Sidor

söndag 1 mars 2009

Party feet!

Senaste tillskottet i skoparken, med dämpad klack. Loves!

In general

Efter fyra veckor som arbetande person så borde man börja landa, men det känns som om jag fortfarande lever i någon sorts dimma. Men den här helgen har jag hunnit med mig själv (och tvätten) för en gångs skull. Nu är det bara den där uppsatsen som ska skrivas.

Jag kan dock säga att jag trivs bra på jobbet. Mina arbetskamrater är mycket trevliga, jag får mycket ansvar och lär mig massor, framför allt om utbildningspolitik och påverkan. Känns lite konstigt att vara tjänsteman och inte den som är med och skapar politiken från idéstadiet, men det är bra för mitt ego. Jag har hört att ödmjukhet är bra.

Den senaste veckan har varit smått galen på grund av kårobligatorieproppen. Onsdagen spenderades i någon konstig obligatoriebubbla där pressekreteraren satt konstant i telefon och Moa var överallt i media. Dagen efter var en migrändimma för mig. Och note to myself - skriv inte inlägg i dvaltillstånd under känsloanstormning. Det blir sällan bra.



Jag undrar hur man får ihop resten av livet när man jobbar. Och lägg barn till det så gör man väl ingenting annat än jobbar och tar hand om barn. Egentid?

onsdag 25 februari 2009

Nu kan jag inte hålla tyst längre!

Få inom studentvärlden kan ha missat att Leijonborg idag presenterade propositionen för avskaffande av kårobligatoriet. Jag har suttit mitt i hetluften på SFS hela dagen och kan inte längre vara tyst i frågan.

105 kr per student och år? Det måste vara ett skämt. Man kan tycka vad man vill om kårobligatoriet, men hur ska man kunna utföra en vettig studiebevakning med 105 kr per år och student? (Eller knappt 100 kr om man räknar på det sättet vi gjort på SFS)

Kårer är idag ganska dåliga på att marknadsföra sig själva. Det är helt sant. Men vad man däremot missar är att jag tror att många kårer inte vill lägga för mycket pengar på marknadsföring gentemot sina medlemmar och finansiärer. Man kan göra bättre saker av dem. Nu kommer man istället behöva lägga stor ansträning på att ragga medlemmar med mycket mindre resurser. Vad folk verkar missa är att det rör sig om en klumpsumma som inte räknas upp med inflationen och att det inte är öronmärkta pengar till varje student. Många problem, få lösningar. Och för små kårer är 105 kr per student ingenting.

Det kan även leda till att högskolorna måste täcka upp för det som kårerna inte klarar av att finansiera själv, dvs. bevakning av högskolan. Att kritisera sina bidragsgivare brukar inte vara en hit och kårerna kommer då automatiskt hamna i beroendeställning gentemot högskolorna och inte kunna göra det de får pengar för.

Kårobligatoriet är en väldigt smidig lösning på hur man ska lösa studentinflytandet, men inte den enda. Självklart kan man lösa det på andra sätt, till exempel som föreslagits idag.

Men en sak, Leijonborg, STUDENTINFLYTANDET MÅSTE FÅ KOSTA! 105 kr är och förblir ett skämt.

Utbildningsdepartementets pressmeddelande.

Organisationer om kårobligatoriet: SFS, SSCO, Saco Studentråd

Andra om kårobligatoriet: Nicke Grundberg, Kristina Persdotter

Artiklar: DN, SvD, P3 Nyheter, Rapport

måndag 23 februari 2009

”Studenterna är ju också en finansiär”

Rubriken är ett citat från den särskilda utredaren för Autonomiutredningen, Daniel Tarschys, om varför vi bör ha ett studentinflytande. Jag tycker att Daniel skjuter långt förbi målet.

Självklart måste vi ha ett studentinflytande, men av den anledningen att studenter är en självklart del av ett lärosäte och måste ha naturliga och självklara vägar att påverka sin utbildning och arbetsmiljö. Detta oavsett hur lärosätena får sin finansiering.

