De senaste dagarna har det varit stora rabalder kring de nya antagningsreglerna som effektivt utestänger alla som har tagit studenten samma år som mig, 2002, eller tidigare från de mest attraktiva utbildningarna. För att bli läkare krävs det nu 22,5 i betyg från gymnasiet av 20,0. Detta på grund av de nya så kallade meritpoängen som ger eleverna extra poäng om de läser matte eller språk. Sett i ljuset av att samma regering som slopade positiv särbehandling eftersom de ansåg att de diskriminerade ett kön, känns det hela mycket märkligt. Nu diskriminerar de istället alla som är 27 år eller äldre, likaväl som de som har läst sin gymnasiekompetens på komvux. Orimligt och absurt enligt mig. Detta går inte ihop med det av Tobias Krantz ständigt påvisade livslånga lärandet. Dessutom är det olagligt med åldersdiskriminering. Jag hoppas det här resulterar i många rättsfall som prövar lagligheten i de nya meritpoängen. Förhoppningsvis ser även Alliansen orimligheten i meritpoängen och slopar reglerna. En utredning ska i alla fall tillsättas.
Liksom för att kontra kommer Tobias Krantz idag med ett utspel om att det bör införas ett tre terminierssystem. Applåder! Som Saco Studentråd, i gott lag med Centerpartiet och Socialdemkraterna, har pratat om den frågan! Det skulle innebära kortare studietid för många samtidigt som sommarförsörjningen skulle vara säkrad. Många plus alltså, framförallt om systemet görs frivilligt. På minussidan är de oroliga röster som hörs från lärarna som undrar hur de ska få tid till forskning med en extra termin att undervisa. Det är en oro jag absolut delar. Däremot ser jag inte att det är ett olösligt problem. Tillsammans med sektorn och SULF måste detta gå att lösa. Kanske kan det vara ett första steg till en långsiktig, sammanhållen forsknings- och högskolepolitik? Vågar vi hoppas på så mycket?
Sist men inte minst infrias idag löftet om att universitet och högskolor ska få hyra ut bostäder till studenter. Det är 9 lärosäten i de värst drabbade städerna som får lov att bistå studenter med bostäder. Mycket bra!
Summan av kardemumman: Högskolepolitiken har idag gått två steg framåt, men det kompenserar knappast för den här mandatperiodens många löpsteg bakåt gällande beslut om avgifter, kvalitetssystem och autonomi, för att inte tala om de obefintliga framsteg som gjorts för studenternas trygghet. Lite går inte alltid en lång väg.
Edit:
Christoffer Ivarsson bloggar även han om de här tre frågorna.
Lisa Gemmel - Jurist och debattör
Visar inlägg med etikett tobias krantz. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tobias krantz. Visa alla inlägg
torsdag 22 juli 2010
tisdag 22 juni 2010
Ökat stöd = vi vill ge pengar?
Alliansens arbetsgrupp, med högskole- och forskningsminister Tobias Krantz, för utbildning presenterar idag sin slutrapport. Det är inte mycket som är nytt, det mesta inom högskolepolitiken är en upprepning av det som Alliansen presterat under den senaste mandatperioden och egentligen inte presenterar några nya skarpa förslag. Det är högt blandat med lågt.
Saco Studentråd arbetar hårt med frågan om en vettig arbetslivsanknytning inom grundutbildningen. Det är viktigt att de som studerar vet vad de blir efter examen, och att de vet hur de kan använda sina kunskaper. Alliansen vill nu ge "ökat stöd" till verksamheter som rör arbetslivsanknytning och samverkan i grundutbildningen. Det är bra att frågan uppmärksammas, men jag måste fråga mig vad "ökat stöd" innebär?
Arbetslivsanknytningen drivs, trots reglering i lag, av eldsjälar ute på högskolorna. Det sker på bekostnad av forskning och måste ofta skötas vid sidan om ordinarie arbetsuppgifter. Som med det mesta krävs det att det att specifika uppgifter ges egna resurser, åtminstone i ett initialt skede. Det är naivt att tro att enskilda kursföreståndare kommer att satsa på en stark arbetslivsanknytning om det inte finns tydliga incitament. Jag hoppas att "ökat stöd" innebär resurser till arbetslivsanknytning.
