tag:blogger.com,1999:blog-89628232294988892922024-03-05T05:52:11.098+01:00Lisa GemmelLisa Gemmel - Jurist och debattörLisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.comBlogger267125tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-48575667848284887462017-08-15T15:32:00.000+02:002017-08-15T15:32:06.954+02:00Sorgeprocessen<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Jag träffade en vän idag som, precis som jag, fått sin ad(h)d diagnos i vuxen ålder. Hen pratade om tiden efter diagnosen som en sorgeprocess. Inte en sorg över att få en diagnos, utan sorgen i all som gått förlorat genom att få diagnosen först i vuxen ålder.<br />
<br />
Jag insåg att jag aldrig tillåtit mig att sörja det som varit. Jag har aldrig förstått att jag faktiskt behöver vara ledsen över att jag hade en barndom och ungdom fylld av ångest och ett ett utanförskap som jag inte kunde sätta ord på, men att det kanske inte hade behövt vara så.<br />
<br />
Alla borttappade gympapåsar och smycken, alla sårande ord jag sagt till vänner utan att mena det. Att inte förstå sociala situationer och skämt.<br />
<br />
Jag anser fortfarande att jag har haft tur. Jag har aldrig haft självskadebeteende eller allvarliga depressioner. Med en strukturerad uppväxtmiljö och regelbunden träning har livet funkat.<br />
<br />Men tänk jag fått en diagnos tidigare, hade jag då kunnat undvika de gånger jag balanserat på gränsen till utmattningsdiagnos? Hade jag kunnat få verktyg som gjort att jag orkat mer då och nu? Hade jag haft en bättre självkänsla?<br />
<br />
Som vännen sa är sorgeprocessen ett bevis på att något tagit slut. Vi behöver inte längre undra vad som är fel på oss, varför vi inte är som alla andra.<br />
<br />
Jag har alla skäl att vara glad över min adhd-diagnos, men också ett behov att sörja. Det hade jag inte förstått. </div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-72345934403553414652017-07-30T11:26:00.000+02:002017-07-30T11:33:13.645+02:00Hoppet till ett piller<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Det är ganska exakt två år sedan jag senast skrev <a href="http://lisagemmel.blogspot.se/2015/08/mitt-skav-och-jag.html" target="_blank">ett inlägg </a>på bloggen. Det var ett genomtänkt sådant, som jag verkligen behövde skriva, för mig själv och andra. Då hade jag levt med min adhd-diagnos i nästan ett år. I dag, nästan tre år senare, har jag tagit min första tablett innehållandes metylfenidat. Jag har valt att prova att medicinera min adhd.<br />
<br />
När jag fick min diagnos var jag gravid. Det gjorde att medicinering inte var ett alternativ då. Och eftersom jag alltid kunnat själv, ville jag även se om jag kunde hantera min vardag utan medicin. Något som ändå gick skapligt även innan diagnos.<br />
<br />
Men ju längre tid som har gått, desto mer har jag tänkt på hur skönt det skulle vara att medicinera, om det fungerar. Att få ett lugn i huvudet. Att många saker på en gång inte blir ett kaos. Att kunna fokusera och koncentrera mig. Att inte vara konstant trött.<br />
<br />
För det är det få som pratar om - adhd-tröttheten. Många är trötta – det är småbarn som håller en vaken, roliga kvällar med vänner, sömnproblem, ångest – skälen är många. Men adhd-tröttheten inbillar jag mig är annorlunda. Den är alltid närvarande och går inte att sova bort. Jag kan inte minnas senast jag kände mig utvilad och pigg, och då inkluderar jag tonåren i det. Som jag längtar efter att få vara pigg!<br />
<br />
Det har inte varit ett enkelt beslut att börja medicinera. Metylfenidat är inte snällt mot kroppen. Innan jag fick börja medicinera behövde jag kolla både hjärta, blodtryck och mitt blod för att se om min kropp kan hantera medicinering. Medicinen kan även ge upphov till en massa spännande biverkningar, som hallucinationer och minskad matlust.<br />
<br />
Så här fyra timmar in i experiment medicinering kan jag inte säga att jag upplever någon större skillnad, men har heller inte fått någon av de omvittnade biverkningarna ångest, frossa, depression eller liknande som kan dyka upp innan kroppen fattat vad den ska medicinen till, eller vid för låg dos.<br />
<br />
Förhoppningsvis kommer det ljusgula lilla pillret ge mig förmåga till mer struktur, mer mental ork och bättre förmåga att påbörja saker. Jag förväntar mig inte något mirakel, men en lite enklare vardag vore tacksamt och ork till att göra sådant jag vill men inte förmått.<br />
<br />
Jag sätter mitt hopp om en enklare vardag till ett litet piller.<br />
<span style="color: #222222; font-family: "droid sans" , "helvetica" , "arial" , sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 14px;"><br /></span></span>
<span style="color: #222222; font-family: "droid sans" , "helvetica" , "arial" , sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 14px;"><br /></span></span></div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-19058007677237722112015-08-11T13:42:00.002+02:002015-08-11T13:42:54.229+02:00Mitt skav och jag<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag är inte den enda flickan från medelklassen som anses vara duktig, men kanske inte riktigt klarar av att prestera enligt förväntan. Som kanske är lite lat, eftersom hon aldrig klarar av att plugga ordentligt. Som det går bra för, men inte mår så bra inuti. Som har dålig självkänsla och en oidentifierbar mental klåda.</span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><b>Som lever</b> i ett kaos i sitt rum, i oförmågan att hålla koll på sina saker. Som kan spendera timmar med att organisera innehållet i skrivbordslådorna medan dammråttorna växer under sängen. </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Som aldrig egentligen skapar skäl för oro för sin omgivning men inombords aldrig hittar ett lugn, hittar en ro, en plats att vara sig själv och passa in. Som önskar att hon visste hur hon skulle ge uttryck för känslorna hon har men inte kan sätta ord på, som bara blir en ångest. </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag är långt ifrån den enda. Men jag är en av alldeles för få som har fått något som kan ses som, kanske inte ett facit, men någon form av förklaring. I september 2014 fick jag en adhd-diagnos. </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><b>Det är</b> snart ett år sedan nu. Ända sedan dess har jag funderat på den här texten. Men det har tagit den här tiden för mig att faktiskt landa i, börja förstå och acceptera vad diagnosen är för mig. </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag vet fortfarande inte riktigt vad som är jag, vad som är adhd och vad som bara är symptom på att något blivit för mycket och ångesten kommer travande igen. Men det är nog så att det är allt eller inget. Fastän jag så gärna skulle vilja stoppa vissa saker i en adhd-låda. Distansiera mig ifrån det där som gör vissa saker lättare eller mycket svårare för mig än för dem som inte har en diagnos. </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><b>Min adhd</b> är som ett skav. En lapp på tröjan som hela tiden ligger och stör, kliar, kittlar i nacken så en klipper bort den, men då kliar lapptresten. Problemet är att jag inte kan ta av mig tröjan med skavet. I stället får jag hitta positioner att sitta för att lapphelvetet ska skava så lite som möjligt. </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Och ibland gör jag det. Och jag glömmer skavet. Lever som att den där lappen inte finns, att jag lyckats ta av mig tröjan. Det är fint i stunden, men sen blir det bortglömda skavet en tvångströja. Den outsägliga tröttheten kommer. Den som inte går att sova bort. Eller så kommer sömnproblemen. </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><b>Jag tappar</b> all form av initiativförmåga, kreativitet. Klarar inte av att umgås. Tanken på att behöva socialisera med någon jag inte har valt får mig att vilja gråta (det är iofs inte ovanligt att denna känsla infaller ändå. Ovalda människor kan vara pest.) </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">För att<b> </b>lappen inte ska skava särskilt mycket behöver jag rutiner. Jag behöver självsamhet och egentid. Samtidigt behöver jag stimulans och något att göra. En helg utan planer gör mig helt handlingsförlamad. Jag kan sitta i en stol, stirra in i väggen, pilla i mitt hår och må allt sämre i takt med att rastlösheten ökar. För att undvika det bokar jag in kvällar helger, dagar, luncher till den grad att jag inte kan få stopp mig själv. Tvångströjan kommer på och ångesten med den.</span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><b>Lika mycket </b>som jag behöver rutiner, är jag helt värdelös på att upprätthålla dem. Jag skulle kunna spendera timmar på att lägga upp vecko-, månads- och årsplaner (organisering, älskar det!), och totalt misslyckas med att följa dem. Det beror inte på att jag inte vill följa en plan, en rutin. Men det är som att jag inte är förmögen att göra det. Det GÅR liksom inte. Ett jobb att gå till, tider att passa och tydliga deadlines är därför mina bästa vänner. Det leder till att jag tar mig någonstans och klarar av att prestera. </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det värsta jag vet är att någon säger "gör typ det här till när det passar dig". Det gör mig handlingsförlamad och stressad. Under oklara förväntingar faller jag. Jag får ångest. Tvångströjan åker på.</span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Tydliga uppdrag, ramar och ett slutdatum och du kan förvänta dig, om inte stordåd, så i alla fall en riktigt bra prestation. Under klara och tydliga förväntingar trivs jag och är kreativ. Jag mår bra. </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><b>Däremot kan</b> jag, med ytterst få undantag, inte göra en sak i taget. Jag klarar sällan att göra en uppgift från början till slut, ofta avslutar jag inte grejer alls.</span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Min adhd är inte utåtagerande. Min rastlöshet vänds inåt. Blir till snurrande tankar som aldrig vill stanna. Blir till en diffus blandning av känslor som blir till en cocktail av ångest. Men ändå en ganska lindrig sådan. </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><b>Jag har</b> klarat mig bra. Jag har en examen, ett jobb, partner, vänner. Är förälder. Jag har troligtvis en strukturerad barndom med rutiner att tacka för det. Sannolikt hade jag inte fått en diagnos om det inte varit för att jag på egen hand uppsökte en psykolog när jag inte längre kunde hantera min ångest. Det tog hen två sessioner att se att det sannolikt var adhd som spökade. </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Då hade jag vid två tidigare tillfällen mött personer inom vården på grund av min ångest. En av dem gjorde ett adhd-snabbtest, där jag inte uppnådde tillräckliga poäng i hens ögon. Den andra letade barndomstrauman (har inga) för att förklara min ångest och då lätta depression. </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><b>För många </b>kvinnor som mig kommer en adhd-diagnos när utmattningen är ett faktum. När en ansträngt sig i bitar för att projektleda hemmet, hålla sig fokuserad på jobbet med en hjärna som aldrig någonsin vilar. </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Risken för mig att hamna där är numera så mycket mindre. Om inte annat har jag alltid ett nummer att ringa när tvångströjan kommer på. Tacksamheten gentemot den där psykologen är oändlig. </span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: rgba(0, 0, 0, 0.701961);">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><b>Min resa</b> hur jag ska hantera mitt skav har bara börjat. För den där tröjan, den kommer jag aldrig att bli av med. Men den har börjat passa mig bättre och lappens skav har blivit lättare att hantera. Vi börjar långsamt bli ett, adhd-diagnosen och jag.</span></div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-81159302980969799532014-07-18T11:59:00.001+02:002014-07-18T14:40:54.027+02:00Jag och mina grannar trängs i Högalidskyrkan<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Jag kan inte släppa tanken på att jag en dag ska vakna till att alla broar till och från Södermalm där jag bor, är avstängda. På motsatta stränderna i Årsta, Liljeholmen, på Norr Mälarstrand och i vattnet utanför Reimersholme befinner det sig trupper från den svenska militären som hindrar invånarna från att lämna ön. De enda som släpps in över broarna till Södermalm är fordon som tar sig vidare för att skjuta mot mål, både militära och civila.<br />
<br />
De skjuter mot Södersjukhuset och äldreboendet vid Rosenlund. Raketer demolerar byggnader på hela Södermalm. Jag och mina grannar trängs i Högalidskyrkan i hopp om att militären inte ska angripa oss där. Vi har inget skydd, vi hör inga varningssignaler, har ingenstans att ta vägen. Vi vet att runtomkring oss dör våra grannar och vänner.<br />
<br />
Paniken. Rädslan. Sorgen. Maktlösheten.<br />
<br />
När det twittras om barnkroppar utan huvuden och att det enda skydd som kan ges är en annan människas kropp, då går jag sönder. Markinvasionen i Gaza måste vara det vidrigaste på länge. I ett område helt avstängt genom vatten och murar, går en militär in och tar livet inte bara av motståndsstyrkorna, utan även av civila, däribland barn. Raketer mot Israel till trots; jag kan inte på något sätt, varken personligt eller rättsligt, rättfärdiga offensiven. <br />
<br />
I mina mörkare stunder tänker att jag att folkrätten är överspelad. Att det vi ser nu är en återgång till idén om nationalstaten och att denna ensam ska hantera sina angelägenheter. Att Kosovo var ett undantag. Att den humanitära rätten kommer att stanna vid en god idé. Att Gazas folk aldrig kommer att få komma till andra sidan muren.<br />
<br />
Men sen tänker jag, att det kan inte få vara så. Att någonstans så bor det en medmänsklighet, även i det internationella samfundet.<br />
<br />
Och en enda fråga återkommer, i det snurrande huvud som är mitt:<br />
<br />
Vad fan är det vi håller på med?</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-60172155693786779332014-04-09T18:12:00.001+02:002014-04-09T18:13:31.944+02:00Alla är dumma under ett valår!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 10pt;"><a href="http://hd.se/ledare/2014/03/20/alla-ar-dumma-under-ett-valar/" target="_blank">Publicerad i Helsingborgs Dagblad 20 mars 201</a>4.</span><br />
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 10pt;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 10pt;">“Everybody’s stupid in an election year” - Alla är dumma under ett valår.
Citatet kommer från CJ Cregg, presidentens pressekreterare i tv-serien Vita
huset som sändes på SVT i början på 2000-talet. Så här några månader in på
supervalåret börjar man lätt undra om hon inte har rätt. </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 10pt;">Mina flöden i sociala medier fylls allt mer av partimegafoner som oreflekterat
hyllar sitt eget partis politik. Det som för ett år sedan skulle varit en
intellektuell diskussion blir istället en tävling i sitt partis senaste
valfloskelutspel. Det verkar som de tror att vi väljare inte längre kan ta till
oss en substantiell argumentation utan behöver få politiken delgiven till oss i
snärtiga oneliners. </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 10pt;">Alla är dumma under ett valår. Eller? CJ Cregg får efter nämnda replik ett
snabbt mothugg från sin kollega Charlie Young. “No, everybody gets treated
stupid in an election year” - Nej, alla blir behandlade som dumma under ett
valår. </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 10pt;">Människor tenderar att se sig själva så som de blir behandlade. Behandlas
vi väljare som om vi är dumma kommer vi till slut också tro på det. I ett
politiskt landskap där Socialdemokraterna går till val på att effektivisera
myndigheter och inte höja skatten samtidigt som Moderaterna skamlöst snor
Socialdemokraternas skolpolitik, börjar jag fundera på hur dumma de tror att vi
väljare egentligen är. Tror partierna att vi inte längre är intresserade av politiska
förslag grundade i ideologi?</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 10pt;">Jag befann mig nyligen på ett seminarium där Miljöpartiet diskuterade sitt
valprogram för Stockholmsregionen. En åsikt som framkom i diskussionen var att
Miljöpartiet med regionprogrammet tagit ett steg mot att vara “partiet alla
gillar”. Men vill ett parti vara det “alla” gillar?</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 10pt;">Allt fler partier lyssnar på och frågar väljare om vad som är deras
viktigaste frågor inför valet. Att vara i takt med samtiden är nyckeln för
varje framgångsrikt parti. Men det är skillnad på att ha örat mot marken och
att hela tiden röra sig i den riktning där det låter mest. </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 10pt;">I trianguleringens valår 2014 verkar politik inte längre handla om att
utifrån ideologi hitta lösningar på samhällets problem. I stället ägnar sig
nervösa partier åt att flytta sig mot en allt trängre mitt. Vi väljare har allt
svårare att se skillnad på de politiska alternativen. I kampen om att gillas av
alla, riskerar partierna att inte gillas av någon utanför den innersta kretsen.
</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 10pt;">Jag tolkar Vänsterpartiets framgång i opinionen som att de har förstått vad
väljarna vill ha: Tydliga lösningar på samhällets problem som är förankrade i
ideologi, inte en politik som i första hand mäts gentemot partiers förslag.
Politiskt mod verkar löna sig.</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 10pt;">För att vi väljare ska hålla intresset uppe måste valrörelserna handla om
idéer, inte om regeringsalternativ och regeringsduglighet. Det måste finnas
anledningar att gå och rösta. För det krävs det mer innehåll och mindre
strategi i politiken. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 10pt; line-height: 107%;">Väljare är inte dumma, särskilt inte under ett valår.
Men vi börjar tröttna på att inte tas på allvar. </span><o:p></o:p></div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-428285211570231132014-03-15T13:36:00.000+01:002014-03-15T13:36:50.750+01:00Ta ledning i miljöfrågan<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<a href="http://hd.se/ledare/2014/02/20/ta-ledning-i-miljofragan/" target="_blank"><span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Krönika i Helsingborgs dagblad den 20 februari 2014. </span></a><br />
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="font-weight: 700;">Nyligen släppte</span> DN/Ipsos en undersökning om väljarnas viktigaste frågor. Skola, jobb och vård toppade som väljarnas viktigaste frågor. Långt viktigare än klimatfrågan, som ändå hamnade på en hedervärd femteplats. Det är kanske inte så konstigt, med tanke på miljöfrågans storlek och omfattning.</span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det som däremot borde göra att inte minst socialdemokraterna sätter kaffet i halsen är att samma mätning visar att det fortfarande bara är Miljöpartiet som har väljarnas förtroende i miljöfrågan. Knappt 20 år efter Göran Persson höll sitt tal om det gröna folkhemmet är det bara sex procent av väljarna som anser att Socialdemokraterna har den bästa miljö- och klimatpolitiken. Samma siffra som för Moderaterna och Centerpartiet.</span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Att miljö, klimat och hållbarhet inte har en mer framträdande plats hos varken väljare eller politiker är problematiskt. Vi står inför en klimatkris. Forskningen går isär gällande hur många grader varmare jordens temperatur kommer att bli, men den bild som den bland annat FN:s klimatpanel målar upp är skrämmande.</span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Med en temperaturhöjning på tre grader kan vi räkna med matförsörjningsproblem och klimatflyktingar. Klart är att livet på jorden kommer att förändras oavsett om vi väljer att fortsätta leva livet som vi gör just nu, eller anpassa oss till en långsiktigt hållbar livsstil.</span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="font-weight: 700;">Ett samhälle med </span>individens framgång och konsumtion i fokus skapar inte bara större skillnader mellan människor och länder, utan tär även mer på jordens resurser. Fokus måste istället vara på samhälleliga lösningar och långsiktig politik. Det är dags för vänstern i allmänhet och socialdemokratin i synnerhet att gå före.</span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Socialdemokratin har historiskt varit duktig på de långsiktiga lösningarna. Med en jämlikhetstanke och människors frihet som mål, byggde de under sina regeringsinnehav bostäder för alla och skapade folkpensionen. Den socialdemokratiska idén handlar just om gemensamma och politiska lösningar på gemensamma utmaningar.</span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Istället för att gå vidare med den kortsiktiga konsumtionsekonomin behöver Sverige satsa på samhällsbyggande. Ett hållbarhetsperspektiv måste läggas på alla politikområden. Här har socialdemokratin ett mycket bra läge att utveckla fundamenten om de gemensamma lösningarna till att också omfatta hållbarhet och miljö. Men inte ens Sveriges största parti kan möta klimatutmaningen ensamt.</span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="font-weight: 700;">Runt oss smälter</span> isarna. I Sverige ökar nederbörden och översvämningarna. Det är svårt att säga vad som är klimatförändringar och vad som är väder, men jordens medeltemperatur blir allt högre. Världen behöver en strategi för att förhindra den stundande katastrof det innebär med en höjning av medeltemperaturen på tre grader.</span></div>
<div style="color: #000c23; line-height: 22.399999618530273px;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men en omläggning av vårt sätt att leva kräver att alla jordens länder gör sin hemläxa. Sverige ska vara en ledande nation i miljöfrågan. Det är dags för partierna att bli trovärdiga aktörer i miljöfrågan. Vår framtid vilar på att Sverige kan driva en hållbar miljöpolitik.</span></div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-6037815690237254042014-03-15T13:32:00.002+01:002014-03-15T13:32:59.912+01:00Samhällskroppen har gått sönder<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<a href="http://arbetarbladet.se/ledare/1.6935277-samhallskroppen-har-gatt-sonder" target="_blank"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Lördagskrönika i Arbetarbladet den 8 mars 2014. </span></a><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">8 mars är inte kvinnornas dag, utan kvinnokampens. Och trots att det pratas feminism som har gått för långt på bästa sändningstid på TV, så är det uppenbart att feminismen har långt kvar att vandra. Vi är långt ifrån jämställda.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den ojämställdhet som jag och mina vänner möter tar sig i uttryck på många olika sätt. Vi behöver bättre kvalifikationer för samma jobb som männen. Trots mer utbildning och bättre kompetens, får vi ändå mindre betalt för samma arbete. Vi förväntas ta mer ansvar för hemmet, vilket går ut över den karriär vi så hårt arbetar för.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men det finns inte någonstans där ojämställdheten gör sig så påmind som hos arbetarkvinnorna. Jämställdhetsproblemen på arbetsmarknaden i Sverige hänger i stor utsträckning samman med vilken klass du tillhör.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Både LO och Katalys, ett institut för facklig idéutveckling, har den senaste veckan släppt rapporter som visar att det är arbetarkvinnan som genom sin ekonomi, sin kropp och sin själ får betala för att vi inte lyckas med jämställdheten. De bär samhället med sin hälsa som insats.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det finns ingen grupp i samhället som arbetar så mycket deltid som arbetarkvinnorna. “Heltid en rättighet, deltid en möjlighet” har länge varit en LO-paroll. Heltidsarbete är idag en förutsättning för att kunna försörja sig och ha ett värdigt liv. Hos många deltidsarbetande kvinnor finns en vilja att gå upp till heltid, men frågan är om de orkar?</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den arbetsmarknad som arbetarkvinnorna möter präglas av dåliga villkor och dålig arbetsmiljö. Enligt siffror från Statistiska centralbyrån (SCB) har 25 procent av arbetarkvinnorna en visstidsanställning. Genom staplande av vikariat och allmänna visstidsanställningar kan en arbetstagare arbeta fyra år på samma arbetsplats utan att få en tillsvidareanställning.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Samtidigt arbetar över 50 procent av alla arbetarkvinnor deltid, vilket enligt Katalys ofta sammanfaller med visstidsanställningar. Förutom att en osäker anställningssituation går ut över livet genom sämre pension och socialförsäkringar, innebär otryggheten stora påfrestningar för psyket. Finns det pengar nog nästa månad att betala hyran? Köpa mat? Vad händer om ungarna behöver pengar till en skolutflykt?</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">De arbetsuppgifter som arbetarkvinnorna utför innebär tunga lyft av dina gamla och sjuka släktingar i vården. Det är långa dagar på fötterna bakom kassan där du köper din mat. Det är rörelser som återupprepas timmar i sträck, varje dag, varje år. I affären och på förskolan är kroppsarbetet blandat med höga ljud.