Att se studenterna som en del av finansiärerna av högskolan tycker jag är att vara ute på farlig mark. Jag ser ett nästa steg av detta - studieavgifter - vilket kommer minska bredden på studentgruppen och göra högre utbildning till något för de som har råd. Farligt, farligt.

Avgiftsfri utbildning är en av hörnstenarna i den svenska högre utbildningen, liksom det självklara (?) studentinflytandet. Vi måste värna om detta och fortsätta att värdera bildning lika högt som utbildning.

tisdag 17 februari 2009

Utbildningshelg

Det har återigen varit lite dött på bloggen. Aldrig i mitt liv trodde jag att det skulle vara så jobbigt att jobba. Konstant tröttma vill jag sammanfatta det med.

I helgen var det utbildningshelg med Jusek. Förutom att vi hade riktigt trevligt hade vi även en riktigt bra diskussion om vad de förtroendevalda inom JSS vill att vi ska driva för frågor. Störst diskussion blev det kring advokatsamfundets tolkning av stadgar. Vi ser även en stark efterfrågan av praktik under utbildningen bland våra studentgrupper. Förhoppningsvis kommer detta hjälpa nästa års styrelse att fokusera och förbättra arbetet.

Försök till vettigare inlägg kommer i veckan.

torsdag 29 januari 2009

Fribeloppet, del 2

Jag åt lunch idag med utvecklingsavdelningen på Jusek och Saco-Stina och vi kom in på fribeloppet. Jusek-Johan (vad roligt det blev här då) visade en annan sida av fribeloppet - har man inte det kan man som heltidsarbetande som läser kurser ändå ta studiemedel, och framförallt få bidragsdelen. Jag har aldrig sett på det så tidigare, men då går det ju faktiskt ihop med fribelopp trots att studiemedlet inte är behovsprövat. I alla fall på bidragsdelen.

Men jag håller fortfarande fast vid min ståndpunkt att fribeloppet borde vara en icke-fråga. Under studietiden ska man kunna studera på heltid utan att behöva oroa sig för pengar. Oavsett vad man tycker om drivandet av arbetslinjen, så är det en linje som aldrig ska drivas gentemot studenter. Man ska klara sig på studiemedlet. Höj studiemedlet!

Finaste nyheten på länge!

De flesta nyheter i dagsläget verkar handla om ekonomiska kriser, dödade barn i Gaza och hjälp som inte når fram i Sri Lanka. För att kontra detta vill jag med stolthet meddela att jag har fått ett jobb!

Från och med måndag jobbar på Sveriges Förenade Studentkårer som vikarierande jurist. Mammas reaktion var att nästan börja gråta. Pappas var, efter att fått veta att det var min första intervju, att det inte var rättvist. Tydligen ska det vara vara svårt och besvärligt att få sitt första jobb. Och visst, det är säkert karaktärsstärkande, men det struntar jag i. Jag är bara glad över att jag är kompetent nog att få ett jobb och smart nog att söka ett jobb som passade mig.

Så det kan väl vara ett litet tips kanske, att inte bara söka jobb som man vill ha (vilket man såklart ska göra) men även de som man kan få. Jag tror att det är jättelätt att man hamnar i fällan att man endast söker jobb som ligger liiiite bortom det arbetsgivaren anser att man är kompetent för. Och som sagt, självklart ska man söka alla jobb man kan hitta som man tycker är intressanta och man har en profil som stämmer in på det de söker, men ibland måste man börja med att nå trätopparna innan man når stjärnorna. Jag sökte en hel del jobb som jag inte kom på intervju på innan SFS....

Jag är övertygad om att jag kommer att ha roliga arbetsuppgifter och lära mig MASSOR på SFS, vilket kan leda mig mot mina drömjobb (just nu) på fackförbund och departement. Sen kanske mina drömmar förändras. För bara ett år sedan ville jag helst jobba med mänskliga rättigheter i krigshärdar. Det finns så mycket roligt därute att jag inte vet hur jag ska hinna med allt under ett arbetsliv!

Ses på måndag, SFS!