Vad Saco Studentråd vill se i form av arbetslivsanknytning hittar ni i rapporten en Bro över glappet.
Alliansen pekar även på andra viktiga saker. Grundutbildningen behöver verkligen en resursförstärkning. Jag är besviken över att de inte ens dristar sig till att nämna en siffra om hur mycket de anser saknas i den allt resurssvagare svenska högskolan. Eftersom de i slutet av rapporten lydigt påpekar att inget kan bli realiserat utan godkännande från herr Borg, så anser jag att visioner kring en prislapp hade kunnat presenteras. Kvaliteten de tror ska komma utifrån det nya utvärderingssystemet kommer sannolikt utebli.
Att Alliansen trycker på studenternas rättigheter känns som ett plåster på en skottskada (fritt översatt från engelska). De har försvagat kårerna, kommer att ta bort de viktigaste stöden för studenterna i sin autonomiiver och verkar vilja ha en högskola som bäst passar för förvaltningscheferna. De övertygar inte mig och kommer garanterat inte övertyga kårerna.
Sist men inte minst försöker de sig på att ha en vision om studenters trygghet. Att de ens nämner det omstridda förslaget om det sjunde studiemedelsåret visar på att de inte alls lyssnar på opinionen. Vidare saknar jag tydliga förslag på hur studenter ska kunna tillåtas vara sjuka och vara föräldrar under studietiden. Framförallt förvånas jag över att de inte ens problematiserar övergången mellan studier och arbetsmarknad, och det bristande stöd för studenter för att överbrygga glappet. Det är en stor otrygghetsfaktor.
Det finns mycket mer att nämna, till exempel den av Saco Studentråd efterfrågade rankingen, och förslaget på en särskild utvärderingsmyndighet. Det kommer mera...
Per Henriksson om rapporten.
Saco Studentråds pressmeddelande.
Saco Studentråd arbetar hårt med frågan om en vettig arbetslivsanknytning inom grundutbildningen. Det är viktigt att de som studerar vet vad de blir efter examen, och att de vet hur de kan använda sina kunskaper. Alliansen vill nu ge "ökat stöd" till verksamheter som rör arbetslivsanknytning och samverkan i grundutbildningen. Det är bra att frågan uppmärksammas, men jag måste fråga mig vad "ökat stöd" innebär?
Arbetslivsanknytningen drivs, trots reglering i lag, av eldsjälar ute på högskolorna. Det sker på bekostnad av forskning och måste ofta skötas vid sidan om ordinarie arbetsuppgifter. Som med det mesta krävs det att det att specifika uppgifter ges egna resurser, åtminstone i ett initialt skede. Det är naivt att tro att enskilda kursföreståndare kommer att satsa på en stark arbetslivsanknytning om det inte finns tydliga incitament. Jag hoppas att "ökat stöd" innebär resurser till arbetslivsanknytning.
Vad Saco Studentråd vill se i form av arbetslivsanknytning hittar ni i rapporten en Bro över glappet.
Alliansen pekar även på andra viktiga saker. Grundutbildningen behöver verkligen en resursförstärkning. Jag är besviken över att de inte ens dristar sig till att nämna en siffra om hur mycket de anser saknas i den allt resurssvagare svenska högskolan. Eftersom de i slutet av rapporten lydigt påpekar att inget kan bli realiserat utan godkännande från herr Borg, så anser jag att visioner kring en prislapp hade kunnat presenteras. Kvaliteten de tror ska komma utifrån det nya utvärderingssystemet kommer sannolikt utebli.
Att Alliansen trycker på studenternas rättigheter känns som ett plåster på en skottskada (fritt översatt från engelska). De har försvagat kårerna, kommer att ta bort de viktigaste stöden för studenterna i sin autonomiiver och verkar vilja ha en högskola som bäst passar för förvaltningscheferna. De övertygar inte mig och kommer garanterat inte övertyga kårerna.
Sist men inte minst försöker de sig på att ha en vision om studenters trygghet. Att de ens nämner det omstridda förslaget om det sjunde studiemedelsåret visar på att de inte alls lyssnar på opinionen. Vidare saknar jag tydliga förslag på hur studenter ska kunna tillåtas vara sjuka och vara föräldrar under studietiden. Framförallt förvånas jag över att de inte ens problematiserar övergången mellan studier och arbetsmarknad, och det bristande stöd för studenter för att överbrygga glappet. Det är en stor otrygghetsfaktor.