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det har berättats för mig om en kvinna som arbetar inom detaljhandeln. En bidragande orsak till att hon och hennes partner valde att skaffa ett till barn, var att hon inte orkade arbeta. Hon behövde vara föräldraledig för att återhämta sig. Den påfrestning som graviditet, förlossning och småbarnsår innebär var alltså att föredra framför den press hon mötte på arbetet. Och hon är sannolikt inte ensam.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Arbetarkvinnornas situation uttrycks kanske ändå bäst genom titeln på Katalys rapport: ”Jag tar värktabletter men det hjälper inte”. Kvinnorna på arbetsmarknaden går sönder, både i kropp och i själ. Självmedicinering genom piller går till en viss gräns, men den har vi för länge sedan passerat. Det finns ingen medicin mot ojämställdheten. Värken som arbetarkvinnorna bär i sina kroppar är också samhällets. När de vars kroppar bär samhället inte längre håller, då går även samhällskroppen sönder.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den 8 mars ska jag demonstrera. Jag kommer att gå i tåget för visa att jag inte längre tolererar att vår samhällskropp håller på att gå sönder. Jag kommer att demonstrera i solidaritet med mina systrar som är den trasiga, värkande kroppen och för att de ska få den arbetsmiljö de förtjänar.</span></div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-77758674343505740472014-03-15T13:30:00.000+01:002014-03-15T13:30:20.911+01:00Oförmedlad forskning är värdelös<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<a href="http://arbetarbladet.se/ledare/1.6926144-oformedlad-forskning-ar-vardelos" target="_blank"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ledare i Arbetarbladet den 5 mars 2014.</span></a><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">I skoldebatten pratas det ofta om lärarens viktiga roll för elevernas kunskapsinhämtning. Att inte samma krav på pedagogisk kompetens och en vilja att förmedla kunskap ställs på lärare inom högre utbildning är märkligt.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Stiftelsen Näringsliv och Samhälle (SNS) släppte på onsdagen rapporten "Utbildning, forskning, samverkan. Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley?". I en jämförelse med de två amerikanska universiteten försöker forskarna hitta var svenska lärosäten har sina största brister. Forskarna lyfter, bland annat, att det som gör Stanford och Berkeley till så framgångsrika universitet är samspelet mellan utbildning och forskning. I centrum för detta står forskaren.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">I rapporten får vi veta att svenska lärosäten fokuserar allt mer på forskning, på bekostnad av undervisning. Dessutom ges en bild av att "undervisning vid svenska universitet och högskolor är underbetald, underskattad och allmänt understimulerad", för att inte prata om underfinansierad från statens sida.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Både TCO och fackförbundet Jusek har gjort undersökningar som visar på att svenska studenter kan ha så lite som 10 lärarledda timmar i veckan. Det är alarmerande siffror i sig. Om studenten på dessa timmar dessutom möts av lärare som antingen inte har insyn i den senaste forskningen eller inte har pedagogisk kompetens, är frågan om vi över huvud taget kan prata om kvalitativa utbildningar.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Som lösning på problemet vill rapportförfattarna bland annat se att det den som anställs som forskare i Sverige ska uppvisa jämna prestationer inom forskning och undervisning. Samtidigt måste forskning i högre grad nå studenterna på alla nivåer, både genom undervisning och eget deltagande. För detta krävs ökade medel för undervisning.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det är i samspelet mellan forskning, forskare och student som kunskap bäst förmedlas. Precis som i skolan, är läraren även inom högre utbildning nyckeln.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Kulturen kring undervisning på svenska lärosäten måste ändras. Forskning som inte förmedlas saknar värde.</span></div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-1850663157495637382014-03-15T13:26:00.002+01:002014-03-15T13:26:47.929+01:00Priset på ojämställdhet är 20 000 kr i månaden<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<a href="http://arbetarbladet.se/ledare/1.6924304-priset-pa-ojamstalldhet-ar-20-000-kr-i-manaden" target="_blank"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ledare i Arbetarbladet den 5 mars 2014.</span></a><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Livspusslet. Ett begrepp som TCO lanserade för att belysa den ojämställda arbetsmarknaden i Sverige. Det är även ett begrepp som skaver. Det säger att om du som individ (läs kvinna) inte får livet att gå ihop, så är det upp till dig att lägga ihop alla bitar så att det till slut blir en helhet som fungerar.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong>På onsdagen</strong> släppte LO rapporten ”Tid, makt och pengar” om den ojämställda arbetsmarknaden. Samma dag släppte akademikernas centralorganisation Saco en livslönekoll. Där kan du se hur mycket du som akademiker och kvinna under en livstid förlorar lönemässigt på att vara just kvinna. Det är dystra besked för kvinnorna på arbetsmarknaden.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Akademiker har en livslöneskillnad på 2,6 miljoner kronor. Det innebär att kvinnor som kollektiv förlorar 2,6 miljoner kronor på ett arbetsliv jämfört med männen.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">För LO-yrkena ser det ännu värre ut. En genomsnittlig LO-kvinna tjänar 17 000 kr i månaden. En man inom LO-kollektivet tjänar 23 000 kr. Detta ska ställas mot de tjänstemän som är just män. De har en genomsnittlig lön på knappt 37 000 kr. Mellan LO-kvinnan och tjänstemannen skiljer det 20 000 kr i månaden i inkomst.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong>Anledningarna</strong> till löneskillnaderna är många. Till förvånansvärt liten del beror den på att två individer av olika kön har olika lön. Det problemet finns, och är mätbart. Men de största löneskillnaderna beror på könsbestämda branscher och att kvinnor jobbar deltid i mycket högre utsträckning.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ojämställda löner bygger på normer och strukturer som finns i samhället, som vi får med oss från barnsben. Kvinnor ska jobba i offentlig sektor, män i privat. Kvinnor ska ta hand om barnen, män tar ansvar för ekonomin. De strukturerna ger symtom som ojämställda löner.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vägen till jämställda löner är inget livspussel. Det är en livskamp. För strukturer handlar om varför kvinnor vabbar mer, inte att vi faktiskt gör det. Om vi tillsammans inte arbetar för att bryta normerna i vårt ojämställda samhälle kan vi pussla oss matta.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Löneskillnaderna kommer ändå att bestå.</span></div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-12601764656410624002014-03-15T13:24:00.000+01:002014-03-15T13:24:15.663+01:00Företagen vann diskrimineringskampen<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://arbetarbladet.se/ledare/1.6917938-foretagen-vann-diskrimineringskampen" target="_blank">Ledare i Arbetarbladet den 3 mars 2014.</a></span><div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Sedan den 1 december 2011 har de varje torsdag inför regeringssammanträdet stått utanför Rosenbad. I ur och skur, sommar som vinter. I 824 dagar fick nätverket Torsdagsaktionen vänta på ett lagförslag som likställer bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning med diskriminering. I måndags kom till slut förslaget på en uppdaterad diskrimineringslag. Torsdagsaktionen har äntligen uppnått sitt mål och kan sluta manifestera. Eller?</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Torsdagsaktionen är bara en i mängden av alla organisationer och individer som sedan utredningen "Bortom fagert tal" släpptes 2010 har väntat på ett resultat. Det förslag som Erik Ullenhag lagt framgör det möjligt för personer med funktionsnedsättningar att inte bara anmäla bristande tillgänglighet. Det kan även ses som diskriminering, och därmed kan det utgå ersättning till den som blir drabbad.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Förslaget omfattar bristande tillgänglighet till exempel i form av att bord på ett fik står så tätt att det inte går att ta sig fram med en rullstol eller att du som synskadad inte kan beställa på en restaurang för ingen bemödar sig att läsa upp menyn för dig.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det är ett bra och efterlängtat förslag. Men i sin förenklingsiver för småföretagare har regeringen i förslaget undantagit företag med färre än tio anställda från tillgänglighetskraven. Det finns massor av fik och affärer som faller inom undantaget. Många personer med funktionsnedsättning som ändå inte kommer att kunna röra sig i samhället på ett likvärdigt sätt som normalfungerande.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">I slaget mellan regelförenkling för småföretagare och förbättrad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ger regeringen segern till företagen.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Torsdagsaktionen kanske kan sluta med sina manifestationer, men frågan är vilket fik de kommer att kunna fira segern på när lagen blir giltig om ett år.</span></div>
</div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-54966912395437655962014-03-15T13:22:00.000+01:002014-03-15T13:22:11.327+01:00Generaldirektörens twitterspya<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<a href="http://arbetarbladet.se/ledare/1.6907895-generaldirektorens-twitterspya" target="_blank"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ledare i Arbetarbladet den 28 februari.</span></a><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">På torsdagskvällen skapade Försäkringskassans generaldirektör (GD) Dan Eliasson debatt genom en enkel tweet. "Normalt håller jag mig till socförsäkringen. Men J Åkesson i debatt gör att jag kräks!" En reaktion han fick när han såg Jimmie Åkesson debattera sin upplevelse av Sölvesborg på 80-talet i SVT Debatt. Reaktionen från Åkesson lät inte vänta, och innehöll självklart ett avgångskrav på Eliasson.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Självklart uppstod frågan, får en GD för en svensk myndighet säga vad som helst? Och svaret är kort. Nej, det får hen inte. Nästa fråga blir då så klart, får en GD för en svensk myndighet markera mot ett enskilt partis företrädare? Det beror på.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Som främsta företrädare för en myndighet har du förutom en allmän lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren även att förhålla sig till regeringsformen, en av våra grundlag. Enligt den ska de som arbetar på en myndighet iaktta saklighet och opartiskhet. Samtidigt har även en anställd på en myndighet yttrandefrihet.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Mellan lojalitetsplikten, opartiskheten och yttrandefriheten har en generaldirektör sitt handlingsutrymme. Det är stundtals en darrig balansgång som inte alltid handlar om vad en säger utan snarare hur. Till Svenska Dagbladet säger flertalet forskare att det kanske inte är Eliassons markering mot Åkesson som är problemet, utan ordvalet.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">I Eliassons fall handlar inte tweeten så mycket om Åkesson som person, utan om det som Åkesson och hans parti står för. Det är ett ställningstagande mot rasismen i Sverige.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">I ett samhällsklimat som allt mer präglas av en acceptans av rasism är det inte bara uppfriskande, utan nödvändigt, att framträdande personer tar bladet från munnen och markerar mot Sverigedemokraterna. Eller för att säga det med Dan Eliassons egna ord: "En del tycker att GD ska vara tyst! Passar inte mig. Hatar rasism!"</span></div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-33213055785223110202014-03-15T13:19:00.000+01:002014-03-15T13:19:39.018+01:00Björklund skadlig för utbildningsväsendet<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<a href="http://arbetarbladet.se/ledare/1.6903197-bjorklund-skadlig-for-utbildningsvasendet" target="_blank"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ledare i Arbetarbladet den 27 februari.</span></a><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Sveriges universitet och högskolor kostar skattebetalarna runt 40 miljarder per år, fördelat på 50 lärosäten. Det är välinvesterade pengar i landets utveckling och individers möjligheter till att forma sina egna liv. För de pengarna förväntas det att lärosätena bedriver en relevant och högkvalitativ utbildning. Och just kvaliteten, eller snarare kvalitetsutvärderingssystemet, för högre utbildning är återigen på tapeten.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">För fyra år sedan ledde införandet av ett nytt kvalitetsutvärderingssystem till att dåvarande myndighetschefen Anders Flodström omedelbart lämnade det som då hette Högskoleverket, nu Universitetskanslersämbetet. Konflikten med utbildningsdepartementet rörde kortfattat om systemet skulle utvärdera processen eller resultatet av högre utbildning. Departementet vann. En ny universitetskansler, Lars Haikola, tillsattes för att införa det resultatbaserade systemet.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Nu orsakar samma kvalitetsutvärderingssystem åter trubbel för regeringen. Den här gången på internationell nivå. Universitetskanslersämbetet har nämligen blivit uteslutet hur det europeiska nätverket för kvalitetsgranskning, ENQA. Kritiken rör bland annat ministerstyre. Regeringen kunde helt enkelt inte hålla sig borta från att detaljstyra det nya kvalitetutvärderingsssystemet.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Studentorganisationer, fackförbund, högskolerektorer och myndighetens egen chef påpekade redan vid införandet 2010 att systemet inte höll måttet. Utbildningsminister Jan Björklund hävdade dock så sent som för ett år sedan i en riksdagsdebatt att "det svenska systemet kommer att bli godkänt. Det är jag helt övertygad om."</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vad uteslutningen ur ENQA kommer att få för konsekvenser för Sveriges lärosäten är svårt att säga. Klart är i alla fall att anseendet för svensk högre utbildning kommer att sjunka internationellt.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Med uteslutningen ur ENQA och de senaste PISA-resultaten är det uppenbart att snart åtta år med Björklund på utbildningsdepartementet har varit direkt skadligt för svenskt utbildningsväsende. Det är inte bara kvalitetsutvärderingssystemet som får underkänt. Det får även Björklund.</span></div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-30342469252487481652014-03-15T13:16:00.002+01:002014-03-15T13:17:06.627+01:00Tobés handslag för dumheter<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<a href="http://arbetarbladet.se/ledare/1.6898526-tobes-handslag-for-dumheter" target="_blank"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Ledare i Arbetarbladet den 26 februari 2014. </span></a><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<br />
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">I tisdags slank tungan på Gävles egen riksdagsledamot Tomas Tobé (M). I en tv-intervju sa Tobé att han genom ett handslag med alla Sveriges föräldrar ville minska datorspelandet hos barn och därmed förbättra skolresultaten, framför allt för pojkar.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det är inte svårt att förstå vad Tobé är ute efter. Både den nysläppta utredningen "Män och jämställdhet" och Delegationen för jämställdhet i skolan lyfter pojkars sämre resultat i skolan jämfört med flickors. Samtidigt både trakasserar och trakasseras pojkar mer i skolan. Det här är allvarliga problem som måste adresseras.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Steget från pojkars resultat till spelande av datorspel är däremot häpnadsväckande. I stället för att föreslå en konkret åtgärd för att förbättra pojkars skolresultat, framstår Tobé som ur takt med samtiden. Forskning från det tyska forskningsinstitutet Max-Planck visar att datorspelande bland annat utvecklar viktiga förmågor som rumsuppfattning och strategisk planering.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Min pappa brukade under min barndom försöka få mig att sluta titta på MTV, eftersom han tyckte att jag kunde göra något vettigare med min tid. Men utan timmarna framför musikvideor och VJ:s hade jag inte lärt mig bra engelska redan i lågstadiet. Jag hade heller inte haft imponerande kunskaper i musik.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Många barn och ungdomar spelar onlinespel med och mot andra spelare som kan befinna sig var som helst i världen. Förutom att lära sig ett annat språk, får de en bättre social förmåga och nya vänner som delar deras intressen.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">I stället för att föräldrarna ska förbjuda barnens datorspelande borde Tobé fundera ut förslag på hur barnens kunskaper på området kan användas i skolan. Själv hade jag gärna använt mina kunskaper i engelska och musik till något vettigt i skolbänken, och hade dessutom haft roligare när jag lärde mig.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Tobés förslag är inte ett handslag för en bättre skolgång. Det är ett handslag för rena dumheter.</span></div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-23806365279767524022014-03-15T13:14:00.002+01:002014-03-15T13:14:43.080+01:00Släpp inte greppet om vinstfrågan, LO<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<a href="http://www.ostran.se/OPINION/Slaepp-inte-greppet-om-vinstfraagan-LO" target="_blank"><span style="color: black; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Krönika i Östran den 23 januari 2014.</span></a><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<div class="preamble" style="background-color: white; font-weight: bold; line-height: 14.300000190734863px;">
<div style="margin-bottom: 0.5em;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Arbetarrörelsen kunde andas lite lättare efter att LO på sin kongress 2012 fattade beslut om att en icke-vinst-princip ska vara rådande i välfärden. Enligt en undersökning från Novus och LO från 2012 anser åtta av tio svenskar att vinsterna i den privata välfärden ska återinvesteras i verksamheten.</span></div>
</div>
<div style="background-color: white; line-height: 14.300000190734863px; margin-bottom: 0.5em;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">LO:s inställning till hur skattepengarna ska användas i välfärden är i linje med en förkrossande majoritet av den svenska befolkningens åsikter. Detta samtidigt som Dagens ETC avslöjar att den privata välfärdssektorn tjänat 30 miljarder kronor sedan Reinfeldt tillträdde.</span></div>
<div style="background-color: white; line-height: 14.300000190734863px; margin-bottom: 0.5em;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Sedan beslutet har LO envist ställt krav på en lag som förbjuder vinster i välfärden, ivrigt påhejade av Vänsterpartiet och besvikna socialdemokrater. I alla fall tills LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin i en intervju i DN menade att de nu har tröttnat på opinionsbildning. De ser inga resultat. LO vill istället gå förhandlingsvägen för att skynda på processen.</span></div>
<div style="background-color: white; line-height: 14.300000190734863px; margin-bottom: 0.5em;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><b>Efter måndagens utspel </b>har LO fått arbeta hårt för att förmedla att beslutet ligger fast. Det viktigaste är fortfarande att reglera världens mest liberala välfärdsmarknad.</span></div>
<div style="background-color: white; line-height: 14.300000190734863px; margin-bottom: 0.5em;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO, skriver på organisationens blogg att i många av de stora samhällsfrågorna har LO varit med och tagit samhällsansvar, något de inte tänker sluta med nu. De vill se ordning och reda i välfärden. Visst skulle frågan kunna lösas genom partsmodellen, men varför?</span></div>
<div style="background-color: white; line-height: 14.300000190734863px; margin-bottom: 0.5em;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den åsiktsförskjutning som LO har åstadkommit gällande vinster i välfärden skulle gå om intet vid en lösning mellan parterna. Det finns en stor risk att LO skulle uppfattas som principlösa och medgörliga, för förhandlingar kräver kompromisser. När det gäller nyttjande av våra skattepengar i välfärden måste vi vara kompromisslösa. Vinsterna ska gå tillbaka till patienter, elever och anställda.</span></div>
<div style="background-color: white; line-height: 14.300000190734863px; margin-bottom: 0.5em;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det är knappast förvånande att LO inte har fått igenom sina krav om en non-profit-princip i välfärden med en vinstvurmande borgerlig regering vid makten. Att LO då förväntar sig att vinstlobbyisterna på arbetsgivarsidan ska vara intresserade av en partslösning är naivt.</span></div>
