10 hp nätverkande?

För någon månad sen släppte Jusek en rapport om hur arbetsmarknaden för invandrade akademiker eller de med annan etnisk bakgrund än svensk i Juseks medlemsgrupper ser ut. Resultaten var nedslående. I veckan har TCO kommit med en liknande rapport. Den gav inga upplyftande resultat den heller.

Jag undrar varför det är så svårt? Ett problem är de informella kanalerna, kontaktnäten som de som inte har en bakgrund i Sverige saknar (t.ex. att pappas bästa polares frus syster kan ge en praktikplats). Ett problem tror jag är att man fortfarande har någon form av rädsla för det som kan vara annorlunda än en själv, där man lätt kan dra paralleller till kvinnor i bolagsstyrelser.

Jag tror även att problemet kan appliceras akademiker med arbetarbakgrund, dock inte i samma utsträckning. Den akademiska miljön och arbetslivet efter är så oerhört präglat av informella vägar och kontakter att man effektivt stänger ute stora grupper. Det krävs en medvetenhet om detta från högskolor och studentkårer. Hur man man nå dem som aldrig riktigt kommer in och som inte har den handlingskraften som Eliana Soleiman har?

Det handlar inte bara om att få in underrepresenterade grupper på högskolan och slussa ut dem på andra sidan utbildningen. Berörda parter på högskolan måste göra sitt för att integrera och ta tillvara på alla kunskaper och erfarenheter som finns inom dess väggar. Annars skapar vi utanförskap som kan sitta i för livet.

Kristina Persdotter på TCO bloggar om den här och här. Så gör även Eva Westerberg