Det finns mycket mer att nämna, till exempel den av Saco Studentråd efterfrågade rankingen, och förslaget på en särskild utvärderingsmyndighet. Det kommer mera...
Per Henriksson om rapporten.
Saco Studentråds pressmeddelande.
tisdag 20 april 2010
Utbildningspolitisk debatt
Idag anordnade Saco Studentråd och Stockholms universitets studentkår en utbildningspolitisk debatt ute på Stockholms universitet. Panelen bestod av högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) och riksdagsledamöterna Betty Malmberg (M), Mikael Damberg (S) och Rossana Dinamarca (V).
Det var en, med Stockholms universitets mått mätt, välbesökt debatt med runt 60 gäster. Det som debatterades var främst frihets- och kvalitetspropositionerna samt studenters ekonomi. I diskussionerna kring frihets- och kvalitetspropositionerna framkom inget nytt. Alliansen tycker att deras förslag är bra, oppositionen tycker inte det. I diskussionen kring studenters ekonomi saknade jag tydliga ansatser och viljor från alla utom Dinamarca att faktiskt vilja höja studiemedlet. Damberg håller fast i sin åsikt om att det främst är studenter med barn som behöver förbättrade villkor. Men vid en studiemedelshöjning förbättras även deras situation. Krantz anser att studiemedlet bör höjas, men att ekonomiska avvägningar bör göras.
Efteråt kommenterade Kajsa Borgnäs. ordförande för S-studenter, och Erik Schiller, styrelseledamot Liberala ungdomsförbundet, debatten. Tyvärr var jag tvungen att springa iväg, och kunde inte lyssna.
Det var en väldigt bra debatt, som livesändes genom ideella krafter i form av Humanistiska föreningen. Tack! Debatten finns att titta på här. Det var även en del i publiken som twittrade, och det flödet hittar du här.
Det var en, med Stockholms universitets mått mätt, välbesökt debatt med runt 60 gäster. Det som debatterades var främst frihets- och kvalitetspropositionerna samt studenters ekonomi. I diskussionerna kring frihets- och kvalitetspropositionerna framkom inget nytt. Alliansen tycker att deras förslag är bra, oppositionen tycker inte det. I diskussionen kring studenters ekonomi saknade jag tydliga ansatser och viljor från alla utom Dinamarca att faktiskt vilja höja studiemedlet. Damberg håller fast i sin åsikt om att det främst är studenter med barn som behöver förbättrade villkor. Men vid en studiemedelshöjning förbättras även deras situation. Krantz anser att studiemedlet bör höjas, men att ekonomiska avvägningar bör göras.
Efteråt kommenterade Kajsa Borgnäs. ordförande för S-studenter, och Erik Schiller, styrelseledamot Liberala ungdomsförbundet, debatten. Tyvärr var jag tvungen att springa iväg, och kunde inte lyssna.
Det var en väldigt bra debatt, som livesändes genom ideella krafter i form av Humanistiska föreningen. Tack! Debatten finns att titta på här. Det var även en del i publiken som twittrade, och det flödet hittar du här.
måndag 29 mars 2010
Jag och herr Krantz
Det har varit en hektisk vecka. Min debattartikel på Newsmill fick genomslag, och ledde till debatt mot högskole- och forskningsminister Tobias Krantz på finaste morgontid i Gomorron Sverige. Veckan innehöll även radiointervju, intervju i City Malmö/Lund och möte med gymnasieungdomar i Fittja.
Kvalitetsutvärderingssystemet som jag och Krantz avhandlar i klippet ovan fortsätter debatteras på bloggar och genom debattinlägg. Här är förra veckans skörd (i urval):
Jusekbloggen, Saco Studentråds och Sacos gemensamma pressmeddelande, Maria Noleryd och Tobias Krantz debatterar på Europabloggen, SFS menar att Krantz inte vill ta debatten, Krantz menar att det vill han visst det, Socialdemokraterna säger att de inte accepterar förslaget, Krantz svarar mig, SFS förtydligar sin kritik, Sacobloggen.
