Igår deltog jag i ett möte på Ungdomsstyrelsen om EU:s nya ramverk för ungdomar och dess koppling till arbetsmarknaden. Det var en hel del representanter från kommuner där som pratade om allt som gjordes för arbetslösa ungdomar. Det var aktivitetscenter, samordningskansli, hela hus ägnat till ungdomar som stod utanför arbetsmarknaden. Fantastiska saker! Ett problem bara - är du över 25 år får du inte tillträde till dessa åtgärder och program.
Det verkar finnas en myt kring att akademiker inte är arbetslösa. Och visst, vi är arbetslösa i mindre utsträckning än icke-akademiker. Men bara för att vi har extra utbildning i bagaget betyder inte det att akademiker inte kan ha dåligt självförtroende, må dåligt, ha svårt att veta hur arbetsmarknaden fungerar. Jag önskar att det fanns lika tydliga satsningar på att få ut nyexaminerade akademiker på arbetsmarknaden. Att det fanns någonstans dit de kunde vända sig inte bara för att få hjälp att söka i Arbetsförmedlingens databaser, utan även möjlighet att prata med kurator, möjlighet att få en meningsfull fritid och hjälp att bygga upp det där självförtroendet som behövs för att ge sig ut på arbetsmarknaden.
EU:s ramverk inkluderar alla mellan 15 och 30 år, alltså fem år mer än vad vi klassar som ungdom i Sverige. Skulle de åtgärder som kommunerna lägger ner på arbetslösa ungdomar även sträcka sig till arbetslösa akademiker upp till 30 år tror jag att deras framtid skulle se ljusare ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar