Vem är lärarna snälla mot, egentligen?

I ljuset av avskaffandet av den positiva särbehandlingen anser jag att nyheten att lärarna rättar upp nationella prov är lite extra intressant.

Jag undrar om det finns några likheter mellan betyg och "överrättningen", det vill säga, får fler tjejer än killar högre betyg än de förtjänar på de nationella proven? Eftersom de nationella proven ingår i betygssättningen (i alla fall gjorde de det på min tid) kanske det speglar en del av hur det går till när betyg sätts.

När jag gick i skolan upplevde jag att jag ofta fick ett visst betyg, inte nödvändigtvis för att jag förtjänade det, utan för att jag var en duktig flicka. Detta gällde framförallt på högstadiet, där jag helt omotiverat fick ett VG i franska i avgångsbetyget, när jag terminen innan fått IG på ett läxförhör. Nu var jag en av de bättre eleverna i klassen, men sättet som betygen sattes gjorde att jag aldrig någonsin behövde plugga. Jag visste att jag sågs som duktig, vilket kunde väga upp dåliga provresultat.

Mina funderingar går alltså kring varför tjejer får bättre betyg, och därmed lättare kommer in på högskolan. För det första tror jag att det är en helt annat status för tjejer än för killar att ha bra betyg i grundskolan, kanske även gymnasiet. Detta leder till att tjejer pluggar i högre grad än killar, och därmed, välförtjänt, får bättre betyg. Killar däremot premieras socialt av att höras och synas, även i klassrummet, och inte alltid genom att briljera med sina kunskaper. Även om de kanske är lika duktiga som tjejerna är de mycket jobbigare och får därmed inte lika bra betyg (trots att vi inte har ordningsbetyg i skolan).

Självklart kan inte betygsskillnader förklaras så lätt, men jag tror att en del av skillnaderna ligger i förväntningarna på eleverna. Tjejerna förväntas vara tysta och duktiga, killarna bråkiga och lata. Att ge tjejer bättre betyg under sådana förutsättningar är att göra dem en björntjänst, vilket jag själv har fått erfara. Jag tror inte på något sätt att detta sker medvetet från lärarnas håll, men de är ju lika färgade av samhällets värderingar och förväntningar som vem som helst annars. Ska vi ha betyg i Sverige måste dessa sättas efter kunskap och inte hur väl eleven passar in i mallen av en "bra elev".

Min franska då? Ja, jag skröt ganska länge om att jag gick ut grundskolan utan ett enda G, men det där VGt skavde alltid lite. Jag visste ju att jag var så urdålig på språket, oavsett hur bra det såg ut på pappret, och valde därför att läsa spanska på gymnasiet. Men jag är väldigt duktig på att säga att jag inte kan prata franska, på franska!