Kvalitetsutvärderingssystemet som jag och Krantz avhandlar i klippet ovan fortsätter debatteras på bloggar och genom debattinlägg. Här är förra veckans skörd (i urval):
Jusekbloggen, Saco Studentråds och Sacos gemensamma pressmeddelande, Maria Noleryd och Tobias Krantz debatterar på Europabloggen, SFS menar att Krantz inte vill ta debatten, Krantz menar att det vill han visst det, Socialdemokraterna säger att de inte accepterar förslaget, Krantz svarar mig, SFS förtydligar sin kritik, Sacobloggen.
lördag 13 mars 2010
I utkanten av stormen
Det pågår en utbildningspolitisk konflikt. Universitetskanslern kommer inte överens med högskoleminister Tobias Krantz, eller kanske framförallt statssekreterare Peter Honeth.
Konflikten har sin upprinnelse i det förslag till kvalitetsutvärderingssystem (PDF) som Högskoleverket tog fram under 2009 på uppdrag från utbildningsdepartementet. Förslaget lämnades till departementet i september och omgärdades de första månaderna av tystnad och den senaste tiden av rykten. Det har nu visat sig att flertalet av de parametrar som HSV föreslagit har strukits av departementet till förmån för en så kallad självutvärdering. Åsikterna kring detta är många, få håller med departementet.
Själv står jag i utkanten av stormen. Det är spännande att se en konflikt av den här typen på så pass nära håll, men framför allt undrar jag vad det här gör med sektorn och trovärdigheten för svensk högskoleutbildning. Jag hoppas att departementet tar ett steg tillbaka och, istället för att tvinga igenom ett system som få står bakom, våga ha tillförsikt och tillsammans med sektorn ta fram ett nytt förslag, även om detta innebär att beslutet måste tas efter valet. Ska Sverige tävla med en hög utbildningskvalitet måste vi ha ett trovärdigt utvärderingssystem. Med lite tålamod och dialog är jag säker på att det kan tas fram ett sådant som står sig i hela sektorn och över partigränser. Om ett sådant intresse finns.
Fler om kvalitetsutvärderingssystemet:
Kåre Bremer, Git Pipping Claesson - När det tar emot för mycket
Anders Flodström om senaste tidens högskolepropsitioner.
Uppdaterat:
SvD skriver om konflikten.
SULF har intervjuat Anders Flodström.
Konflikten har sin upprinnelse i det förslag till kvalitetsutvärderingssystem (PDF) som Högskoleverket tog fram under 2009 på uppdrag från utbildningsdepartementet. Förslaget lämnades till departementet i september och omgärdades de första månaderna av tystnad och den senaste tiden av rykten. Det har nu visat sig att flertalet av de parametrar som HSV föreslagit har strukits av departementet till förmån för en så kallad självutvärdering. Åsikterna kring detta är många, få håller med departementet.
Själv står jag i utkanten av stormen. Det är spännande att se en konflikt av den här typen på så pass nära håll, men framför allt undrar jag vad det här gör med sektorn och trovärdigheten för svensk högskoleutbildning. Jag hoppas att departementet tar ett steg tillbaka och, istället för att tvinga igenom ett system som få står bakom, våga ha tillförsikt och tillsammans med sektorn ta fram ett nytt förslag, även om detta innebär att beslutet måste tas efter valet. Ska Sverige tävla med en hög utbildningskvalitet måste vi ha ett trovärdigt utvärderingssystem. Med lite tålamod och dialog är jag säker på att det kan tas fram ett sådant som står sig i hela sektorn och över partigränser. Om ett sådant intresse finns.
Fler om kvalitetsutvärderingssystemet:
Kåre Bremer, Git Pipping Claesson - När det tar emot för mycket
Anders Flodström om senaste tidens högskolepropsitioner.
Uppdaterat:
SvD skriver om konflikten.
SULF har intervjuat Anders Flodström.
fredag 19 februari 2010
Vad händer med de 500 miljonerna, Tobias Krantz?
Studieavgifterna är här. Det är alltigenom en dålig idé anser jag och de stipendier som erbjuds är alldeles för få. Men tyvärr är de nu ett faktum men jag hoppas fortfarande på ett nej i riksdagen.
