Valberedningens förslag till ordförande för Saco Studentråd...

...det är jag!

Valberedningen ger följande motivering:
Som heltidsarvoderad ordförande föreslår valberedningen Lisa Gemmel, 26 år gammal och medlem i Jusek. Lisa står för kunskap, kontaktnät och vilja. Hon har en svåröverträffad kunskap om både den svenska och internationella utbildningspolitiken genom sitt mångåriga engagemang i olika studentorganisationer där hon har arbetat med allt från att anordna Nobelfestens efterfest för Stockholms studentkårs räkning till att vikariera som jurist på Sveriges förenade studentkårer. Hon har en bakgrund som både ledamot och ordförande i Jusek studerandesektion vilket ger henne en gedigen grund att stå på i Saco-federationen. Juriststudenten Lisa har redan- genom att vara involverad i bland annat SSCO (Stockholms
studentkårers centralorganisation) förutom ovan nämna organisationer - byggt sig en plattform och gjort sig ett namn inom den politiska sfären. Med hennes vilja och karisma ser valberedningen en naturlig ledare som kommer att med bravur leda Saco Studentråd.

Jag kan ju inte annat än vara nöjd med den motiveringen.

Övriga föreslagna kandidater hittar ni här.

Jytte Guteland är en större människa än mig

Ungefär 22 minuter in i gårdagens Aktuellt får vi följa med Jytte Guteland, ordförande för SSU, till Lycksele där hon ska träffa vad som minst sagt kan kallas äldre socialdemokrater för att sälja in SSUs fyra idéer för att fånga in de unga väljarna.

Aktuellt visar en sekvens där Jytte presenterar förslagen för gruppen. Då börjar ordföranden spela musik, mitt i hennes presentation. Det kan vara den värsta härskarteknik jag någonsin sett. Jag undrar om Jytte blev totalchockad, eller om hon bara är van, för hon vänder sig om och säger fint att det där gör du inte om, och du får nog flytta på dig. Jag hade blivit fly förbannad och troligtvis haft ganska nära till våld.

Det sorgligaste är nog att jag inte blir speciellt förvånad. Arg, besviken och upprörd, men inte förvånad. Det här händer nog frekvent för unga, duktiga tjejer, inom alla partier, och andra områden också för den delen. Alltså kommer jag behöva lära mig att handskas med det här, utan att själv ta till dessa oförlåtliga härskartekniker och våld. Men jag vill inte. Jag vill inte behöva lära mig handskas med 60-åriga gubbar som inte kan hantera att jag är duktig och har något att säga. Det ska inte vara nödvändigt.

Att inte vara för, men definitivt inte ta ställning mot

Saco har nu svarat på motionen SULF och Saco Studentråd lagt om att Saco på sin kongress ska ta ställning MOT avgifter i högskolan. De vill att kongressen ska avslå motionen eftersom "det är inte självklart att finansieringen av alla funktioner helt och fullt ska vila på skattebetalarna" och att "styrelsen avser att under den kommande kongressperioden fortsatt följa utvecklingen, både i
andra länder och hemmavid". Det är inte ett ställningstagande för avgifter, men det är långt ifrån det aktiva ställningstagande mot som så många suktar efter.

Sacos styrelse menar i sitt motionssvar att dagens högre utbildningssektor "tillhandahåller utbildning som snarast konkurrerar med bildningsförbundens utbud". Istället för att se avgifter som en eventuell utväg bör diskussionen kanske istället röra den högre utbildningens roll i samhället. Jag vill för min del se ett kunskapssamhälle för alla, oavsett härkomst och storlek på plånbok.

Jag anser att Sverige ska ha en för individen kostnadsfri högre utbildning som kan ge utbildning på alla nivåer, även för den som vill komma tillbaka till högskolan för vidareutbildning eller vill läsa kurser för sin egen bildnings skull. Tråkigt nog kan jag inte vara på kongressen där den här motionen, och andra spännande frågor, diskuteras. Det lär bli heta och roliga debatter!

Nils Jobring, ordförande för Akademikerförbundet SSRs studentråd, säger det här och här om motionen. Naturvetarna student säger det här.

I-landsmisär

Jag är sitter i soffan, tittar på dålig TV och försöker att intala mig själv att det är gott med mörk choklad när man är förkyld. Jag är ensam hemma för att sambon är i Luxemburg på möte och det är kallt i lägenheten. I morse blev jag omkörd av två olika cyklister på två olika övergångsställen, vilket gjorde mig tokigt förbannad och irriterad. Jag trodde jag skulle somna alternativt behöva ta hand om följder av illamående idag på jobbet (men blev bättre av en ipren).

