Vem vill anställa ett tomt CV?

Ungdomsarbetslösheten i Sverige ligger, enligt SCBs senaste mätningar, på strax över 20 %. En femtedel av Sveriges ungdomar vill alltså arbeta, men får inte chansen. Varför det är så finns det många spekulationer kring. Svenskt näringsliv skyller helst på turordningsreglerna i LAS (som förövrigt går att avtala bort), medan TCO och Akademikerförbundet SSR menar på att uppsägningar enligt dessa regler står för en ytterst liten del av arbetslösheten.

Det är lätt att fastna i en diskussion kring lagar och regler när man pratar om arbetslöshet. Det är enkelt, alla har tillgång till dem och det är enkelt att göra undersökningar kring sådant som är nedskrivet. Jag vill hävda att LAS-diskussionen tar fokus från de verkliga problemen - ungdomars bristande kontakt med arbetsmarknaden.

Har du ingen tidigare arbetslivserfarenhet vill ingen anställa dig. Det är ett påstående som jag i de flesta fall vill hävda är sant. En arbetsgivare vill inte satsa tid och pengar på ett oprövat kort, oavsett om det gäller för en provanställning på 6 månader eller ett vikariat på ett år. Ungdomar måste i ett mycket tidigare skede få kontakt med arbetsmarknaden.

Vi har alla någon gång varit på prao. Några veckor i åttan och nian tillbringar man på en arbetsplats, ofta där man inte har något som helst intresse av att vara, och får göra arbetsuppgifter som kan få vem som helst bortskrämda från arbetsmarknaden. Har du tur (läs: dina föräldrar har kontakter) får du ett sommarjobb som ger arbetslivserfarenhet. Utöver detta har varken gymnasieelever eller studenter på högskolan i de flesta fall ingen kontakt med arbetsmarknaden förrän de på osäkra ben står där med ett betyg i handen och ska börja söka jobb.

Sveriges skolor och lärosäten måste tillsammans med den lokala arbetsmarknaden bli bättre på att låta elever och studenter möta arbetsgivare. Detta kan ske på många sätt, via studiebesök, mentorskapsprojekt, arbetsmarknadsdagar och så vidare. De unga måste få en chans att lära sig hur det fungerar utanför utbildningens trygga väggar och ges en väg in i deras framtid på arbetsmarknaden. Denna samverkan kan inte enbart ske på elevers och studenters initiativ, utan viljan måste komma från "de vuxna" som har större makt att få till stånd ett väl fungerande samarbete.

Sveriges ungdomar måste ges en reell chans att komma in på arbetsmarknaden, även utan flera sidor långa CV:n. Finns inga ungdomar på arbetsmarknaden blir LAS-diskussionen en icke-fråga. Det är nämligen väldigt svårt att bli "utlasad" från ett jobb man inte har.

Inlägget är en del av en bloggstaffet arrangerad av P3 Nyheter