<div style="background-color: white; line-height: 14.300000190734863px; margin-bottom: 0.5em;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><b>Det nyliberala projekt </b>som handlar om att förändra den svenska välfärdsmodellen måste stoppas. Med en regering som inte vill förbjuda riskkapitalbolag i välfärdssektorn och en socialdemokrati som är högst ovillig att ta ställning, litar arbetarrörelsen på att LO håller kursen i ”vinster-i-välfärden-frågan”.</span></div>
<div style="background-color: white; line-height: 14.300000190734863px; margin-bottom: 0.5em;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Om nio månader är det val i Sverige. Innan dess kommer det inte att ske någon förändring i den svenska välfärdspolitiken.</span></div>
<div style="background-color: white; line-height: 14.300000190734863px; margin-bottom: 0.5em;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">LO måste våga hålla fast vid sina krav hela vägen in i hamn. Utan LO som kapten riskerar vi att få en havererad välfärdspolitik även efter ett regeringsskifte.</span></div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-63318331459143729692014-03-15T13:11:00.002+01:002014-03-15T13:11:41.500+01:00Tiggeriförbud en moraliskt förkastlig lagstiftning<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<a href="http://www.dagensarena.se/opinion/lisa-gemmel-tiggeriforbud-en-moraliskt-forkastlig-lagstiftning/" style="background-color: white;" target="_blank"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Krönika i Dagens Arena 21 januari 2014.</span></a><br />
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></span>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Varje morgon på väg till tunnelbanan möter jag samme man. Han sitter vid ingången på en bit wellpapp, invirad i filtar. Framför sig har han en pappersmugg och han tittar bedjande på mig och jag hör ett ”please” när jag går förbi i morgonrusningen. Tiggandet är hans levebröd. I dagens Sverige är han inte ensam.</span></span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Allt fler människor inom EU kommer till Sverige med förhoppningen om ett bättre liv, men hamnar ofta i fattigdom. I en undersökning från Socialstyrelsen från slutet på 2012 mötte man under en natt i november 370 hemlösa EU-migranter i Sverige. Hur stort mörkertalet är vet vi inte.</span></span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Precis som Lotta Edholm och Erik Scheller (FP) i dag skriver i DN måste vi agera mot fattigdomen. Det är en anständighetsfråga.</span></span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men frågan är hur. Att tro att rumänska myndigheter skulle gå med på att betala en räkning från Stockholms stad när det rör sig om en i landet systematiskt diskriminerad grupp kan i bästa fall beskrivas som naivt. Vi behöver söka andra vägar där de utsatta människornas rättigheter respekteras.</span></span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong style="border: 0px; font-size: 15px; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">Att vända sig</strong> till lagstiftningen för att hantera fattigdomen kan verka enkelt. Med en votering i riksdagen tar vi ställning mot utsattheten. Ett förbud mot tiggeri flyttar ”problemen” från gatan. Medelklassen slipper se fattigdomen. Vi behöver inte ha dåligt samvete för att vi bryr oss mer om fredagsmys än utsatta medmänniskor. Likt att leka tittut med ett litet barn, lurar vi oss själva att det som inte syns inte finns.</span></span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men frågan är vilken verkan en sådan lagstiftning har för de fattigaste. Lagstiftaren måste se var juridiken som styrmedel kommer till sin rätt. Vem är det egentligen dagens välfärdsstat vill skydda?</span></span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong style="border: 0px; font-size: 15px; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">Juridiken kan inte</strong> lösa alla sociala problem. I exemplet om tiggeriförbud innebär det inte bara en moraliskt förkastlig lagstiftning, den når heller inte roten på problemet. Genom att förbjuda personer att ge pengar till tiggare, tar vi inte bara bort en försörjningskälla för de allra mest utsatta, utan riskerar även att än mer stigmatisera människor som lever i fattigdom.</span></span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Europas ojämlikhet måste lösas på en europeisk nivå. Anna Johansson på Stockholms Stadsmission menar att vi måste se över vem som har det sociala ansvaret. Invånare i EU måste få rätt till välfärdstjänster på EU-nivå. Men även Sverige har ett ansvar för dem som väljer att komma hit. Enligt regeringsformen ska det allmänna trygga rätten till arbete och bostad. Det förpliktigar.</span></span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">EU-migranter måste få rätt hjälp hos Arbetsförmedlingen och rätt att lära sig svenska genom SFI för att kunna ta sig in på den svenska arbetsmarknaden och därmed det svenska samhället.</span></span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Sociala problem ska lösas med sociala insatser. Som vuxna människor vet vi att bara för att det inte syns, betyder det inte att det inte finns. Mannen vid min tunnelbanenedgång kommer inte att få det bättre bara för att han inte får lov att be mig om pengar.</span></span></div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-81203980821510139212014-03-15T13:08:00.000+01:002014-03-15T13:08:54.955+01:00Vad vill S med högskolan?<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://www.dagensarena.se/opinion/lisa-gemmel-camilla-georgsson-vad-vill-s-med-hogskolan/" style="background-color: white;" target="_blank">Med Camilla Georgsson. Debattartikel från Dagens Arena 7 oktober 2013.</a></span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Högskolan är den största enskilda statliga sektorn, där en halv miljon personer på något sätt är verksamma. Som politikområde står dock högskolan sällan i fokus.</span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vi välkomnar därför Högskolelyftet som Socialdemokraterna presenterade häromveckan. I den svenska högskolepolitiken, där det folkpartistiska utbildningsdepartementet hafsigt genomför rekordsnabba, och oåterkalleliga, reformer, har socialdemokratin en möjlighet att bidra med visioner, riktning och mål.</span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong style="border: 0px; font-size: 15px; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">En politik för</strong> den högre utbildningen måste vila på ideologi. Högskolan ska vara en aktör med stor frihet gällande utbildning och forskning, men ska samtidigt samspela med det omgivande samhället.</span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det gör högskolepolitiken speciell. Högskolelyftet visar på stora socialdemokratiska ambitioner för högskolan, men förslaget lämnar en hel del att önska. Framför allt gäller detta just det övergripande och långsiktiga syftet med högre utbildning.</span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong style="border: 0px; font-size: 15px; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">Högskolan ska främja</strong> frihet och jämlikhet. Alla ska inte studera på högskolan, men de som vill ska kunna göra det och ha möjlighet att slutföra sin utbildning oavsett bakgrund och var i livet de befinner sig. Det måste vara grunden i en socialdemokratisk politik.</span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Breddad rekrytering utgör därför ett välkommet fokus i Högskolelyftet. Mångfald berikar, även på högskolan. Vi ser fram emot de konkreta förslag som bör följa på området.</span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong style="border: 0px; font-size: 15px; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">Fler än någonsin</strong> söker till högskolan, men utbildningsplatserna minskar. Socialdemokraternas förslag om att utöka antalet platser vid högskolan, och stärka kvaliteten i utbildningarna, är ett bra initiativ.</span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Kvalitetssatsningen avser i ett första skede endast lärarutbildningen. Här vill vi varna för att rikta resurser för snävt, då många utbildningar lider av kvalitetsbrister på grund av resursurholkning.</span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vi välkomnar dock satsningen med en förhoppning om att den blir reell, breddad och långsiktig. Detsamma gäller förslagen om utökade möjligheter till omskolning och vidareutbildning mitt i arbetslivet, där förändringar gällande både studiemedel och a-kassa måste till för att förslaget ska kunna få avsedd effekt.</span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong style="border: 0px; font-size: 15px; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">Arbetslivsanknytning är inte</strong> per definition bra eller dålig. Som med allt annat beror det på vad som läggs i begreppet och vilka åtgärder som knyts till det. Arbetslivsanknytning ska vara en hjälp för studenten att lära känna sin framtida arbetsmarknad och också vara en utjämnare vad gäller social bakgrund. Förslaget om studentmedarbetare är därför felriktat och överflödigt. De jobb- och praktikförmedlare som Socialdemokraterna vill satsa på kan ha en plats på högskolan, men de måste ha ett större uppdrag än att endast förmedla extrajobb.</span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong style="border: 0px; font-size: 15px; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">Det vi ställer</strong> oss mest frågande till i Högskolelyftet är förslaget om treterminssystem. Detta ska enligt förslaget vara obligatoriskt för högskolorna, men frivilligt för individen. Förslaget är, i vårt tycke, såväl ogenomtänkt som ogenomförbart. Utbildningskvaliteten löper stor risk att bli lidande om detta tvingande förslag genomförs. Vi hurrar för ambitionen, men ser hellre att den fokuseras på förslaget om relevanta sommarkurser.</span></div>
<div style="border: 0px; color: rgb(34, 34, 34) !important; font-size: 15px; line-height: 1.4em; margin-bottom: 20px; outline: 0px; padding: 0px !important; vertical-align: baseline;">
<span style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den högskolepolitik som regeringen driver är fragmentarisk och kortsiktig. Politiken för detta självständiga och trögrörliga politikområde måste vara väl sammanhållen och grundas på en tydlig tanke om vilken roll högre utbildning ska spela. För individen, för arbetsmarknaden och inte minst för ett demokratiskt samhälle. Högskolelyftet är ett steg på vägen för svensk högskola, men frågan kvarstår dock: Vad vill socialdemokratin med den högre utbildningen?</span></div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-15141650912810647072014-03-15T13:03:00.000+01:002014-03-15T13:04:26.457+01:00Lagar mot kärlek<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; text-align: left; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://arbetarbladet.se/ledare/1.6898067-lagar-mot-karlek" target="_blank">Ledare i Arbetarbladet från 26 februari 2014.</a></span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; text-align: left; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det blev ett hastigt påkommet möte med HBTQ-organisationer i Uganda för Anders Borg. Detta sedan det blev klart att premiärminister Yoweri Museveni skrivit under den omtalade antihomolagen. HBTQ-personer i Uganda kan nu dömas till livstidsfängelse för att de blir kära i någon av motsatt kön. Uganda är tyvärr inte ensam i världen med detta förbud.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; text-align: left; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Den lagstiftning som Uganda nu inför sätter ljus på Sverige och vår bedömning av rätt till asyl när en person riskerar förföljelse på grund av sin sexuella läggning. För det räcker inte att en person är homosexuell och att det förbjudet i hemlandet.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; text-align: left; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Först och främst ska det fastställas om den asylsökande i fråga faktiskt är en HBTQ-person. Detta görs främst genom intervjuer med den asylsökande.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; text-align: left; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det ska även göras en bedömning av risken för förföljelse om personen återvänder. I den bedöms bland annat om den asylsökande på något sätt manifesterat sin sexuella läggning i tillräcklig utsträckning för att det ska finnas en förföljelserisk när personen återvänder till sitt hemland, och om hen då kommer att leva i enlighet med sin sexuella läggning.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; text-align: left; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Konsekvenserna av detta kan bli orimliga. Någon som av rädsla för förföljelse inte har vågat komma ut, kan nekas rätt till asyl om hen inte heller fortsättningsvis vill leva öppet i sitt hemland. Det är ett uppenbart moment 22 för den asylsökande.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; text-align: left; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det var förhoppningsvis oundvikligt för Anders Borg att ta upp frågan om HBTQ-personers rättigheter när han träffade Museveni. Politiska påtryckningar gentemot länder som straffbelägger homosexualitet borde vara en självklarhet i den svenska utrikespolitiken. Men vi måste även städa framför vår egen dörr.</span></div>
<div style="background-color: white; border: 0px none; outline: 0px; padding: 0px 0px 4px; text-align: left; vertical-align: baseline;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">I Italien är förbud mot homosexualitet i hemlandet skäl nog för en HBTQ-person att få asyl. Sverige har ingen anledning att vara sämre.</span></div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-33549120458730928142014-01-08T19:58:00.000+01:002014-01-09T10:42:08.029+01:00Skammen är inte kvinnans<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
Jag har nu läst <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/skammen-ar-inte-kvinnans/" target="_blank">Ebba Witt-Brattströms text i DN</a> säkert tre gånger. Jag har diskuterat den, sett reaktioner när personer har läst den och jag har försökt förklara vad det är hon menar med sin text. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag vill börja med att säga att jag inte har läst Egenmäktigt förfarande, romanen som EWB bygger hela sin argumentation kring, men utifrån det hon lyfter från boken i sin text tycker jag ändå att jag kan dra någon form av slutsatser utifrån hennes argumentation. Har jag misstolkat något utifrån romanen, upplys mig gärna. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Att skammen inte är kvinnans vid sexuella övergrepp är helt sant. Att kvinnor som blir utsatta för sexuellt våld eller tjatsex känner skuld och skam är en helt annan sak. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
EWB menar att t ex #prataomdet lägger för stort fokus på graden av frivillighet, istället för att analysera sexualakten. Ansvaret läggs då på den utsatta individen, som då, enligt henne EBW, "borde ha vetat bättre". Vidare för EWB ett resonemang som jag endast kan tolka som en likställelse mellan samtyckessex där parterna går in med olika förväntningar på akten (relation/tillfällig sexuell förbindelse) med sexuellt våld. I EWB:s text står feminismen på ena sidan och sexualradikalismen, främst illustrerat genom RFSU:s sexualundervisningsstöd, på den andra. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
För att citera en kär vän: Nej, jag tycker inte att den här texten är särskilt bra. Av flera anledningar. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Min utgångspunkt är, precis som EWB, att skammen vid övergrepp aldrig är är den utsattes. Det är heller aldrig den utsattes fel, det är alltid förövarens. Alltid. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Sex bygger på samtycke och respekt. Som RFSU har lärt mig ska det kännas bra före, under och efter. Då är det bra sex. Vem, vilka eller på vilket sätt någon har sex är bara mellan den och dennes partner(s), om sexet sker ömsesidigt. Men från det bra sexet till det sexuella våldet finns det tyvärr en gråskala. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Är det sexuellt våld när ena parten "ställer upp" trots att den kanske inte har lust, men kanske inte har något emot det egentligen? Är det sexuellt våld när någon inte vågar säga att den inte vill ha sex? Är det sexuellt våld när någon blir fasthållen, trots att den tidigare visat någon form av motstånd/sagt nej, men sedan slutat göra motstånd för att utkomsten av händelsen kommer vara det samma - sex mot hens vilja? Jag skulle säga nej, kanske, absolut, på de tre frågorna, men det är något som kan, bör och ska diskuteras. Var går gränserna?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Och det är det som samtalet om sex måste handla om. Det måste även handla om normer. Normen att killar alltid vill ligga och att tjejer inte får vara kåta. Att en alltid vill ligga med någon av motsatta könet. Att sex ska se ut på ett visst sätt. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
EWB:s text bygger på en form av hora/madonna-komplex där hon menar att slagfältet för sexdebatten är den oskyddade unga kvinnokroppen, ett skyddsvärt objekt. Det synsättet tror jag är direkt skadligt för unga tjejer som håller på att hitta sin sexualitet, att deras kropp är något som ska skyddas från det motsatta könets våldsamma händer. Det bygger vidare på den norm som måste brytas - att killar alltid vill ha sex och att tjejer aldrig vill det. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Att tjejer känner skuld och skam i relation till sex (även sådant som känns bra före, under och efter, för sex utanför en relation är alltid en risk då du kan bli stämplad som hora) är ett stort problem. Men det löser sig inte genom att skambelägga de unga tjejer som känner eller har känt skam i samband med sex. Utan vi måste prata om det. Det dåliga med sex. Men framför allt det bra med sex, och ge unga tjejer utrymme att upptäcka sin egen sexualitet, med eller utan partner. Först då kan vi ta oss mot ett samhälle där kvinnor har rätt till sin egen kropp, i sann feministisk anda. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Men vad vet jag. Jag är ju enligt Ebba Witt-Brattström av dem med en flathet inför etiskt förkastlig sexualpraktik, en jurist. </div>
</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-1660246786650882272013-08-08T23:49:00.003+02:002013-08-09T08:51:56.636+02:00Att välja valet<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Jag funderar ofta på normer och inlåsningseffekter, och oftast kopplat till jämställdhet och familjepolitik. Det känns allt mer relevant då fler och fler i min närhet väljer att bilda familj och (från min synvinkel) oreflekterat faller in i statistiska mönster i alla de val som kommer efter att graviditetstestet visat positivt.<br />
<br />
Jag läste idag en artikel i The New York Times Magazine, <i><a href="http://www.nytimes.com/2013/08/11/magazine/the-opt-out-generation-wants-back-in.html?pagewanted=1&_r=2&smid=tw-nytimes&partner=rss&emc=rss&" target="_blank">The Opt-Out Generetion Wants Back In</a></i>. Framgångsrika karriärkvinnor i USA som i början av 2000-talet bestämde sig för att stanna hemma med sina barn istället för att arbeta, vill nu av olika skäl tillbaka in på arbetsmarknaden.<br />
<br />
Mycket gör mig upprörd i artikeln. Som att kvinnornas karriärer mer eller mindre stannade upp när de fick sitt första barn, samtidigt som männens rullade på. Kvinnorna försökte anpassa sin arbetssituation efter barnen, inte männen. I artikeln framkommer inte att kvinnornas beslut att lämna arbetet och vara hemma föregicks av en diskussion om vem det skulle vara som slutade arbeta, men snarare verkar det som om det var en önskan från mannen att kvinnan skulle vara hemma. De tre kvinnorna är olika nöjda med sitt beslut att ha stannat hemma, och alla har inte lyckats återetablera sig på arbetsmarknaden. Normer och strukturer gör att de nu är på en plats i livet de inte hade tänkt sig från början.<br />
<br />
Jag gläds åt att vi i Sverige har kommit längre. Att det finns en ordentlig föräldraförsäkring som gör det möjligt för båda föräldrarna att i ett tidigt skede dela på ansvaret för barnen. Det finns möjlighet att anpassa arbetstiden när barnen är små och många kollektivavtal bidrar till en högre ersättning vid föräldraledighet. Vi har väldigt goda förutsättningar för en mer jämställd föräldrabildning, men ändå är det kvinnorna som tar hand om barnen, vilket den här <a href="http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/54ab7667-6b2a-4325-8c8d-ad102b48c106/socialforsakringsrapport_2013_08.pdf?MOD=AJPERES" target="_blank">rapporten</a> visar, svart på vitt.<br />
<br />
Det finns ingen enkel väg mot ett mer jämställt samhälle. Men vi måste bygga en familjepolitik på jämlikhet och jämställdhet, fokuserad på att bryta normer. Till att börja med handlar det om vad som är en familj. I min närhet består familjer av två vuxna, två vuxna och (ett eller flera) barn, fyra vuxna och (flera gemensamma) barn, en vuxen och (ett eller flera) barn och så vidare.<br />
<br />
Dagens familjepolitik bygger på normen mamma-pappa-barn som är gifta och kanske skiljer sig. Det har blivit bättre för samkönade par, men paret, och biologin, är det som räknas.<br />
<br />
Enklaste sättet att bryta normerna kring de familjer som väljer att skaffa barn är att göra föräldraförsäkringen individuell. Och med det menar jag att alla föräldrar i familjen ska få en del av föräldraförsäkringskakan. Kanske är det så att vi ska ha en bit kvar som är överlåtelsebar till övriga föräldrar eller andra familjemedlemmar, så som mor/farföräldrar, men majoriteten ska tillfalla envar av föräldrarna. Jag är övertygad om att vi inte kommer att se ett jämt uttag av föräldraförsäkringen utan en sådan reform.<br />
<br />
Men jag tror även att en del i att bryta normerna handlar om att prata om vad som är en familj. Jag och min sambo har inga barn, men vi är i allra högsta grad en familj. En diskussion om det här kan verka irrelevant, men för att bryta normer måste vi prata om det som anses vara icke-norm.<br />
<br />
De inlåsningseffekter som familjenormerna skapar framförallt för kvinnor leder till en livslång ojämlikhet. I familjer där åtminstone ena partnern (oftast mannen) tjänar bra kan ett beslut om extra pensionssparande för den andra väga upp viss ojämställdhet vad gäller till exempel deltidsarbete. Men skilsmässor skapar alldeles för ofta kvinnliga fattigpensionärer. Det ligger många val bakom det så som utbildning, yrke, bransch, men det är framförallt vid familjebildning vi ser att kvinnorna förlorar (ekonomiskt) gentemot männen. Dagens system är uppbyggt så att varje familj själv ska få välja. Men hur många gör egentligen ett reellt val?</div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-51613912563408010482013-01-08T21:47:00.001+01:002013-01-09T13:06:15.601+01:00Kanske är det latheten som räddar oss till slut<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Det är lätt att skylla på nya jobb och uppdrag. Det är ännu lättare att skylla på sina egna prestationskrav. Det går att hitta fel på organisation, chef, otydlig uppdragsbeskrivning, dålig arbetsmiljö, bristande skyddsombud dåligt fack med mera. Men faktum kvarstår - många mår rent ut sagt förjävligt på jobbet. Huruvida vi är fler nu än förr kan jag inte svara på, jag är för ung. Oavsett så mår jag och många i mitt umgänge allt sämre i arbetslivet. Därför blev jag provocerad av Sakine Madons ledare i Expressen med rubriken <i><a href="http://www.expressen.se/ledare/sakine-madon/flit-och-hag-ar-goda-arvedelar/">Flit och håg är goda arvedelar</a></i>.<br />
<br />
Madon menar att vi blivit lata och inte vill arbeta för pengarna vi tjänar. Och visst, det finns väl alltid någon som inte drar sitt strå till stacken, men är de så många? Är verkligen 23 procent av Sveriges unga lata och ovilliga att arbeta? Låt mig tvivla. Jag skulle hellre se en diskussion om vad vi egentligen förväntar oss av arbetstagarna. Vad är egentligen ett hållbart arbetsliv?<br />
<br />
Vi har en bra arbetsmiljölagstiftning som säger hur vi ska ha det på arbetsplatsen. Vi har arbetstidslagen som säger hur mycket vi får arbeta. Men lagstiftning måste kännas till och implementeras för att få någon verkan. Framför allt måste vi som arbetar känna att vi har möjlighet att efterleva den. Många i min överpresterande närhet skulle hävda att 40-timmarsveckor sällan är nog för att få arbetsuppgifterna klara i den tid som arbetsgivaren tycker är lämpligt. Det leder till att de antingen arbetar gratis eller att deras plusflex ger dem två veckors extra ledigt sommar och vinter. Antingen är vi för dåliga på att säga nej, för lata eller så är vi för få personer på för mycket arbete. Vi mår i alla fall dåligt på jobbet.<br />
<br />
För mig handlar det delvis om en för stor arbetsbörda, men även vad jag tror är rimligt att jag ska prestera, och vad jag tror att det förväntas av mig. Det förstnämnda går att åtgärda med en bra chef och god kommunikation, det senare kräver den större diskussionen.<br />
<br />
Vem är det egentligen som arbetar, var arbetar de och hur? Lyfter vi blicken och ser på arbetslivet i stort är det minst sagt problematiskt att en del av den arbetsföra befolkningen verkar vara oerhört intresserade av att arbeta ihjäl sig. Samtidigt går unga arbetslösa och samtidigt som deras självkänsla, arbetsmoral och tilltro till samhället minskar för varje dag. Vissa går in i väggen medan vissa blir allt fattigare. Ojämlikheten och ojämställdheten i arbetet är ett problem. Att vi inte ger alla möjligheter och förutsättningar att ta sig ut i arbetslivet, eller återgå i arbete, är ett stort problem. Vi som håller på att arbeta oss till döds, vad gör vi det för egentligen?<br />
<br />
Låt mig vara tydlig, det här handlar inte om något jävla livspussel. Det handlar om prestation- och konsumtionshjul som snurrar så snabbt att vi inte har tid att reflektera över vad det är vi håller på med. Vi arbetar för att uppfylla mål om självförverkligande, men även rent materiella mål. Vi måste ha vissa grejer, annars känner vi oss utanför. Och det är svårt att värja sig. Människan vill ha det alla andra har. Men vad händer med arbetslivet när vi det blir allt svårare att säga stopp? Vad händer när vi måste åka till Thailand, köpa fler julklappar, ha nya mobiltelefoner, platta tv-apparater? För det hänger ihop, arbetsprestationen och konsumtionen. Någonstans i shoppingångesten vet vi nog det, men vi orkar inte prata om det, orkar inte ta tag i det där gnagande samvetet. Inte heller orkar vi prata om att det ohållbara arbetslivet leder till en ohållbar livsstil som i sin tur sliter allt mer på vår planet. Vi riskerar att arbeta ihjäl oss på mer än ett sätt.<br />
<br />
Jag vet att jag pratar från ett privilegierat medleklassprespektiv, men det gör inte min ångest och sömnlöshet mindre på riktigt. Snarare gör min ställning att jag kan och vågar dra i bromsen när väggen närmar sig. Jag har partner, vänner och familj som förstår och ställer upp genom alla kriser, emotionella likväl som ekonomiska. Jag har tur. Samtidigt börjar jag bli uppriktigt orolig för hur jag och mina vänner ska klara av ett helt arbetsliv. Så som vi jobbar just nu är helt ohållbart.<br />
<br />
Att vara flitig och att må bra på arbetsplatsen står inte emot varandra. Snarare är ett hållbart arbetsliv en förutsättning för flit. Kanske är lite lathet det enda som räddar oss till slut.<br />
<br />
Jonas Wikström har också <a href="http://jonaswikstrom.blogspot.se/2013/01/jobb-jobb-jobb.html">skrivit om det här</a>. </div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-80739884241819928022011-11-26T16:12:00.000+01:002011-11-26T16:12:50.288+01:00MItt tal till Saco Studentråds kongress 2011<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div class="MsoNormal">
Jag vill hälsa er hjärtligt välkomna till Saco Studentråds
kongress 2011. Ett litet extra välkommen vill jag ge till våra gäster och ni
som är här för första gången. Vi kommer att ha en fantastisk helg ihop!</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag heter Lisa Gemmel och har de senaste två åren haft
förmånen att vara ordförande för Saco Studentråd. Det har varit två omtumlande
år präglade av hårt arbete, valrörelse och studenters trygghet. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den 22 juli satt jag i soffan och scrollade på twitter. I
flödet fastnade jag på en uppdatering från Anna Ekström, före detta ordförande
i Saco, om att centrala Oslo var sprängt i luften. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den kvällen gick jag och la mig med vetskapen att flera
engagerade ungdomar fått mista livet i ett terrordåd. Sammanlagt miste 77
personer livet i Oslo och Utöya den 22 juli på grund av att de ville förändra
världen. Allas lika värde och demokrati var det så kallade hotet som låg till
grund för det fruktansvärda terrordådet.</div>
<div class="MsoNormal">
I möten med andra organisationer har jag ibland kunnat känna
att mitt arbete var, inte irrelevant, </div>
<div class="MsoNormal">
men kanske, som Fredrik Reinfeldt väljer att kalla det, ett
särintresse. I år har det stundtals känts trivialt att arbeta för studenters
rätt till bra villkor när de är sjuka. Men att studenter ska ha en vettig sjukpenning
är del av något större. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Saco Studentråds vision är ett kunskapssamhälle för alla med,
med en hög kunskapsnivå, högt välstånd och stor individuell frihet under ansvar.
Det är en vision jag delar. Men det är en vision som förpliktigar. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Av eleverna som gick ut nian i våras var endast 82,5 procent
behöriga till alla nationella programmen i gymnasiet, enligt Skolverket. Till
viss del beror det på skärpta behörighetsregler, men 17,5 procent av alla som gick
ut nian var obehöriga till naturvetenskap- och teknikprogrammen i
gymnasieskolan. Det är varken min eller Saco Studentråds vision. För att nå min
vision krävs det duktiga och engagerade lärare som får lön och uppmuntran som
möter deras kunskapsnivå, för att så många som möjligt ska kunna tillgodogöra
sig den kunskap de behöver för att klara sig i samhället och, om de vill, kunna
studera vidare. Men det behövs även arkitekter som kan hitta nya sätt att bygga
bort bostadsbristen som ungdomar och studenterna möter när de vill uppfylla
sina drömmar. Det behövs ingenjörer som kan bygga hållbara spårvägar och bussar
så att kommunikationen inte blir ett hinder för att tillägna sig kunskap, precis
som det behövs läkare och psykologer som kan ta hand om studenter som blir
sjuka eller mår dåligt under utbildningen. Det behövs även jurister och
samhällsvetare som kan skapa ett samhälle där alla har rätt till kunskap och en
möjlighet att studera. Vi här inne är nyckeln till min vision. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Under året har Saco Studentråd arbetat med studenters
tillgång till trygghetssystemen. Genom kampanjen Studielinjen har Saco
Studentråd om och om igen berättat för politiker att det är ohållbart att en
student som är sjukskriven under sommaren har 0 kronor i sjukpenning. Vi har
pratat om hur viktigt det är med att kunna vara sjukskriven deltid som student
för att i en långsam takt kunna återvända till studierna efter en depression. Saco
Studentråd har även belyst den ohållbara i att nyexaminerade studenter läser
kurs på kurs på studiemedel för att försörja sig när de egentligen vill arbeta,
men inga andra möjligheter till försörjning står till buds. Genom en
Studielinje parallellt med arbetslinjen skulle även studenter kunna känna sig
trygga i att systemen finns där för dem vid sjukdom och arbetslöshet.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Arbetet med Studielinjen är inte bara viktigt för de
studenter som i framtiden kommer att drabbas av sjukdom – det är även viktigt för
samhället. Studielinjen handlar om synen på kunskap och studenter, hur vi
värdesätter dem som väljer att lägga ner flera år på sin utbildning för att
stärka sig själva och bidra till samhället. Att stärka trygghetssystemen för
studenter handlar inte om ett särintresse, det handlar om att stärka rätten
till utbildning. Genom att inte behöva vara beroende av föräldrar eller partner
när det oförutsedda händer under studietiden, jämnar vi ut spelplanen ännu mer.