Ibland är livet sådär i-landsjobbigt. Man vet att det inte riktigt är ok att gnälla, men har svårt att låta bli. Idag är en sådan dag. Tack för att du lyssnade.

Sänkta löner är inte lösningen

Robin Linderborg varnar, i respons till mitt tidigare inlägg, för att marknadsanpassa utbildningar. Jag delar absolut Linderborgs farhågor. Jag anser inte att arbetsgivarna ska styra vilka utbildningar som ges, varken på gymnasienivå eller högskolenivå. Det skulle vara destruktivt för utbildningarna och bildningsidealet. Dessutom finns det inte en arbetsgivare som kan förutse vilka behov som finns om tre år - finanskrisen är ett utmärkt exempel på detta.
__

I en notis i DN vill Svenskt näringsliv sänka lönerna för ungdomar för att hjälpa dem ut på arbetsmarknaden. Detta är en åtgärd som jag inte under några omständigheter tror kommer att ge fler ungdomar jobb. Den sänkning av sociala avgifter som getts till ungdomar har, enligt Riksrevisionen i senaste budgetpropositionen, "haft begränsade sysselsättningseffekter och höga dödviktseffekter, dvs. samma personer som får arbete genom åtgärden ändå skulle ha anställts." Varför sänkta löner då skulle göra skillnad i antalet lediga arbeten för unga, kan jag inte se.

Det här ditt land, det här är mitt land

Jag har blivit uppmanad av Eva Westerberg att delta i det här blogguppropet.



Självklart tycker jag att det här landet är till för alla. Och tycker även att Systerstor, Emelie Torvaldsson, och Nicke Grundberg ska vara med i uppropet!

Vem vill anställa ett tomt CV?

Ungdomsarbetslösheten i Sverige ligger, enligt SCBs senaste mätningar, på strax över 20 %. En femtedel av Sveriges ungdomar vill alltså arbeta, men får inte chansen. Varför det är så finns det många spekulationer kring. Svenskt näringsliv skyller helst på turordningsreglerna i LAS (som förövrigt går att avtala bort), medan TCO och Akademikerförbundet SSR menar på att uppsägningar enligt dessa regler står för en ytterst liten del av arbetslösheten.

Det är lätt att fastna i en diskussion kring lagar och regler när man pratar om arbetslöshet. Det är enkelt, alla har tillgång till dem och det är enkelt att göra undersökningar kring sådant som är nedskrivet. Jag vill hävda att LAS-diskussionen tar fokus från de verkliga problemen - ungdomars bristande kontakt med arbetsmarknaden.

Har du ingen tidigare arbetslivserfarenhet vill ingen anställa dig. Det är ett påstående som jag i de flesta fall vill hävda är sant. En arbetsgivare vill inte satsa tid och pengar på ett oprövat kort, oavsett om det gäller för en provanställning på 6 månader eller ett vikariat på ett år. Ungdomar måste i ett mycket tidigare skede få kontakt med arbetsmarknaden.

Vi har alla någon gång varit på prao. Några veckor i åttan och nian tillbringar man på en arbetsplats, ofta där man inte har något som helst intresse av att vara, och får göra arbetsuppgifter som kan få vem som helst bortskrämda från arbetsmarknaden. Har du tur (läs: dina föräldrar har kontakter) får du ett sommarjobb som ger arbetslivserfarenhet. Utöver detta har varken gymnasieelever eller studenter på högskolan i de flesta fall ingen kontakt med arbetsmarknaden förrän de på osäkra ben står där med ett betyg i handen och ska börja söka jobb.

Sveriges skolor och lärosäten måste tillsammans med den lokala arbetsmarknaden bli bättre på att låta elever och studenter möta arbetsgivare. Detta kan ske på många sätt, via studiebesök, mentorskapsprojekt, arbetsmarknadsdagar och så vidare. De unga måste få en chans att lära sig hur det fungerar utanför utbildningens trygga väggar och ges en väg in i deras framtid på arbetsmarknaden. Denna samverkan kan inte enbart ske på elevers och studenters initiativ, utan viljan måste komma från "de vuxna" som har större makt att få till stånd ett väl fungerande samarbete.

Sveriges ungdomar måste ges en reell chans att komma in på arbetsmarknaden, även utan flera sidor långa CV:n. Finns inga ungdomar på arbetsmarknaden blir LAS-diskussionen en icke-fråga. Det är nämligen väldigt svårt att bli "utlasad" från ett jobb man inte har.

Inlägget är en del av en bloggstaffet arrangerad av P3 Nyheter

Debut i "riktiga" världen

Från och med måndag kommer jag att delta i en bloggstaffet om ungdomar och jobb på P3 Nyheters hemsida . Missa inte!