Står vi upp för de nyexaminerade akademikerna?

Fem medlemmar i olika Sacoförbund skriver idag i en artikel på SvD Opinion om hur de ser på Sacos nye ordförandes, Göran Arrius, prioriteringar. Författarna lyfter bland annat frågan om den förändrade arbetsmarknad de nyexaminerade akademikerna står inför.

För att komma in på arbetsmarknaden idag harvar ofta nexaminerade akademiker runt på vikariat, visstidsanställningar eller får starta eget som konsulter för att kunna får arbeta med det de är utbildade till. För många är det här ett bra sätt att komma in på arbetsmarknaden - det första jobbet är oerhört viktigt för en vidare etablering på arbetsmarknaden. Men vad händer när du är inne på ditt tredje vikariat, din fjärde visstidsanställning eller när konsultandet inte bär sig?

Istället för att vara foten in på arbetsmarknaden riskerar de tillfälliga jobben bli den enda arbetsmarknaden. Vad händer med karriären för unga akademiker som aldrig får ett fast jobb? Hur fungerar det med bostad, familj, lön och förmågan att prestera? Mina gissningar är: ganska dåligt. Lägg till en försämrad a-kassa och att ekonomin nu är på väg ner igen så jublar inte jag som är på väg ut i arbetslivet.

Inom Saco finns Saco Studentråd, organisationen jag just nu är ordförande för. På Sacos kansli finns ett helt gäng kompetenta utredare. Ändå verkar den ovanstående frågeställningen ha hamnat mellan stolarna. Men det är något som jag och flera med mig inom Saco vill jobba för. Liksom artikelförfattarna tror jag att Saco måste bli tuffare i vissa frågor. Framförallt vill jag att Saco ska bli bättre på att företräda sina medlemmar som är nya på arbetsmarknaden. Jag sätter stor tilltro till att Göran Arrius som ny Sacoordförande är villig att lyssna på mig, min organisation, och de nyexaminerade medlemmarna.

Studentfackliga söndagsfunderingar

Jag har lämnat Medicine studerandes förbunds fullmäktige och sitter nu på ett tåg på väg till FSAStudent, våra arbetsterapeutstudenter. I torsdags hade jag ynnesten att äta middag med DIK Students nyvalda, tillika LUS avgående, ordförande Christoffer Ivarsson.

En av de bästa sakerna med att vara ordförande för Sveriges största fackliga studentorganisation är att jag får åka runt och träffa alla dessa förbund och förbundsrepresentanter. Det anordnas seminarier, paneldebatter, det skrivs artiklar och det hålls fackliga grundkurser. Framför allt fostras en helt ny generation fackliga representanter. På mina möten och träffar möts jag ofta av idérika och talangfulla unga fackliga aktivister, lika engagerade i professionfrågor som de är drivna i lönebildning, etableringsproblem på arbetsmarknaden och jämställda arbetsplatser. De visar på nya, spännande idéer, vill utveckla studentverksamheten och lära sig mer, förändra, förbättra. Jag blir lika inspirerad varje gång. Gott så. Men är det verkligen jag som ska vara mottagaren av alla idéer och inspiration?

Sacoförbunden är bra på att rekrytera och erbjuda förmåner till studenter. Det är bra, ett fackligt medlemskap ska löna sig och vara lika självklart och relevant termin ett på högskolan som det är år 27 på arbetsmarknaden. Men jag funderar över om förbunden verkligen nyttjar det engagemang och de idéer som kommer från studenterna. Ibland är det den där nya, oprövade - och lite skrämmande - idén som är det som får genomslag. Att ge studenterna mer utrymme är att ge mer utrymme till framtiden, vi som en gång ska bära förbunden.

Sacoförbunden är unika i organiseringen av studenter i sektioner och i en centralorganisation. Organiseringen av studenter är det vi kommer att vinna på i slutändan, tror jag, men då måste vi alla få plats och ges utrymme. Vi är bra på det, men kan bli bättre.

Ge oss studielinjen!

Jag och Saco Studentråd har idag publicerat följande artikel på Newsmill:

Saco har i dagarna presenterat rapporten Kan arbetsmarknadens parter ta ett större ansvar för socialförsäkringarna?. De tecknar där en bild över hur ansvaret för sjukförsäkringen och, framförallt, arbetsskadeförsäkringen skulle kunna föras över på parterna. Under avsnittet Studenter konstateras det återigen att det är viktigt att se över trygghetssystemen för studenter. Saco säger även att studenterna aldrig passat in i nuvarande system, som bygger på inkomstbortfallsprincipen, och att de behöver en särskild lösning.

Saco Studentråd kommer till samma slutsats om och om igen - studenterna behöver en egen socialförsäkringslösning. Och låt oss säga en gång för alla. Det är inte för att är synd om studenterna. Vi kräver inte en ersättning högre än studiemedlet eller förmåner som aldrig skulle tillfalla arbetstagare. Vi kräver däremot ett skydd som räcker året om, som inte är beroende av studiemedlet och som medger deltidssjukskrivning. Vi kräver även att studenter som får barn under studietiden ska få mer än 4 000 kronor i månaden efter skatt i föräldrapenning. Detta eftersom det inte är rimligt att studenter får sämre skydd än sina arbetande jämnåriga.

