Det blev ett hastigt påkommet möte med HBTQ-organisationer i Uganda för Anders Borg. Detta sedan det blev klart att premiärminister Yoweri Museveni skrivit under den omtalade antihomolagen. HBTQ-personer i Uganda kan nu dömas till livstidsfängelse för att de blir kära i någon av motsatt kön. Uganda är tyvärr inte ensam i världen med detta förbud.
Den lagstiftning som Uganda nu inför sätter ljus på Sverige och vår bedömning av rätt till asyl när en person riskerar förföljelse på grund av sin sexuella läggning. För det räcker inte att en person är homosexuell och att det förbjudet i hemlandet.
Först och främst ska det fastställas om den asylsökande i fråga faktiskt är en HBTQ-person. Detta görs främst genom intervjuer med den asylsökande.
Det ska även göras en bedömning av risken för förföljelse om personen återvänder. I den bedöms bland annat om den asylsökande på något sätt manifesterat sin sexuella läggning i tillräcklig utsträckning för att det ska finnas en förföljelserisk när personen återvänder till sitt hemland, och om hen då kommer att leva i enlighet med sin sexuella läggning.
Konsekvenserna av detta kan bli orimliga. Någon som av rädsla för förföljelse inte har vågat komma ut, kan nekas rätt till asyl om hen inte heller fortsättningsvis vill leva öppet i sitt hemland. Det är ett uppenbart moment 22 för den asylsökande.
Det var förhoppningsvis oundvikligt för Anders Borg att ta upp frågan om HBTQ-personers rättigheter när han träffade Museveni. Politiska påtryckningar gentemot länder som straffbelägger homosexualitet borde vara en självklarhet i den svenska utrikespolitiken. Men vi måste även städa framför vår egen dörr.
I Italien är förbud mot homosexualitet i hemlandet skäl nog för en HBTQ-person att få asyl. Sverige har ingen anledning att vara sämre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar