Alla är dumma under ett valår!

Publicerad i Helsingborgs Dagblad 20 mars 2014.

“Everybody’s stupid in an election year” - Alla är dumma under ett valår. Citatet kommer från CJ Cregg, presidentens pressekreterare i tv-serien Vita huset som sändes på SVT i början på 2000-talet. Så här några månader in på supervalåret börjar man lätt undra om hon inte har rätt.

Mina flöden i sociala medier fylls allt mer av partimegafoner som oreflekterat hyllar sitt eget partis politik. Det som för ett år sedan skulle varit en intellektuell diskussion blir istället en tävling i sitt partis senaste valfloskelutspel. Det verkar som de tror att vi väljare inte längre kan ta till oss en substantiell argumentation utan behöver få politiken delgiven till oss i snärtiga oneliners.

Alla är dumma under ett valår. Eller? CJ Cregg får efter nämnda replik ett snabbt mothugg från sin kollega Charlie Young. “No, everybody gets treated stupid in an election year” - Nej, alla blir behandlade som dumma under ett valår.

Människor tenderar att se sig själva så som de blir behandlade. Behandlas vi väljare som om vi är dumma kommer vi till slut också tro på det. I ett politiskt landskap där Socialdemokraterna går till val på att effektivisera myndigheter och inte höja skatten samtidigt som Moderaterna skamlöst snor Socialdemokraternas skolpolitik, börjar jag fundera på hur dumma de tror att vi väljare egentligen är. Tror partierna att vi inte längre är intresserade av politiska förslag grundade i ideologi?

Jag befann mig nyligen på ett seminarium där Miljöpartiet diskuterade sitt valprogram för Stockholmsregionen. En åsikt som framkom i diskussionen var att Miljöpartiet med regionprogrammet tagit ett steg mot att vara “partiet alla gillar”. Men vill ett parti vara det “alla” gillar?

Allt fler partier lyssnar på och frågar väljare om vad som är deras viktigaste frågor inför valet. Att vara i takt med samtiden är nyckeln för varje framgångsrikt parti. Men det är skillnad på att ha örat mot marken och att hela tiden röra sig i den riktning där det låter mest.

I trianguleringens valår 2014 verkar politik inte längre handla om att utifrån ideologi hitta lösningar på samhällets problem. I stället ägnar sig nervösa partier åt att flytta sig mot en allt trängre mitt. Vi väljare har allt svårare att se skillnad på de politiska alternativen. I kampen om att gillas av alla, riskerar partierna att inte gillas av någon utanför den innersta kretsen.

Jag tolkar Vänsterpartiets framgång i opinionen som att de har förstått vad väljarna vill ha: Tydliga lösningar på samhällets problem som är förankrade i ideologi, inte en politik som i första hand mäts gentemot partiers förslag. Politiskt mod verkar löna sig.

För att vi väljare ska hålla intresset uppe måste valrörelserna handla om idéer, inte om regeringsalternativ och regeringsduglighet. Det måste finnas anledningar att gå och rösta. För det krävs det mer innehåll och mindre strategi i politiken.

Väljare är inte dumma, särskilt inte under ett valår. Men vi börjar tröttna på att inte tas på allvar.  

Högskolan är vägen framåt!

Jag skriver idag på Sacobloggen om vad Saco Studentråd vill se för förändringar i högskolan och för studenter efter valet.

Ny tid, ny stil?

Idag hoppade jag av buss 3 på Mälartorget istället för Tegelbacken. Jag har börjat mitt nya uppdrag som ordförande för Saco Studentråd. Jag har valt precis rätt år att vara ordförande för Sveriges största fackliga studentorganisation. Under 2010 händer det otroligt mycket.

Jag hoppas att ingen har missat att det är valår. Den 19 september är det upp till bevis för Alliansen. Har de styrt Sverige så som svenskarna vill, eller är det dags för (ännu ett) regimskifte? Vad gäller utbildningspolitiken finns det mycket kvar att önska. Resurserna till grundutbildningen är fortfarande låga med stora, ibland oförklarliga, skillnader mellan samhällsvetenskap/humaniora och naturvetenskap/medicin. Med utökningen av utbildningen inför höstens antagning ökar mina farhågor kring utbildningens kvalitet. Själv hoppas jag på att utbildningspolitiken blir central i årets valrörelse. Sverige går allt mer mot en samhällsekonomi som baseras på tjänstemän snarare än arbetare. Detta innebär att allt fler på arbetsmarkanden har en akademisk bakgrund. För att vi ska få den bästa arbetskraften krävs den bästa utbildningen. Dit har vi ännu en bit kvar att vandra.

1 juli 2010 kommer det inte längre att finnas ett kårobligatorium i Sverige. Detta innebär en stor omställning för Sveriges studentrörelser. Inte bara de före detta obligatoriska studentsammanslutningarna kommer att beröras av avskaffandet, utan även organisationer som Saco Studentråd måste hitta ett förhållningssätt till de nya förutsättningarna. För min del tror jag att studentkårerna och studentrörelsen kring kårerna har en hård tid framför sig, men att de kommer hitta nya former för sitt arbete och göra ett minst lika bra jobb som tidigare.

Snart (slutet av januari är det sagt) läggs propositonen om avgifter för utländska studenter. Enligt ryktena ska utbildning avgiftbeläggas för studenter utanflör EU/EES från och med 2011. Det är snart. Jag, såväl som Saco Studentråd, är emot avgifter. Det finns många anledningar till varför studieavgifter ska införas, bland annat farhågor kring rekrytering. Men en av de största anledningarna är risken för spillover-effekter, dvs. risken att även de som bor i Sverige ska betala för utbildning. Det pratas mycket om att det ska lagstiftas om att EU/EES-medborgare, och svenska medborgare såklart, inte ska betala för att studera. Det är en fin tanke, men det verkar som om poltikerna glömmer att de lagar de stiftar kan de lika snabbt riva upp igen. Lagstiftning betyder alltså inte mycket i form av säkerhet mot studieavgifter, så länge bestämmelsen inte förs in i regeringsformen. Men den sannolikheten är inte så stor.

Det finns alltså all anledning att hålla lite koll på utbildningspolitiken under året!

Ny ordförande för Saco studentråd

Idag blev jag vald till ordförande för Saco studentråd. Mer om det och vilka som sitter i resten av styrelsen hittar ni här. Stina har tagit en fantastisk bild på mig från mitt tal och Naturvetarna skriver det här om kongressen.

Vi är en fantastisk styrelse som jag tror kommer att få ett otroligt roligt år ihop. Här är mitt korta och koncisa tacktal från kongressen. Håll till godo!

Jag vill tacka så väldigt mycket för att ni har gett mig ert förtroende att leda Saco studentråd det närmsta året. Det känns otroligt stort att få vara ordförande för organisationen under ett år då så mycket händer. Jag ser fram emot ett år fyllt av bra styrelsediskussioner, valkampanjande, och möten med er förbund.

När jag valde att kandidera började jag fundera på vad Saco studentråd är för organisation. Jag kom fram till att det är en väldigt privilegierad sådan. Saco studentråd har den stora förmånen att vara en organisation med fäste i två världar - studentvärlden och den fackliga. Vi är den enda fackliga organisationen som består av studenter, arbetar för studenter och bedrivs av studenter. Detta är något vi ska vara stolta över och ta vara på. Vi har en fantastisk plattform för att prata om studier kopplat till arbetsmarknad,

2010 är ett valår. Det kommer vimla partier, organisationer och andra aktörer som kommer att slåss för att just deras fråga ska komma upp på dagordningen. Där har vi som fackligt aktiva en möjlighet att göra skillnad. För mig handlar facket om att många tillsammans är starka. Tillsammans är Saco studentråd och dess förbund starka. Tillsammans kan vi åstadkomma saker. Samtidigt måste vi utnyttja att vi är studenter. Tillsammans måste vi måste under det kommande året arbeta för att utbildningspolitiken ska bli en prioriterad valfråga. Vi måste visa att studenter är en stark grupp med starka intressen, att vi bryr oss om vår utbildning och dess kvalitet. Politikerna i sin tur måste visa att även vi studenter är viktiga inför ett val och inte bara prioritera barnfamiljer och pensionärer. Politikerna måste visa oss att de är villiga att satsa pengar på högre utbildning och steget över till arbetsmarknaden. Att få upp utbildningspolitiken på agendan kommer jag att arbeta stenhårt för under det kommande året, vid sidan om arbetet med fokusfrågan.

Jag vill återigen tacka för ert förtroende. Och jag hoppas på att jag på nästa års kongress kan stå här och prata för ett mycket starkare och kanske lite kaxigare Saco studentråd. Något som vi i styrelsen, och ni förbund, har åstadkommit tillsammans.

Med dessa ord tackar för en fantastisk kongress och säger grattis till alla nya förtroendevalda. Det kommer att bli ett fantastiskt år!

Plats för (minst) en till i Saco studentråds styrelse!

På grund av ett avhopp bland de föreslagna ledamöterna till Saco studentråds styrelse, finns det nu en öppning för andra intresserade medlemmar i Saco studentråds medlemsförbund att bli nominerad till en plats i styrelsen! (Kan ju tillägga att det finns det i alla fall, via en så kallad golvnominering, men nu måste minst en kandidat till fram för att kunna uppfylla stadgans krav på minst fem och max sju ledamöter i styrelsen).

Är du intresserad av att sitta i Saco studentråds styrelse, hör av dig till studentsektionen/rådet på ditt fackförbund och be dem nominera dig. Övriga frågor ställs till Maria Noleryd eller Stina Hamberg på Saco studentråd.

Protest eller okunskap?

Nu är i princip alla röster till Europaparlamentet räknade. I Sverige var röstdeltagandet lite bättre än 2004, men det var inga strålande siffror. Jag undrar vad det är som ligger bakom det låga valdeltagandet i Sverige - är det protest eller okunskap?

En hel del politiskt medvetna EU-kritiker har valt att inte rösta idag, det vet jag. Men det kan inte vara närmare 60 % som protesterar genom att inte rösta. Hur många av dessa röstar inte på grund av okunskap och hur många orkar bara inte bry sig? Kanske är det dags att sluta prata om hur krångligt och långt borta EU är och faktiskt bemöda sig med att förklara och försöka göra EU mer tillgängligt.

EU-valsdebatt på Saco Studentråd

Unga kandidater som står högt på listan inför EU-valet. Från vänster Eva Westerberg, moderator, Marie Wickberg (c), Ella Bohlin (kd), Hanna Löfqvist (v), Zaida Catalán (mp) och Christoffer Järkeborn (m).

Glöm inte att rösta!