Det har gjorts ansträngningar för att ge studenter trygghet vid sjukdom eftersom studiemedlet går över till ett bidrag vid sjukskrivning i mer än 30 dagar. Detta skydd finns dock bara så länge studenten har ansökt om studiemedel. När sommaren kommer och sjukskrivningen kvarstår finns det bara försörjningsstöd eller snälla släktingar att tillgå som försörjning. Om studenten har tur. Likaså kan studenter som inte har en försörjning efter examen räkna med ett besök till socialtjänsten eller hoppas på att ha föräldrar som har råd att försörja dem. En student som blir förälder och vill vara föräldraledig, men inte har arbetat innan studierna, kan räkna med en månadsinkomst på 4 000 kr efter skatt. Orimligt.

Socialförsäkringssystemet är helt enkelt varken skapat eller hållbart för studenter. Eftersom de flesta studenter inte förvärvsarbetar alls, eller tillräckligt mycket för att kvalificera sig till trygghetssystemen, behöver studenter kvalificera sig på sina egna meriter.

Saco Studentråd har, liksom många studentorganisationer, länge drivit frågan om en bättre trygghet för studenter. Vi har sedan 1997 vartannat år gett ut Utbildning straffbart?, tillsammans Stockholms universitets studentkår, Umeå studentkår och Uppsala studentkår, där vi varje gång har påpekat det bristande skyddet för studenter inom socialförsäkringarna. Det finns en förståelse för problematiken bland insatta politiker, men sällan en uttrycklig vilja att göra en faktisk förändring. Studenter är helt enkelt inte en prioritering i dessa sammanhang.

Ibland måste politiker våga vara framåtsyftande och inte bara titta på var ett kollektiv är just nu. Studenter är inte "lönsamma" ur ett ekonomiskt perspektiv under studietiden, men på lång sikt bidrar de till ökat välstånd. Att ge studenter en tryggare studietid kan visa sig vara lönsamt om det innebär att fler studenter tar examen på kortare tid.

I den studiesociala utredningen från 2009, Stärkt stöd för studier, föreslogs att studenter skulle kunna vara sjukskrivna med omvandlat studiemedel högst ett år, både vid hel och vid halv studieoförmåga. Det är med stor besvikelse vi ser att ingenting har gjorts för att införliva detta.

Saco Studentråd sätter nu sitt hopp till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen, under ledning av Gunnar Axén, att ge studenterna ett heltäckande socialförsäkringssystem utifrån studenternas förutsättningar.

Problemen uppstår eftersom socialförsäkringarna är uppbyggda efter arbetslinjen och inkomstbortfallsprincipen, två villkor de flesta studenter inte kan uppfylla. Studenter måste få tillgång till socialförsäkringarna på sina egna villkor. Det är dags att ge studenterna en studielinje

LSU + Saco Studentråd = ?

Saco Studentråd har länge varit medlemmar i LSU - Sveriges ungdomsorganisationer. Någon gammal räv minns säkert när vi gick med, själv har jag inte en aning. LSU är en paraplyorganisation för ungdomsorganisationer i Sverige. De driver frågor om ungdomars organisering, ur alla möjliga vinklar. Det kan tyckas märkligt att en facklig studentorganisation är medlemmar i en paraplyorganisation som främjar ungdomars organisering, men vid närmare eftertanke tycker jag att det är fullt naturligt.

Facket har varit experter på organisering, och är det fortfarande till stora delar. 2009 var 71% av Sveriges befolkning fackligt organiserade. Det är inte illa. Däremot har organiseringsgraden sakta men säkert sjunkit de senaste åren för det fackliga kollektivet i stort. Saco ökar fortfarande. Facket är alltså inte lika bra på att organisera sig som förut.

Trots att Sacos förbund har ökat i medlemsantal, står tyvärr inte studenterna för den ökningen. De senaste fyra åren har vi legat mellan 96 000 och 97 000 studentmedlemmar genom våra förbund. Vi har inte direkt sjunkit, men heller inte ökat. Saco Studentråd har ingen rekryterande funktion, men ska samtidigt skapa förutsättningar för förbunden att bättre kunna attrahera medlemmar genom att vara relevanta och driva frågor som verkar attraktiva för potentiella medlemmar. Och här har vi stor draghjälp av LSU. Precis som LSU är den samlande kraften för ungdomsorganisationer i Sverige, är Saco Studentråd det samlande kraften för studentsektionerna i Saco. Genom LSU kan vi stöta och blöta problem som dyker, prata om hur vi inom organisationen kan förbättra studenternas inflytande och ta del av utbildningar. Och vi kan prata organisering, diskutera organisation och ifrågasätta och själva och vårt varande på att sätt som är svårt när den egna organisationen är den enda referenspunkten.

Saco Studentråd måste blir bättre som organisation och möjligheten att träffa andra organisationer som drivs av unga ger oss en bra hjälp på vägen. Och jag är övertygad om att Saco Studentråd kan ge lika mycket tillbaka till LSU.

Studielinjen

Idag skriver jag följande på Sacobloggen:

Saco Studentråd konstaterar om och om och om igen att studenter inte passar in i socialförsäkringssystemen. Sjukdom, föräldraskap och arbetslöshet omöjliggörs för en del studenter eftersom en redan ansträngd ekonomisk situation kan istället bli en katastrof. Tyvärr är det inte alltid lätt att förutse lunginflammationen eller att den annars vanliga sommarjobbsarbetsgivaren går i konkurs i maj. I de fallen kan studenter stå helt utan skyddsnät.

Det har gjorts ansträngningar för att ge studenter trygghet vid sjukdom eftersom studiemedlet går över till ett bidrag vid sjukskrivning i mer än 30 dagar. Detta skydd finns dock bara så länge studenten har ansökt om studiemedel. När sommaren kommer och sjukskrivningen kvarstår finns det bara försörjningsstöd eller snälla släktingar att tillgå som försörjning. Om studenten har tur.

En student som blir förälder och vill vara föräldraledig, men inte har arbetat innan studierna, kan räkna med en månadsinkomst på 4 000 kr efter skatt. Orimligt. Studenter som inte har en försörjning efter examen kan räkna med ett besök till socialtjänsten eller hoppas på att ha föräldrar som har råd att försörja dem.

Socialförsäkringssystemet är helt enkelt inte hållbart för studenter. Eftersom de flesta studenter inte förvärvsarbetar alls eller tillräckligt mycket för att kvalificera sig till trygghetssystemen behöver studenter kvalificera sig på sina egna meriter.

Saco Studentråd är av åsikten att heltidsstudier ska vara heltidsstudier. Det ska räcka att studera på heltid för att bli inkluderade i ett fullvärdigt trygghetssystem.Saco Studentråd kommer under 2011 driva frågan om studenters trygghet och inkludering i socialförsäkringssystemen. Vi är övertygade om att för att detta ska ske behövs det enstudielinje. Med det menar Saco Studentråd följande:

Studenter är idag inte fullt ut inkluderade i trygghetssystemen, i vissa fall till och med exkluderade. En heltidsstudent kan inte bli sjuk, bli förälder eller bli arbetslös utan att behöva oroa sig för de ekonomiska konsekvenserna. Detta leder inte bara till problem för den enskilde studenten, utan även till kostnader för samhället då studenten kanske inte har möjlighet att slutföra sin utbildning.

Problemen uppstår eftersom socialförsäkringarna är uppbyggda efter arbetslinjen och inkomstbortfallsprincipen, två villkor de flesta studenter inte kan uppfylla. Studenter måste få tillgång till socialförsäkringarna på sina egna villkor – det behövs en studielinje.

Håll utkik efter mer från Saco Studentråd om studenters trygghet. Under tiden kan du läsa om problem och lösningar i Utbildning straffbart? och om Anna som råkade illa ut när hon drabbades av en svår sjukdom.

S-kassa

Igår släppte Saco Studentråd, Stockholms universitets studentkår, Umeå studentkår och Uppsala studentkår rapporten Utbildning straffbart?. Vårt förslag om en s-kassa verkar ha fått eget liv, även om vi smyglanserade idén redan i somras (PDF).

Jag klargör lite kring mina tankar om s-kassan i Sacobloggen. I det stora hela handlar det helt enkelt om att studenter måste kunna vara arbetslösa utan att gå i personlig konkurs.

Ännu ett lån ut ur fattigdomen

Så studenterna fick sitt vallöfte trots allt - höjt studiemedel med 500 kr om Alliansen vinner. Det är bra. Sveriges studenter har ont om pengar, speciellt de som bor i Stockholm och Göteborg. Det är dyra städer med bostadsbrist och höga hyror. Men frågan är varför Alliansen envisas med att tvinga studenterna att låna sig ur fattigdomen.

Jag skriver idag i Sydsvenskan om att det är dags att satsa på studenterna och se dem som en investering och inte som en kostnad. Alliansen förslag om höjda lån visar att de inte tycker att det är värt att investera mer i studenterna just nu. Tråkigt. Och dåligt för Sverige. Hur många talanger som väljer att inte studera på högskolan på grund av lånen de kommer vet vi inte. Kanske skulle en av dem vunnit det där Nobelpriset som Folkpartiet suktar så efter.

Det är bra att Alliansen ser behovet av ett höjt studiemedel. Jag önskar bara att de även kunde se värdet i att höja bidraget, att det är en investering i Sveriges framtid, inte en budgetpost som kostar mer än det smakar.

Högskolan är vägen framåt!

Jag skriver idag på Sacobloggen om vad Saco Studentråd vill se för förändringar i högskolan och för studenter efter valet.

En vecka senare eller att smälta (intrycken) i värmen

Det kommer nog ta mig längre tid än en vecka att smälta Almedalen. Det hände mycket i ett högt tempo och jag fick välbehövlig panelträning, fyra stycket allt som allt.

Vad tar jag då med mig från Almedalen? Först och främst det oväntat attraktiva seminariet Klipp dig och skaffa ett jobb!. Seminariet gick bra, men inget nytt kom fram kring hur vi bättre kan arbeta med att minska glappet mellan studier och arbete. Det är bara att fortsätta arbetet med frågan och vikten av stöd även för nyexade akademiker för steget ut i arbetslivet.

Det sades även att utbildningspolitiken stod ovanligt högt i kurs under årets Almedalsvecka. Huruvida detta är sant eller inte, kan jag inte svara på, däremot kan jag tycka att det är på tiden. Sverige är på väg mot att bli ett allt mer renodlat kunskapssamhälle. Det är av största vikt att vi har en genomtänkt och långsiktig utbildningspolitik som är väl sammankopplad med arbetsmarknads- och näringspolitiken. Annars kommer vi ohjälpligt att halka efter.

I detta ligger även den av SULF lyfta frågan (hittar inte valmanifestet) om en enhetlig högskole- och forskningspolitik. Vill vi ha ett livskraftigt Sverige kan vi inte särskilja de två. Forskning är beroende av bra utbildning och bra utbildning bygger på god forskning. Därav bör de båda vara föremål för en långsiktig och enhetlig politik.

I övrigt fick Saco Studentråd väldigt bra respons på vårt valmanifest, frågor vi tänker driva stenhårt inför valet den 19 september. I vimlet på Gutekällaren fick jag en kväll även höra att vi unga fackligt aktiva är inte bara Sverige utan världens framtid. Men ingen press.

