vara en aktör med stor frihet gällande utbildning och forskning, men ska samtidigt samspela med det omgivande samhället.

Det gör högskolepolitiken speciell. Högskolelyftet visar på stora socialdemokratiska ambitioner för högskolan, men förslaget lämnar en hel del att önska. Framför allt gäller detta just det övergripande och långsiktiga syftet med högre utbildning.

Högskolan ska främja frihet och jämlikhet. Alla ska inte studera på högskolan, men de som vill ska kunna göra det och ha möjlighet att slutföra sin utbildning oavsett bakgrund och var i livet de befinner sig. Det måste vara grunden i en socialdemokratisk politik.

Breddad rekrytering utgör därför ett välkommet fokus i Högskolelyftet. Mångfald berikar, även på högskolan. Vi ser fram emot de konkreta förslag som bör följa på området.

Fler än någonsin söker till högskolan, men utbildningsplatserna minskar. Socialdemokraternas förslag om att utöka antalet platser vid högskolan, och stärka kvaliteten i utbildningarna, är ett bra initiativ.

Kvalitetssatsningen avser i ett första skede endast lärarutbildningen. Här vill vi varna för att rikta resurser för snävt, då många utbildningar lider av kvalitetsbrister på grund av resursurholkning.

Vi välkomnar dock satsningen med en förhoppning om att den blir reell, breddad och långsiktig. Detsamma gäller förslagen om utökade möjligheter till omskolning och vidareutbildning mitt i arbetslivet, där förändringar gällande både studiemedel och a-kassa måste till för att förslaget ska kunna få avsedd effekt.

Arbetslivsanknytning är inte per definition bra eller dålig. Som med allt annat beror det på vad som läggs i begreppet och vilka åtgärder som knyts till det. Arbetslivsanknytning ska vara en hjälp för studenten att lära känna sin framtida arbetsmarknad och också vara en utjämnare vad gäller social bakgrund. Förslaget om studentmedarbetare är därför felriktat och överflödigt. De jobb- och praktikförmedlare som Socialdemokraterna vill satsa på kan ha en plats på högskolan, men de måste ha ett större uppdrag än att endast förmedla extrajobb.

Det vi ställer oss mest frågande till i Högskolelyftet är förslaget om treterminssystem. Detta ska enligt förslaget vara obligatoriskt för högskolorna, men frivilligt för individen. Förslaget är, i vårt tycke, såväl ogenomtänkt som ogenomförbart. Utbildningskvaliteten löper stor risk att bli lidande om detta tvingande förslag genomförs. Vi hurrar för ambitionen, men ser hellre att den fokuseras på förslaget om relevanta sommarkurser.

Den högskolepolitik som regeringen driver är fragmentarisk och kortsiktig. Politiken för detta självständiga och trögrörliga politikområde måste vara väl sammanhållen och grundas på en tydlig tanke om vilken roll högre utbildning ska spela. För individen, för arbetsmarknaden och inte minst för ett demokratiskt samhälle. Högskolelyftet är ett steg på vägen för svensk högskola, men frågan kvarstår dock: Vad vill socialdemokratin med den högre utbildningen?

En svensk vision

De senaste två dagarna har handlat mycket om utbildningspolitik. I tisdags var det dags för TCO:s utbildningspolitiska dag, och igår arrangerade Saco-förbundet Naturvetarna en dag i forskningens tecken, Stockholm meeting. Av naturliga skäl rör sig diskussionerna mycket kring autonomi och kvalitetssystem, mycket om valfrågor. Men jag saknar något i diskussionerna. Jag saknar en klar och tydlig vision om var svensk högskola och forskning är på väg. Jag efterlyser en diskussion kring högskolans roll i samhället

Frihetspropositionen presenterar en, om ej överensstämmande med min, något visionär bild om framtidens högskoleorganisation. Med lite god vilja kanske det kan ses som ett försök att diskutera en vision för högskolan. Det är dock en god vilja jag inte är beredd att visa.

I båda debatterna de senaste dagarna talades det mycket om Sverige som kunskapssamhälle. Och vi är på väg mot ett samhälle där de klassiska arbetaryrkena allt mer försvinner, och tjänste- och kunskapssektorerna växer sig allt starkare. Men vad är då detta kunskapssamhälle för något? Vem är det som ska försörja Sverige med den kunskap vi behöver? Klarar vi av att vara världsledande inom vissa forskningsområden, eller är det viktigare att vi lyckas hålla Sverige på en jämn nivå där vi klarar välfärden? Behöver de två stå emot varandra?

Som Tobias Krantz jämt påpekar står högskolan inför stora internationella utmaningar, men hur ska vi klara det om vi inte kan presentera tydliga visioner om högskolans roll i samhället och hur mycket den ska bära? Och där visionerna finns, hur ska de finansiella behoven mötas?

Ibland krävs det att de stora frågorna utreds innan övrigt kan komma på agendan. Jag önskar tydliga och långsiktiga visioner för högskolan från båda blocken. Och därefter parlamentariska överenskommelser som leder till en stabil och långsiktig utbildningspolitik. Och, som Naturvetarbloggen tydligt har antecknat från Stockholm meeting, så kan det bli verklighet.

Kvalitetssystemet riskerar missgynna de mindre högskolorna

Jag kommenterar idag kvalitetsutvärderingspropositionen på Newsmill.

Studera nu!

Att studera på högskolan kan kännas skrämmande och främmande. Det är för många en okänd värld och steget kan kännas långt från gymnasiets trygga värld. Men då tänker jag propagera lite för högre studier!

Högskolestudier ger dig först och främst en utbildning. En utbildning som i framtiden kan ge dig ditt drömjobb. Och det är inte så farligt att välja fel, man kan och får och hinner ändra sig. En utbildning ger dig även en utökad allmänbildning, vilket aldrig är fel. Men studier ger så mycket mer. För mig har det inneburit massor med nya vänner, personlig utveckling, studentliv, engagemang och mycket mer. Helt enkelt det bästa jag gjort i hela mitt (förvisso ganska korta) liv.

Ta chansen och sök till en kurs eller en utbildning! Sista ansökningsdag är den 15 april och allt görs elektroniskt på www.studera.nu. Lycka till!

Var man bor bestämmer om du läser vidare på högskolan

Idag släppte Högskoleverket en rapport om hur stor procent av de som är födda 1986 (min brors årskull) och de som är födda 1983 (min årskull) som gått vidare till högre studier.

Jag är positivt överraskad gällande kommunen jag växte upp i, Burlövs kommun, där nästan hälften (48,2 %) gått vidare till högre studier vid 24 års ålder. Nu ligger Burlöv mellan Lund och Malmö och många väljer att gå på gymnasiet i Lund, vilket nog spelar en väldigt stor roll i valet att läsa vidare. I min lillebrors årskull har nästan 30 % (29,4 %) gått vidare vid 21 års ålder. Inte helt illa det heller för en utpräglad arbetarkommun. Men som sagt, jag tror läget spelar väldigt stor roll. Jämför man med den sämsta kommunen i Skåne, Bjuv (20 % födda 86, 25 % födda 83) så har man inte samma naturliga koppling till städer med högskola och universitet.