Enligt Tobias Krantz kostar de utländska studenterna en halv miljard per år. Det är pengar jag är helt övertygad att vi aldrig kommer att få in i det svenska systemet via avgifter. Däremot undrar jag, vad händer med den halva miljarden? Det självklara svaret är att de återinvesteras i utbildningssystemet så att vi äntligen kan ett välbehövligt, men alldeles för litet, resurstillskott. Det är väl så det måste ske, eftersom en av anledningarna till avgifterna var de nu betalande studenternas urgröpning av de svenska utbildningssystemet.
Jag tror att pengarna kommer gå rakt in i stadskassan och omfördelas på andra budgetområden. Satsningarna på grundutbildningen verkar lysa med sin frånvaro och min farhåga är att avgifterna ses som en satsning som ska verka kvalitetshöjande och andra satsningar därmed inte kommer till stånd.
Risken är alltså att vi inte bara får avgifter i högskolan, utan även en lika utarmad utbildning som tidigare, utan det viktiga internationella perspektivet. Sverige behöver inte avgifter, Sverige behöver än bättre finansiering av grundutbildningen.
Enligt Tobias Krantz kostar de utländska studenterna en halv miljard per år. Det är pengar jag är helt övertygad att vi aldrig kommer att få in i det svenska systemet via avgifter. Däremot undrar jag, vad händer med den halva miljarden? Det självklara svaret är att de återinvesteras i utbildningssystemet så att vi äntligen kan ett välbehövligt, men alldeles för litet, resurstillskott. Det är väl så det måste ske, eftersom en av anledningarna till avgifterna var de nu betalande studenternas urgröpning av de svenska utbildningssystemet.
Jag tror att pengarna kommer gå rakt in i stadskassan och omfördelas på andra budgetområden. Satsningarna på grundutbildningen verkar lysa med sin frånvaro och min farhåga är att avgifterna ses som en satsning som ska verka kvalitetshöjande och andra satsningar därmed inte kommer till stånd.
Risken är alltså att vi inte bara får avgifter i högskolan, utan även en lika utarmad utbildning som tidigare, utan det viktiga internationella perspektivet. Sverige behöver inte avgifter, Sverige behöver än bättre finansiering av grundutbildningen.
fredag 15 januari 2010
Positiv särbehandling är inte kvotering
I tisdags meddelade Tobias Krantz i en debattartikel i DN att positiv särbehandling ska avskaffas. (Min reaktion på detta kommer lite såhär i efterhand då jag legat däckad hela veckan i vad som troligtvis var svininfluensa. Vaccinera er, folket!)
Jag tror inte att jämställdhetsproblemen nödvändigtvis löses genom att ge ett visst kön företräde vid lika meriter, utan det är ett problem som måste lösas långt tidigare. Efter att ha sett debatten mellan Tobias Krantz (fp) och Marie Granlund (s) i Gomorron Sverige och läst debattartiklar och så vidare undrar jag dessutom om de olika debattörerna vet vad de pratar om.
De flesta hänvisar till att "kvotering avskaffas i högskolan". Detta är fel. Kvotering till högre utbildning är olagligt i Sverige. Detta har befästs bland annat i ett fall där Uppsala univeristet skapade en antagningskvot för sökande med två föräldrar med utländsk härkomst. Dessa studenter kom in till förmån för studenter med bättre betyg. Högsta domstolen fastslog att detta inte var lagligt, då det rörde sig om kvotering och inte positiv särbehandling. (Längst ner på den här sidan hittar du domen).
Det som Krantz vill avskaffa är positiv särbehandling, dvs. att vid exakt lika meriter ska det underrepresenterade könet ha företräde till utbildningen. Det handlar alltså inte om att personer med sämre betyg kommer in på till exempel läkarlinjen för att de är killar. Positiv särbehandling är helt enkelt ett verktyg för att försöka jämna ut könsskillnader på en utbildning. Denna skillnad verkar vara väldigt svår för väldigt många och begreppsförvirringen gör att inte ens Krantz och Granlund reagerade i Gomorron Sverige när de kallade debatten för "Könskvotering slopas på högskolan - Debatt om förtur till populära utbildningar" (och det där om förtur stämmer ju inte riktigt heller).
Krantz presenterade i debatten om vad regeringen gör för att öka jämställdheten i högskolan. Som första insats pratade han om det ökade forskningsanslaget (vilket tydligen är svaret på alla problemen i svensk utbildning). Han menar på att anslaget ger fler fasta forskartjänster, vilket gynnar kvinnor. Därefter pratar han om Delegationen för jämställdhet i högskolan. Delegationen har som uppdrag att främja jämställdheten i högskolan. De delar bland annat ut medel till jämställdhetsprojekt på högskoleområdet. Till sist pratar han även om en tekniksatsning för att få tjejer intresserade av att läsa teknik.
Jag är inte direkt negativ till avskaffandet av positiv särbehandling men förväntar mig att regeringen istället visar en vilja att arbeta med frågan i ett tidigare skede än vad som presenteras ovan. Anledningen till att det i dagsläget finns fler kvinnor på högskolan är att vi generellt har bättre betyg än männen. Jag kan spekulera länge kring varför det är så (funderingar kring ämnet har jag gjort tidigare här), men det är egentligen inte viktigt. Frågan är vad som görs på grundskolan för att komma tillrätta med problemet att tjejer konsekvent får bättre betyg än killar. Kanske presterar de bättre, men varför gör de då det?
Jag tror att insatser vid antagningen egentligen är alldeles för sent påtänkte. Det krävs att killars och tjejers kunskaper bedöms likvärdigt i klassrummen och att de får studie- och yrkesvägledning på ett tidigt stadium. Redan från mellanstadiet måste idén om breddad rekrytering finnas, det är där det riktiga jämställdhetsarbetet måste ta vid. Alla barn måste ges samma chans att läsa vidare på högskolan, oavsett kön, etniskt ursprung, sexuell läggning och så vidare. Positiv särbehandling, och andra antagningsinstrument, ger bara en möjlighet att försöka jämna ut könsfördelningen bland de som redan har bra betyg eller andra meriter och ska antas till högre utbildning.
Förutsättningar som kön och etnisk bakgrund ska aldrig ge försprång eller vara ett hinder för antagning till högre utbildning. Det är vad vi alla måste sträva efter.
(Det finns en Delegation för jämställdhet i skolan - Deja, men har inte lyckats utläsa om de även arbetar med jämställdhet ur perspektivet jämställd rekrytering till högskolan.)
Jag tror inte att jämställdhetsproblemen nödvändigtvis löses genom att ge ett visst kön företräde vid lika meriter, utan det är ett problem som måste lösas långt tidigare. Efter att ha sett debatten mellan Tobias Krantz (fp) och Marie Granlund (s) i Gomorron Sverige och läst debattartiklar och så vidare undrar jag dessutom om de olika debattörerna vet vad de pratar om.
De flesta hänvisar till att "kvotering avskaffas i högskolan". Detta är fel. Kvotering till högre utbildning är olagligt i Sverige. Detta har befästs bland annat i ett fall där Uppsala univeristet skapade en antagningskvot för sökande med två föräldrar med utländsk härkomst. Dessa studenter kom in till förmån för studenter med bättre betyg. Högsta domstolen fastslog att detta inte var lagligt, då det rörde sig om kvotering och inte positiv särbehandling. (Längst ner på den här sidan hittar du domen).
Det som Krantz vill avskaffa är positiv särbehandling, dvs. att vid exakt lika meriter ska det underrepresenterade könet ha företräde till utbildningen. Det handlar alltså inte om att personer med sämre betyg kommer in på till exempel läkarlinjen för att de är killar. Positiv särbehandling är helt enkelt ett verktyg för att försöka jämna ut könsskillnader på en utbildning. Denna skillnad verkar vara väldigt svår för väldigt många och begreppsförvirringen gör att inte ens Krantz och Granlund reagerade i Gomorron Sverige när de kallade debatten för "Könskvotering slopas på högskolan - Debatt om förtur till populära utbildningar" (och det där om förtur stämmer ju inte riktigt heller).
Krantz presenterade i debatten om vad regeringen gör för att öka jämställdheten i högskolan. Som första insats pratade han om det ökade forskningsanslaget (vilket tydligen är svaret på alla problemen i svensk utbildning). Han menar på att anslaget ger fler fasta forskartjänster, vilket gynnar kvinnor. Därefter pratar han om Delegationen för jämställdhet i högskolan. Delegationen har som uppdrag att främja jämställdheten i högskolan. De delar bland annat ut medel till jämställdhetsprojekt på högskoleområdet. Till sist pratar han även om en tekniksatsning för att få tjejer intresserade av att läsa teknik.
Jag är inte direkt negativ till avskaffandet av positiv särbehandling men förväntar mig att regeringen istället visar en vilja att arbeta med frågan i ett tidigare skede än vad som presenteras ovan. Anledningen till att det i dagsläget finns fler kvinnor på högskolan är att vi generellt har bättre betyg än männen. Jag kan spekulera länge kring varför det är så (funderingar kring ämnet har jag gjort tidigare här), men det är egentligen inte viktigt. Frågan är vad som görs på grundskolan för att komma tillrätta med problemet att tjejer konsekvent får bättre betyg än killar. Kanske presterar de bättre, men varför gör de då det?
Jag tror att insatser vid antagningen egentligen är alldeles för sent påtänkte. Det krävs att killars och tjejers kunskaper bedöms likvärdigt i klassrummen och att de får studie- och yrkesvägledning på ett tidigt stadium. Redan från mellanstadiet måste idén om breddad rekrytering finnas, det är där det riktiga jämställdhetsarbetet måste ta vid. Alla barn måste ges samma chans att läsa vidare på högskolan, oavsett kön, etniskt ursprung, sexuell läggning och så vidare. Positiv särbehandling, och andra antagningsinstrument, ger bara en möjlighet att försöka jämna ut könsfördelningen bland de som redan har bra betyg eller andra meriter och ska antas till högre utbildning.
Förutsättningar som kön och etnisk bakgrund ska aldrig ge försprång eller vara ett hinder för antagning till högre utbildning. Det är vad vi alla måste sträva efter.
(Det finns en Delegation för jämställdhet i skolan - Deja, men har inte lyckats utläsa om de även arbetar med jämställdhet ur perspektivet jämställd rekrytering till högskolan.)
måndag 14 september 2009
Ett lån ut ur fattigdomen
Nu har den äntligen kommit, höjningen av studiemedlet! Studenterna kommer från och med 1 januari få 350 kronor med i plånboken. Men (det är ju alltid ett men) det är en höjning som till stor del läggs på lånet. Studenterna ska alltså fortsätta att låna sig ur fattigdomen.
Vi har ett väldigt bra studiemedelssystem i Sverige. Alla får låna, det är inkomstprövat endast på andra inkomster under lånetiden och en del är ett bidrag. Studenter som tar examen idag har flera hundra tusen i lån, om de har läst en magister eller master. Är man inte jurist, civilingenjör eller läkare kan det vara svårt att betala tillbaka hela lånet innan man går bort. Det som då händer är att staten förlorar inkomster på hundratals miljoner. Om man istället höjer bidragsdelen kommer statens utgifter öka, men det är en ökning som är förutsebar och går att räkna på. Framtida obetalda lån är svåra att beräkna och skapar ett stort hål i statskassan.
En höjning av studiemedlet är mycket välkommet och kommer göra livet lite enklare för många studenter. Tyvärr tänker studenter väldigt sällan på det som kommer efter, återbetalningen. Uppenbarligen gör inte Tobias Krantz det heller.
Fler om det höjda studiemedlet:
Kristina Persdotter, Kåre Bremer, Saco Studentråd, Klas-Herman Lundgren
Vi har ett väldigt bra studiemedelssystem i Sverige. Alla får låna, det är inkomstprövat endast på andra inkomster under lånetiden och en del är ett bidrag. Studenter som tar examen idag har flera hundra tusen i lån, om de har läst en magister eller master. Är man inte jurist, civilingenjör eller läkare kan det vara svårt att betala tillbaka hela lånet innan man går bort. Det som då händer är att staten förlorar inkomster på hundratals miljoner. Om man istället höjer bidragsdelen kommer statens utgifter öka, men det är en ökning som är förutsebar och går att räkna på. Framtida obetalda lån är svåra att beräkna och skapar ett stort hål i statskassan.
En höjning av studiemedlet är mycket välkommet och kommer göra livet lite enklare för många studenter. Tyvärr tänker studenter väldigt sällan på det som kommer efter, återbetalningen. Uppenbarligen gör inte Tobias Krantz det heller.