Almedalen är en karamell jag måste suga på ett tag till, uppenbarligen. Missade ni seminarierna där jag satt i panelen ser du Best of arbetslivsanknytning och Framtidens arbetsmarknad på nätet så länge.

You snooze, you lose!

Så går det att sammanfatta den första dagen av Almedalsveckan. Den kännetecknades av fulla seminarier och 3000 utdelade Saco-program på 1 dygn. Nu är det åtråvärda programmet i miniformat slut!

För min det har dagen varit fulltecknad. Den började kl 10.00 med det fullsatta seminariet Klipp dig och skaffa ett jobb!. I ett fulltecknat Almedalsschema lyckades vårt seminarium få uppmärksamhet, både i blogg och av journalist. Två av paneldeltagarna sökte dessutom nya vänner via sociala medier och vår hedersgäst Niklas blev uppmärksammad.

Innan talet anordnade vi minglet Ung med makt att förändra. En succé måste jag säga! Så här glad var jag. Vi presenterade även vår valmanifest, som förhoppningsvis finns för nedladdning på Saco Studentråds hemsida imorgon. Där emellan träffade jag Lars Hjälmered från Moderaterna och pratade entreprenörskap, gick på Agenda PRs seminariunm om fackens möjlighet att påverka politiken, minglade hos SULF och såg DIK Student dela ut Ris och ros till företeelser inom högskolan. Middagen intogs med Peter Arvebro från Malmö högskola och efter den besökte vi den politiska allsången. Och det har var ändå en dag när jag inte behövde springa mellan seminarier och möten.

Sist men inte minst, #snyggastvinner har satt igång på allvar! Tack Anna för alla dina bidrag!

Grattis Lars Haikola!

Efter en hel del storm i högskolevärlden det senaste halvåret, har Högskoleverket fått en ny chef. Den nya universitetskanslern heter Lars Haikola och har tidigare varit rektor för Blekinge tekniska högskola och Campus Helsingborg. Ännu viktigare är att Lars har varit fackligt aktiv i Saco-förbundet SULF och har rykte om sig att vara en studentvän. Det är en bredd som borgar för en god förståelse för att alla parter även fortsatt får en självklar plats i framtagandet av det nya kvalitetsutvärderingssystemet.

Självklart hoppas jag att Saco Studentråd kommer att få en bra relation där vi kan diskutera de viktiga frågorna om arbetslivsanknytning, utbildningskvalitet och resurstilldelning och hur de hänger ihop.

Men framförallt, grattis Lars till ditt nya jobb! Och lycka till!

Ökat stöd = vi vill ge pengar?

Alliansens arbetsgrupp, med högskole- och forskningsminister Tobias Krantz, för utbildning presenterar idag sin slutrapport. Det är inte mycket som är nytt, det mesta inom högskolepolitiken är en upprepning av det som Alliansen presterat under den senaste mandatperioden och egentligen inte presenterar några nya skarpa förslag. Det är högt blandat med lågt.

Saco Studentråd arbetar hårt med frågan om en vettig arbetslivsanknytning inom grundutbildningen. Det är viktigt att de som studerar vet vad de blir efter examen, och att de vet hur de kan använda sina kunskaper. Alliansen vill nu ge "ökat stöd" till verksamheter som rör arbetslivsanknytning och samverkan i grundutbildningen. Det är bra att frågan uppmärksammas, men jag måste fråga mig vad "ökat stöd" innebär?

Arbetslivsanknytningen drivs, trots reglering i lag, av eldsjälar ute på högskolorna. Det sker på bekostnad av forskning och måste ofta skötas vid sidan om ordinarie arbetsuppgifter. Som med det mesta krävs det att det att specifika uppgifter ges egna resurser, åtminstone i ett initialt skede. Det är naivt att tro att enskilda kursföreståndare kommer att satsa på en stark arbetslivsanknytning om det inte finns tydliga incitament. Jag hoppas att "ökat stöd" innebär resurser till arbetslivsanknytning.

Vad Saco Studentråd vill se i form av arbetslivsanknytning hittar ni i rapporten en Bro över glappet.

Alliansen pekar även på andra viktiga saker. Grundutbildningen behöver verkligen en resursförstärkning. Jag är besviken över att de inte ens dristar sig till att nämna en siffra om hur mycket de anser saknas i den allt resurssvagare svenska högskolan. Eftersom de i slutet av rapporten lydigt påpekar att inget kan bli realiserat utan godkännande från herr Borg, så anser jag att visioner kring en prislapp hade kunnat presenteras. Kvaliteten de tror ska komma utifrån det nya utvärderingssystemet kommer sannolikt utebli.

Att Alliansen trycker på studenternas rättigheter känns som ett plåster på en skottskada (fritt översatt från engelska). De har försvagat kårerna, kommer att ta bort de viktigaste stöden för studenterna i sin autonomiiver och verkar vilja ha en högskola som bäst passar för förvaltningscheferna. De övertygar inte mig och kommer garanterat inte övertyga kårerna.

Sist men inte minst försöker de sig på att ha en vision om studenters trygghet. Att de ens nämner det omstridda förslaget om det sjunde studiemedelsåret visar på att de inte alls lyssnar på opinionen. Vidare saknar jag tydliga förslag på hur studenter ska kunna tillåtas vara sjuka och vara föräldrar under studietiden. Framförallt förvånas jag över att de inte ens problematiserar övergången mellan studier och arbetsmarknad, och det bristande stöd för studenter för att överbrygga glappet. Det är en stor otrygghetsfaktor.