Genom att ge så många som möjligt tillgång till högre utbildning bygger vi inte
bara ett kunskapssamhälle, vi skapar även förutsättningar för en starkare
demokrati.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Maria Ehlin Kolk, vice ordförande för Saco Studentråd, säger
väldigt ofta att alla organisationer inte kan rädda världen. Saco Studentråd
kan definitivt inte göra det. Men vi kan göra det vi är bäst på – bedriva
studerandefacklig verksamhet för att de studenter som kommer efter oss ska få
en ännu bättre utbildning och studietid. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag är övertygad om att utbildning och bildning är det bästa
sättet att bekämpa fördomar och, så långt det går, terrordåd som det på Utöya. Därför
blir det arbetet ni i studentsektionerna och vi i Saco Studentråd bedriver så
oerhört viktigt. Engagemanget i våra studentsektioner lär oss demokrati och att
vi alla behövs för att skapa förändring i vår vardag och i samhället. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Så tänk på det nästa gång ni försöker få en student att
förstå vitsen med ett medlemskap i facket, slåss mot er förbundsstyrelse för
samma inflytande som alla andra medlemmar, eller tvingas välja mellan ett möte
och välbehövliga högskolepoäng. Varje dag arbetar vi här inne för min och Saco
Studentråds vision; ett kunskapssamhälle för alla. Det arbetet är viktigare än
någonsin. Det är vårt ansvar och privilegium att bidra till ett samhälle där
alla har tillgång till kunskap demokrati. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Tack</span></div>Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-27657951478138333932011-09-08T16:46:00.000+02:002011-09-08T16:47:34.933+02:00Står vi upp för de nyexaminerade akademikerna?<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Fem medlemmar i olika Sacoförbund skriver idag i en<a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sacos-nye-ordforande-valjer-fel-vag_6451762.svd"> artikel på SvD Opinio</a>n om hur de ser på Sacos nye ordförandes, Göran Arrius, prioriteringar. Författarna lyfter bland annat frågan om den förändrade arbetsmarknad de nyexaminerade akademikerna står inför.<br />
<br />
För att komma in på arbetsmarknaden idag harvar ofta nexaminerade akademiker runt på vikariat, visstidsanställningar eller får starta eget som konsulter för att kunna får arbeta med det de är utbildade till. För många är det här ett bra sätt att komma in på arbetsmarknaden - det första jobbet är oerhört viktigt för en vidare etablering på arbetsmarknaden. Men vad händer när du är inne på ditt tredje vikariat, din fjärde visstidsanställning eller när konsultandet inte bär sig?<br />
<br />
Istället för att vara foten in på arbetsmarknaden riskerar de tillfälliga jobben bli den enda arbetsmarknaden. Vad händer med karriären för unga akademiker som aldrig får ett fast jobb? Hur fungerar det med bostad, familj, lön och förmågan att prestera? Mina gissningar är: ganska dåligt. Lägg till en försämrad a-kassa och att ekonomin nu är på väg ner igen så jublar inte jag som är på väg ut i arbetslivet.<br />
<br />
Inom Saco finns Saco Studentråd, organisationen jag just nu är ordförande för. På Sacos kansli finns ett helt gäng kompetenta utredare. Ändå verkar den ovanstående frågeställningen ha hamnat mellan stolarna.<span class="Apple-style-span" style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"> </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Helvetica Neue', Arial, Helvetica, sans-serif;">Men det är något som jag
och flera med mig inom Saco vill jobba för. Liksom artikelförfattarna tror jag
att Saco måste bli tuffare i vissa frågor. Framförallt vill jag att Saco ska
bli bättre på att företräda sina medlemmar som är nya på arbetsmarknaden. Jag sätter stor tilltro till
att Göran Arrius som ny Sacoordförande är villig att lyssna på mig, min
organisation, och de nyexaminerade medlemmarna.</span></div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-34072079172476529332011-08-26T14:54:00.000+02:002011-08-26T14:54:23.907+02:00Våga visionera<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Miljöpartiet är på krigsstigen. Det är uppenbart att de strävar mot att bli ett parti för akademiker. Ett parti för de som vill ha en kunskapsbaserad politik med starkt fokus på högre utbildning. De har valt en doktorand och en folkhögskolelärare till språkrör och senast idag ägnade <a href="http://www.unt.se/debatt/sa-vill-mp-hoja-kvaliteten-1437194.aspx">Åsa Romson en hel debattartikel åt hämningslöst flörtande med studentorgansiationer</a>. Utan att på något sätt vara partipolitiskt bunden hade jag kunnat skriva nästan exakt den artikeln utifrån Saco Studentråds visionsprogram.<br />
<br />
Efter mandatperiodens förändringsiver inom utbildningssystemet har det varit tyst på utbildningsfronten. Idag tillsattes en ny <a href="http://www.regeringen.se/sb/d/14060/a/173799?setEnableCookies=true">forskningsberedning </a>där utbildningsdepartementet inte visar att <a href="http://www.sulf.se/templates/Page.aspx?id=13715">de inte direkt brinner av förändringsiver</a>. Det finns inte en enda representant för det unga forskarkollektivet.<br />
<br />
Vi har tappat visionerna för den svenska utbildningen och bildningen. Var är diskussionerna kring varför barn och unga behöver en kvalitativ skolgång? Varför reagerar vi inte mer när allt fler studenter utan problem klarar av att arbeta minst halvtid vid sidan om sina studier? Var är satsningarna på den samhällsvetenskapliga forskningen och den sociala ingenjörskonsten?<br />
<br />
Jag vill gärna prata om en forskningsförberedande förskola. Inte med syftet att alla ska läsa på högskolan, utan med ambitionen att alla barn ska få en likvärdig skolgång som uppmuntrar till nyfikenhet och lust att lära. Det ska också finnas en ambition att alla ska lämna skolan med kunskaper för att kunna klara sig i samhället. Det här är diskussioner som är mer relevanta än huruvida betyg ska ges från årskurs sex eller åtta.<br />
<br />
Inom högskolan rör sig rättmätigt mycket av diskussionerna kring kvalitet och lärarledd tid. Historierna jag hör från vissa studenter på framför allt samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningar är skrämmande - två timmars undervisning i veckan, Historien om IKEA som enda kurslitteratur på en 7,5 hp-kurs osv. Det är inte värdigt ett land som framhäver sig självt som en kunskapsnation. Vad vill vi med den högre utbildningen? Är den endast till för att ge jobb, eller har vi ambitioner om en välutbildad och bildad befolkning? Den högre utbildningen är nyckeln till de innovationer och forskningsresultat regeringen är ute efter - utan bra grundutbildning ingen bra forskning, och utan bra forskning ingen bra grundutbildning.<br />
<br />
Bra utbildning, på alla nivåer, är nyckeln till utveckling och ett demokratiskt samhälle. Jag välkomnar därför Miljöpartiets fokus på utbildningsfrågor, och hoppas att fler partier följer efter. Det behövs högre ambitioner för utbildningen i Sverige. Det är dags att börja prata om visioner, annars kommer vi halka efter. Och vid visioner är inte ens Miljöpartiet än.<br />
<br /></div>
Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-88078403081286953712011-04-10T11:17:00.000+02:002011-04-10T11:17:19.748+02:00Studentfackliga söndagsfunderingarJag har lämnat <a href="http://www.slf.se/msf">Medicine studerandes förbunds</a> fullmäktige och sitter nu på ett tåg på väg till <a href="http://www.fsa.akademikerhuset.se/Medlemskap/Student/">FSAStudent</a>, våra arbetsterapeutstudenter. I torsdags hade jag ynnesten att äta middag med<a href="http://www.dik.se/www/dik/web.nsf/dx/DIK-Student"> DIK Students</a> nyvalda, tillika <a href="http://www.lus.lu.se/">LUS </a>avgående, ordförande <a href="http://actionfilosofen.wordpress.com/">Christoffer Ivarsson</a>.<br />
<br />
En av de bästa sakerna med att vara ordförande för <a href="http://www.saco.se/student">Sveriges största fackliga studentorganisation</a> är att jag får åka runt och träffa alla dessa förbund och förbundsrepresentanter. Det anordnas seminarier, paneldebatter, det skrivs artiklar och det hålls fackliga grundkurser. Framför allt fostras en helt ny generation fackliga representanter. På mina möten och träffar möts jag ofta av idérika och talangfulla unga fackliga aktivister, lika engagerade i professionfrågor som de är drivna i lönebildning, etableringsproblem på arbetsmarknaden och jämställda arbetsplatser. De visar på nya, spännande idéer, vill utveckla studentverksamheten och lära sig mer, förändra, förbättra. Jag blir lika inspirerad varje gång. Gott så. Men är det verkligen jag som ska vara mottagaren av alla idéer och inspiration?<br />
<br />
Sacoförbunden är bra på att rekrytera och erbjuda förmåner till studenter. Det är bra, ett fackligt medlemskap ska löna sig och vara lika självklart och relevant termin ett på högskolan som det är år 27 på arbetsmarknaden. Men jag funderar över om förbunden verkligen nyttjar det engagemang och de idéer som kommer från studenterna. Ibland är det den där nya, oprövade - och lite skrämmande - idén som är det som får genomslag. Att ge studenterna mer utrymme är att ge mer utrymme till framtiden, vi som en gång ska bära förbunden.<br />
<br />
Sacoförbunden är unika i organiseringen av studenter i sektioner och i en centralorganisation. Organiseringen av studenter är det vi kommer att vinna på i slutändan, tror jag, men då måste vi alla få plats och ges utrymme. Vi är bra på det, men kan bli bättre.Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8962823229498889292.post-17206953419451223162011-02-18T14:23:00.003+01:002011-02-18T14:47:08.001+01:00Lägg ner Sida och lägg pengarna på Sveriges universitet och högskolor!Sverige har ett stort och viktigt arbete framför oss. Vi måste förklara varför det är värt 100 000 kr för att läsa ett år på en masterutbildning i ekonomi för studenter från tredje land som har ont om pengar. Vi måste locka med mindre än 8 timmars undervisning i veckan, dåligt klimat och bostadsbrist. Vi kan inte erbjuda speciellt många stipendier, de fullkostnadstäckande stipendierna är ännu färre. Är det detta regeringen var ute efter när de införde avgifterna?<br />
<br />
Det kan debatteras för och emot i all oändlighet kring avgiftsbelagd utbildning. Argumenten från de olika sidorna är sällan nya, och vi har för länge sedan slutat lyssna på varandra. Avgifter är och förblir en dålig idé i min värld. Det finns inget bättre bistånd vi kan ge än att låta en person från ett land med sämre högre utbildning och sämre villkor än Sverige komma hit och ta sin examen. Personen kommer inte bara få leva i ett land med fungerande demokrati och pressfrihet, utan även en massa kunskap som den kan ta med sig hem igen och dela med sig av. Kunskapen kan inte hamna i "fel" fickor som pengar lätt, vi behöver inte muta inflytelserika personer för att kunskapen ska nå rätt personer och med rätt stöd i sitt hemland kan kunskapen föras vidare.<br />
<br />
Vi behöver nu fokusera på hur vi kan sänka avgifterna, förbättra utbildningskvaliteten och bygga bort bostadsbristen. Viktiga områden som borde ha varit lösta långt innan en tanke på avgifter ens kom till stånd. Vi måste göra det attraktivt att studera i Sverige, för både svenska och utländska studenter.<br />
<br />
En person i min närhet utbrast: "Lägg ner Sida och lägg pengarna på Sveriges universitet och högskolor!". Personen i fråga menar att studenter från tredje land i Sverige ger mycket mer "outcome" än arbetet och biståndet Sida ger. Även om jag inte håller med i sak, är det ett intressant uttalande. Hur skulle biståndet se ut om det var mer fokuserat på utbildning? Skulle det förbättra biståndet? Jag tror på utbildning som en väg till en bättre värld. Utbildning ökar möjligheten att få jobb, minskar mödradödligheten och skapar en större jämlikhet. Det är områden som mer eller mindre tangerar <a href="http://www.millenniemalen.nu/">Millenniemålen</a>. Hade ett ökat fokus på utbildning och utbildningsutbyte gjort att vi varit ett steg närmare att nå dem?<br />
<br />
Sverige måste våga satsa på utbildning ur ett internationellt perspektiv, och då måste det till fler stipendier och fler möjligheter för de från de fattigare länderna att komma hit att studera. Helst i kombination med avgiftsfri utbildning. I Sverige kanske det är lätt att avgiftsbelägga högre utbildning ur ett skatteperspektiv. Ur ett globalt perspektiv tror jag långsiktigt att det är katastrofalt. Och det gäller för all utbildning i världen. Kunskap och bildning måste vara (kostnads)fri.<br />
<br />
Om studieavgifter: <a href="http://www.dn.se/nyheter/sverige/utlandska-studenter-flyr-sverige">DN</a>, <a href="http://www.universityworldnews.com/article.php?story=20110216164132100">University World News om den allt dyrare utbildningen</a>.<br />
<br />
<a href="http://lisagemmel.blogspot.com/search/label/studieavgifter">Jag har tidigare skrivit om avgifter. </a>Lisa Gemmelhttp://www.blogger.com/profile/06473071203109973031noreply@blogger.com2