Fler om det höjda studiemedlet:
Kristina Persdotter, Kåre Bremer, Saco Studentråd, Klas-Herman Lundgren
fredag 11 september 2009
Sänkta anslag = kvalitativ utbildning?
I morse debatterade högskole- och forskningsminister Tobias Krantz studieavgifter mot Klas-Herman i TV4. Jag är emot avgifter, argument har lämnats av Klas-Herman och Stina tidigare.
Under debatten kom det fram att studieavgifter innebär sänkta statsanslag för utbildning. Detta eftersom studieavgifterna från studenter från tredje land ska vara fullkostnadstäckande. Vad jag inte förstår är den här ekvationen: sänkta statsanslag + studieavgifter från tredje land = höjd kvalitet. Jag får det inte att gå ihop. Alls.
Man kan vara ideologiskt för avgifter, men påstå inte att de kommer vara kvalitetshöjande. Den enda monetära satsning som ökar kvaliteten är ett höjt statsanslag per student.
Under debatten kom det fram att studieavgifter innebär sänkta statsanslag för utbildning. Detta eftersom studieavgifterna från studenter från tredje land ska vara fullkostnadstäckande. Vad jag inte förstår är den här ekvationen: sänkta statsanslag + studieavgifter från tredje land = höjd kvalitet. Jag får det inte att gå ihop. Alls.
Man kan vara ideologiskt för avgifter, men påstå inte att de kommer vara kvalitetshöjande. Den enda monetära satsning som ökar kvaliteten är ett höjt statsanslag per student.
måndag 29 juni 2009
Lobbying i värmen
Det är otroligt varmt idag. Knappt att man orkar vara ute. Trots detta har jag hunnit med tre seminarer (eller ja fyra, men ett vara bara för lunchmackan) och en fika med Yosef.
Det första seminariet gick under namnet It's the education, stupid!, och behandlade fem punkter som SSCO och TCO anser är det viktigaste inom högskolepolitiken, vilka är följande:
Efterföljande seminarium handlade om ett av Nordnet och Saco Studentråd framtaget Studentprisindex. Indexet är till för att man ska koppla studiemedlet till detta istället för KPI, som görs idag, för att få en bättre anpassning till studenters situation.
Det sista seminariet rörde utbildningsavgifter. Trots att alla säger sig vara mot, förs det ändå mycket diskussioner kring det hela. Jag ska hålla ett litet tal idag mot avgifter på Saco Studentråds mingel, om lite mer än en timme. Därav hinner jag inte skriva mer nu (måste in i duschen innan avfärd). Återkommer med mer under kvällen eller imorgon.
Det första seminariet gick under namnet It's the education, stupid!, och behandlade fem punkter som SSCO och TCO anser är det viktigaste inom högskolepolitiken, vilka är följande:
- Att regeringen förbättrar kvaliteten i den högre utbildningen genom att höja tilldelningen av resurser per student.
- Att regeringen möter efterfrågan på högutbildade genom en strategisk utökning av antalet studieplatser i den högre utbildningen.
- Att samhället aktivt motverkar den sociala snedrekryteringen till högskolan.
- Att studenter får bättre möjligheter att utbilda sig under rimliga levnadsförhållanden.
- Att studentinflytandet bevaras och tillvaratas som en kvalitetsfaktor inom den högre utbildningen
Efterföljande seminarium handlade om ett av Nordnet och Saco Studentråd framtaget Studentprisindex. Indexet är till för att man ska koppla studiemedlet till detta istället för KPI, som görs idag, för att få en bättre anpassning till studenters situation.
Det sista seminariet rörde utbildningsavgifter. Trots att alla säger sig vara mot, förs det ändå mycket diskussioner kring det hela. Jag ska hålla ett litet tal idag mot avgifter på Saco Studentråds mingel, om lite mer än en timme. Därav hinner jag inte skriva mer nu (måste in i duschen innan avfärd). Återkommer med mer under kvällen eller imorgon.
Paneldebatt
rektor för Karlstads universitet och Tobias Krantz (fp), Högskole-
och forskningsminister. Moderator Sofia Karlsson.
onsdag 17 juni 2009
Vem är Tobias Krantz?
Vår nya högskole- och forskningsminister! Ska bli intressant att se vad han kan göra under det närmsta året. Tydligen blir det fortfarande ingen höjning av studiemedlet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)