Det finns mycket mer att nämna, till exempel den av Saco Studentråd efterfrågade rankingen, och förslaget på en särskild utvärderingsmyndighet. Det kommer mera...

Per Henriksson om rapporten.

Saco Studentråds pressmeddelande.

Glappet mellan utbildning och arbetsmarknad förödande

Skriver tillsammans med Sacos ordförande Anna Ekström på Sourze om vikten av arbetslivsanknytning i utbildningen:

Löven på björkarna slår ut, syrenerna blommar och snart lämnar tusentals nyutexaminerade akademiker landets universitet och högskolor. De har alla gjort en stor investering. De har tagit studielån, avstått från inkomst under studietiden och dessutom lagt ett stort engagemang på sin utbildning. Även samhället har investerat; bekostat utbildningen och gått miste om skatteinkomster. Därför är det positivt att personer som satsat på en akademisk utbildning oftast lyckas bra på arbetsmarknaden och hittar en arbetsgivare som har behov av just deras kompetens. Chanserna att få ett jobb och en bra lön ökar med en hög utbildning.

Men varje högskoleutbildad som inte tas till vara är en dåligt utnyttjad investering. Det är slöseri med kompetens och resurser när unga nyutexaminerade inte får jobb efter sin utbildning, utan tvingas att läsa ytterligare kurser, ta jobb som de är överkvalificerade för eller gå arbetslösa. Detta samtidigt som vi på grund av kommande pensionsavgångar står inför en brist på kvalificerad arbetskraft, inte minst inom kommuner och andra offentliga arbetsgivare. Glappet mellan utbildning och arbetsmarknad är förödande för alla parter.

Därför måste högskolor och arbetsgivare bli bättre på att samverka med varandra och ge studenterna möjlighet att möta arbetsmarknaden redan under utbildningen. I en nyutkommen rapport lyfter Saco Studentråd fram några goda exempel på hur det kan gå till.

På institutionen för biologisk grundutbildning vid Uppsala universitet erbjuds studenterna antingen forskningspraktik eller yrkespraktik som en del av det program de läser och fyra gånger per år hålls föredrag av olika arbetsgivare. Institutionen för medie- och kommunikationsvetenskap på Högskolan i Jönköping erbjuder 12 veckors verksamhetsförlagd utbildning samt kursen Projekt, där projekten lämnas in av företag och myndigheter. Här finns också ett branschråd för erfarenhetsutbyte mellan högskolan, branscher och andra organisationer. På KTH anordnar studentkåren varje år Armada, en stor arbetsmarknadsmässa där studenter och arbetsgivare kan träffas.

Det finns också exempel på goda initiativ från arbetsgivarnas sida. Göteborgs stad erbjuder en praktikplats per 20:e anställd, bland annat till unga akademiker. Revisionsbyrån KPMG har en studentansvarig på varje kontor där det finns en högskola, och deltar i många av studentföreningarnas aktiviteter. De har anställda som arbetar som lärare och gästföreläsare och ordnar även en tävling som heter Case Competition, där studenter tävlar i att lösa verkliga fall från företagets verksamhet.

Enligt högskolelagen har högskolorna skyldighet att samverka med det omgivande samhället. Det är ett omfattande uppdrag som naturligtvis inte alltid är så lätt att vare sig definiera eller genomföra. Men samverkan med arbetsgivare tycker vi är en angelägen uppgift som dessutom ligger i högskolornas intresse, eftersom det också kommer att hjälpa till att öka kvaliteten och relevansen på utbildningarna och göra dem attraktivare för studenterna.

Hela ansvaret för samverkan kan dock aldrig ligga på en part. Arbetsgivarna har också en viktig roll. Det innebär självklart kostnader att ta emot praktikanter, handleda ex-jobbare och avsätta tid för att delta på samordningsmöten. Men då får man betänka att traditionell rekrytering också är mycket kostsam – speciellt vid en bristsituation. Samverkan med högskolor är ett mer långsiktigt arbete som kommer att underlätta framtida rekrytering och förhoppningsvis också frambringa akademiker som är bättre rustade för arbetsmarknadens krav.

Även studenterna måste naturligtvis ta ett eget ansvar för sin karriär och sin framtid. Det är bara positivt att till exempel studentkårer ordnar arbetsmarknadsdagar och studiebesök. Men högskolorna måste medverka för att skapa kontinuitet och göra arbetslivsanknytningen till en naturlig och integrerad del i utbildningen. Att bygga samarbeten och relationer tar tid och kräver kunskap. För att enskilda studenter ska kunna ta egna initiativ och knyta kontakter med arbetslivet redan under studietiden krävs att de får en grundläggande kunskap om hur arbetsmarknaden ser ut för just deras utbildning och att det redan finns upparbetade kontakter.

Vi tror att studenterna har en stor potential att själva styra sin karriär och påverka sina chanser på arbetsmarknaden – om de bara får det stöd de har rätt att kräva!

Samverkan över glappet!

I tisdags släppte Saco Studentråd rapporten En bro över glappet - om samverkan och arbetslivsanknytning i den högre utbildningen. Rapporten är tänkt som ett diskussionsunderlag för en större och bredare debatt om högskolornas samverkansuppgift, hur den kan kopplas till grundutbildningen och hur den kan bidra till att arbetslivsanknytningen stärks. Saco Studentråd är nämligen övertygade om att bättre samverkan och arbetslivsanknytning leder till ett mindre glapp mellan studier och arbete.

I samband med släppet hölls ett seminarium som har uppmärksammats i bloggar. Under seminariet kom det fram att i princip alla vill se mer av samverkan och arbetslivsanknytning i grundutbildningen, men att ingen riktigt vill satsa på det.

Saco Studentråd vill bland annat följande:

- att valbar praktik ska vara ett alternativ för de studenter som inte har de i sin utbildning

- att incitamentstrukturer för samverkan inom grundutbildningen skapas

- att offentlig sektor ser möjligheterna i studenterna och skapar fler praktikplatser och sommarjobb

Vi vet att samverkan och arbetslivsanknytning ger kontakter och jobb. Vi vet också att det finns alldeles för lite utav det på högskolorna. Vad vi inte vet är vad det görs åt det. Det är dags att förenkla för studenterna att få ett jobb efter studierna. Vi behöver mer samverkan över glappet!

Därför har Centerns ungdomsförbund fel

Följande inlägg har jag publicerat på Sacobloggen:

Centerns ungdomsförbund, CUF, släppte i fredags sin valkampanj. De listar 8 punkter (eller vad de kallar konkreta förslag) för att minska ungdomsarbetslösheten. 3 miljoner kronor från Centerpartiet används för att göra narr av arbetsmarknaden, inbilla ungdomar att de på egen hand kan få bättre anställningsförmåner än kollektivavtal kan ge dem, samt intala ungdomar att de är ”lata, trötta och tråkiga” och därför inte förtjänar samma ingångslön som någon som är några år äldre.

Som Sacos företrädare för dem som ännu inte är inne på arbetsmarknaden blir jag såklart upprörd, men framför allt tycker jag att det sorgligt att de fortfarande inte har tagit till sig vad moderna kollektivavtal innebär för den enskilde och hur LAS fungerar.

CUF presenterar 8 punkter för att komma till bukt med ungdomsarbetslösheten. Punkt två handlar om LAS, eller snarare avskaffandet av LAS.

LAS, lagen om anställningsskydd, är en så kallad dispositiv lag. Det innebär att genom avtal mellan arbetsgivare och facket går det att göra undantag från LAS turordningsregler. Unga, duktiga människor har alltså via förhandlingar och avtal samma möjlighet att få behålla sitt jobb som äldre, duktiga. Det som krävs är att arbetsgivaren är villiga att förhandla med facket på arbetsplatsen. En avtalad turordning är att föredra för alla parter, varför pratar inte CUF om det?

CUF vill sänka ingångslönerna för ungdomar, punkt 4 pratar om sänkta ingångslöner och starkare löneutveckling. Sacoförbundet Civilekonomerna provade detta i förra krisen. Inte ens unga välutbildade fick jobb om de kostade mindre. Hur tror CUF att de som varken har erfarenhet eller utbildning ska bli mer attraktiva för att de är billigare? Jag tror inte att det kommer att hjälpa den här gången heller, men det kommer att skicka en signal till de under 25 år att de inte är värda lika mycket som de över. Att ungdomar är villiga att ta ett jobb för en lägre lön är inte märkligt. Ställs jobb med låg lön mot inget jobb skulle jag också säga ja. Men det är inte anledning nog att sänka en hel generations självkänsla när det dessutom inte skapar fler jobb.

CUF har rätt i att hundra miljoner högskolepoäng inte ger jobb, däremot ökar chanserna dramatiskt med en högskoleutbildning i bagaget. Likadant gäller det skillnaden mellan de som har en gymnasieutbildning och de som inte har det. Alltså – utbildning ger jobb. Och vad gäller praktik håller vi med – mer praktik, men även mer arbetsmarknadsanknytning generellt.

I punkt 8 menar CUF att ungdomar blivit lata och bekväma i jobbsökandet, att de förväntar sig att staten ska fixa jobb. Det tror jag är fel. Jag tror att ungdomar inte vet hur de ska söka jobb, inte vet hur de ska presentera själva och sina kunskaper. Att ungdomar inte är bekväma bevisar bland annat Niklas och Elin som båda använder sociala medier för att få ut sin frustration över sin arbetslöshet och samtidigt söka jobb.

Sist men inte minst menar CUF att ungdomar inte behöver facket, eftersom ungdomarna själva är bäst på att förhandla sina egna villkor vid en anställning. Det här gör mig mest ledsen av allt. CUF försöker övertyga ungdomar om att facket bestämmer över dig, att de förutsättningar som vi skapar genom kollektivavtal är sämre än de som de själva kan förhandla fram med arbetsgivaren. Inget kunde vara mera fel. Eftersom grundförutsättningarna förhandlas fram för ett stort antal människor samtidigt har facket möjlighet att förhandla fram förmåner som enskilda aldrig skulle kunna få på egen hand. Det handlar om pensioner, extra betalt vid föräldraledighet, trygghetsavtal vid uppsägning, och ja, mer semester. Sacos kollektivavtalswebb visar på de stora skillnaderna mellan att vara kollektivavtalsansluten eller stå på egen hand när livet drabbar dig under tiden du jobbar. Att tro att en person som är ny på arbetsmarknaden själv klarar av att förhandla fram alla de förmåner som kollektivavtal ger är bara naivt. Även de som är chefsförhandlare på fackförbunden skulle ha mycket svårt att skapa ett eget avtal som ger allt det som den anställde får via ett kollektivavtal.

Vad gäller lönerna inom kollektivavtalen går de allt mer från att vara bestämda i kronor till att avtalas lokalt. Inom Saco är det normen, och senast i natt skrevs ett avtal för de som jobbar inom hotell och restaurang om att en viss del av lönesättningen ska ske lokalt. Makten över sin egen lön går allt mer över till den enskilde, vilket är bra. Ännu bättre är det om det är det enda som behöver förhandlas om. Med ett kollektivavtal i ryggen kan du fokusera på det som är viktigast. Ofta finns möjligheten att inom kollektivavtalet, eller genom ett enskilt avtal, förhandla om förmåner för att komplettera din lön. För att veta hur mycket ett kollektivavtal – för dem som får lönen bestämd i avtal – är värt kan du kika in på TCOs projekt Facket Förändras. Upp till 80 000 kr i mervärde kan ett kollektivavtal ge. Det går det inte att förhandla sig till på egen hand, hur duktig du än är.

Saco, Saco Studentråd och våra medlemsförbund jobbar varje dag för att förbättra förutsättningarna för de som ännu inte är inne på arbetsmarknaden. En ständig förnyelse av arbetskraften är en förutsättning för att Sverige ska kunna utvecklas. Till skillnad från CUF så tror inte vi att försämrade villkor för unga är vägen att gå. Istället måste vi ge ungdomar och nyexaminerade verktygen att på ett bra sätt kunna söka jobb och presentera sina kunskaper och erfarenheter och ge dem möjligheter att skaffa erfarenheter under tiden de pluggar. Vi måste ge våra ungdomar självförtroende, inte berätta för dem att de är mindre värda och förtjänar sämre.

Jag undrar däremot varför arbetsgivare inte anställer unga. Är inte det frågan vi alla borde ställa oss? De är villiga att betala mycket mer för en person som har några års arbetslivserfarenhet, men är ovilliga att satsa ett halvårs provanställning på en ungdom som kan berika arbetsplatsen. Det vill jag att diskussionen ska handla om. Det kan inte bara vara bemanningsföretagen som ser potentialen i våra ungdomar.

Leva livet på lika villkor

Idag meddelar socialförsäkringsminister Cristina Husmark Persson att det ska tillsättas en parlamentarisk utredning av socialförsäkringssystemet. ÄNTLIGEN, tänkte jag först. Tills jag läste nedanstående sammanfattning:

Sammanfattningen av kommitténs uppdrag:

Följande frågor ska utredas avseende sjukförsäkringen:

• Arbetsförmåga och sjukdom.
• Sjukpenninggrundande inkomst.
• Arbetsgivarens kostnadsansvar.
• Ökat ansvar för arbetsmarknadens parter.
• Lämplighet och konsekvenser av en från statsbudgeten fristående sjukförsäkring.
• Huvudmannaskapet för vissa delar av sjukförsäkringen.
• Självrisk och skadekontroll.

När det gäller arbetslöshetsförsäkringen ska bland annat utredas:

• En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
• Arbetslöshetsförsäkringens organisation.

Dessutom ska kommittén analysera och pröva möjligheten att utveckla samhällets stöd för återgång i arbete:

• Kan stödåtgärderna utvecklas genom organisations- och strukturförändringar?
• Kan rehabiliteringsansvaret för personer som saknar sjukpenninggrundande inkomst göras tydligare?
• Behöver hälso- och sjukvårdens roll och ansvar i sjukskrivningsprocessen göras tydligare?

Därutöver ska kommittén analysera samspelet mellan olika försäkringar och system:

Samspelet mellan sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen ska belysas. Även samspelet med ekonomiskt bistånd och aktivitetsstöd ska klarläggas. Dessutom ska samspelet mellan de allmänna, de kollektivavtalade och de privata försäkringarna belysas. Nya regler ska utformas så att de främjar den fria rörligheten, särskilt i gränsområdena i Norden.

Min fråga blev på istället då - var är studenterna? Var är samspelet mellan CSN/studier, sjuk- och arbetslöshetsförsäkring samt ekonomiskt bistånd. Efter en snabb sökning i dokumentet (PDF) hittar jag inte ordet student nämnt en enda gång. Till Husmark Perssons räddning har de i alla fall Stärkt stöd för studier, studiesociala utredningen, som en av de utredningar som ska ligga till grund för översynen. Tyvärr var det en ganska undermålig utredning, sett ur ett trygghetsperspektiv.

Saco Studentråd har tillsammans med Stockholms universitets studentkår, Umeå studentkår och Uppsala studentkår regelbundet sedan 1997 gett ut skriften Utbildning straffbart?. I år är det dags att uppdatera den igen. Bristen av initiativ hos regeringen att vilja förbättra den studiesociala situationen för studenterna visar sig en än gång, och gör vårt arbete ännu viktigare. Målet är att även studenter ska kunna få barn, bli sjuka och vara arbetslösa. Helt enkelt kunna leva på lika villkor som övriga medborgare.

Utbildningspolitisk debatt

Idag anordnade Saco Studentråd och Stockholms universitets studentkår en utbildningspolitisk debatt ute på Stockholms universitet. Panelen bestod av högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) och riksdagsledamöterna Betty Malmberg (M), Mikael Damberg (S) och Rossana Dinamarca (V).

Det var en, med Stockholms universitets mått mätt, välbesökt debatt med runt 60 gäster. Det som debatterades var främst frihets- och kvalitetspropositionerna samt studenters ekonomi. I diskussionerna kring frihets- och kvalitetspropositionerna framkom inget nytt. Alliansen tycker att deras förslag är bra, oppositionen tycker inte det. I diskussionen kring studenters ekonomi saknade jag tydliga ansatser och viljor från alla utom Dinamarca att faktiskt vilja höja studiemedlet. Damberg håller fast i sin åsikt om att det främst är studenter med barn som behöver förbättrade villkor. Men vid en studiemedelshöjning förbättras även deras situation. Krantz anser att studiemedlet bör höjas, men att ekonomiska avvägningar bör göras.

Efteråt kommenterade Kajsa Borgnäs. ordförande för S-studenter, och Erik Schiller, styrelseledamot Liberala ungdomsförbundet, debatten. Tyvärr var jag tvungen att springa iväg, och kunde inte lyssna.

Det var en väldigt bra debatt, som livesändes genom ideella krafter i form av Humanistiska föreningen. Tack! Debatten finns att titta på här. Det var även en del i publiken som twittrade, och det flödet hittar du här.

Jag och herr Krantz

Det har varit en hektisk vecka. Min debattartikel på Newsmill fick genomslag, och ledde till debatt mot högskole- och forskningsminister Tobias Krantz på finaste morgontid i Gomorron Sverige. Veckan innehöll även radiointervju, intervju i City Malmö/Lund och möte med gymnasieungdomar i Fittja.



Kvalitetsutvärderingssystemet som jag och Krantz avhandlar i klippet ovan fortsätter debatteras på bloggar och genom debattinlägg. Här är förra veckans skörd (i urval):
Jusekbloggen, Saco Studentråds och Sacos gemensamma pressmeddelande, Maria Noleryd och Tobias Krantz debatterar på Europabloggen, SFS menar att Krantz inte vill ta debatten, Krantz menar att det vill han visst det, Socialdemokraterna säger att de inte accepterar förslaget, Krantz svarar mig, SFS förtydligar sin kritik, Sacobloggen.

Ny tid, ny stil?

Idag hoppade jag av buss 3 på Mälartorget istället för Tegelbacken. Jag har börjat mitt nya uppdrag som ordförande för Saco Studentråd. Jag har valt precis rätt år att vara ordförande för Sveriges största fackliga studentorganisation. Under 2010 händer det otroligt mycket.

Jag hoppas att ingen har missat att det är valår. Den 19 september är det upp till bevis för Alliansen. Har de styrt Sverige så som svenskarna vill, eller är det dags för (ännu ett) regimskifte? Vad gäller utbildningspolitiken finns det mycket kvar att önska. Resurserna till grundutbildningen är fortfarande låga med stora, ibland oförklarliga, skillnader mellan samhällsvetenskap/humaniora och naturvetenskap/medicin. Med utökningen av utbildningen inför höstens antagning ökar mina farhågor kring utbildningens kvalitet. Själv hoppas jag på att utbildningspolitiken blir central i årets valrörelse. Sverige går allt mer mot en samhällsekonomi som baseras på tjänstemän snarare än arbetare. Detta innebär att allt fler på arbetsmarkanden har en akademisk bakgrund. För att vi ska få den bästa arbetskraften krävs den bästa utbildningen. Dit har vi ännu en bit kvar att vandra.

1 juli 2010 kommer det inte längre att finnas ett kårobligatorium i Sverige. Detta innebär en stor omställning för Sveriges studentrörelser. Inte bara de före detta obligatoriska studentsammanslutningarna kommer att beröras av avskaffandet, utan även organisationer som Saco Studentråd måste hitta ett förhållningssätt till de nya förutsättningarna. För min del tror jag att studentkårerna och studentrörelsen kring kårerna har en hård tid framför sig, men att de kommer hitta nya former för sitt arbete och göra ett minst lika bra jobb som tidigare.

Snart (slutet av januari är det sagt) läggs propositonen om avgifter för utländska studenter. Enligt ryktena ska utbildning avgiftbeläggas för studenter utanflör EU/EES från och med 2011. Det är snart. Jag, såväl som Saco Studentråd, är emot avgifter. Det finns många anledningar till varför studieavgifter ska införas, bland annat farhågor kring rekrytering. Men en av de största anledningarna är risken för spillover-effekter, dvs. risken att även de som bor i Sverige ska betala för utbildning. Det pratas mycket om att det ska lagstiftas om att EU/EES-medborgare, och svenska medborgare såklart, inte ska betala för att studera. Det är en fin tanke, men det verkar som om poltikerna glömmer att de lagar de stiftar kan de lika snabbt riva upp igen. Lagstiftning betyder alltså inte mycket i form av säkerhet mot studieavgifter, så länge bestämmelsen inte förs in i regeringsformen. Men den sannolikheten är inte så stor.

Det finns alltså all anledning att hålla lite koll på utbildningspolitiken under året!

Dagen efter Nobel

Nyss hemkommen från Bryssel ligger jag och i soffan och tittar på Nobelkonserten. Jag har haft det mycket bra på mitt första ETUC (European trade union confederation) Youth Committee Meeting (typ, såhär bra), men känner mig ändå smått bitter över att ha missat Nobel NightCap för första gången på fem år. NightCapen är efterfesten till Nobelfesten och brukar vara en strålande temafest för runt 1000 privilegierade gäster. Det har blivit lite av en tradition, och det känns mycket märkligt att inte delta i den, eller några andra av Nobelfestligheterna, i år. Men med nya uppdrag kommer nya traditioner och, som är fallet med ETUC, massor av nya, ovärderliga kontakter.

Imorgon ska vi ha överlämningsmöte med Saco Studentråds nya och gamla styrelse. Jag ser fram emot en helg fullproppad med utbildningspolitik, men kanske mest emot badtunnan som enligt ryktet ska finnas där ute på Nynäs havsbad.