I morgon tas beslutet om kårobligatoriets framtid i svensk högskola. Att det inte blir ett avskaffande är högst otroligt. Detta är, som riksdagsmajoriteten har uttryckt det, en principfråga. Tyvärr visas det med all tydlighet på sättet det avskaffas.
De organisationer (som inte alls nödvändigtvis behöver vara studentkårer, efter den 1 juli 2010) som ska utöva studentinflytandet på högskolorna kommer få 105 kr per student och år, till skillnad mot de 310 kr som kårobligatorieutredningen ansåg att kårerna behövde, endast för studiebevakning. Utredningen ville ge studentkårerna ytterligare medel per student för att bedriva studiesocial verksamhet. Samtidigt ska avskaffandet ske på ett år.
Man kan vara för eller emot ett obligatorium, men ändå se att det kommer bli svårt för kårerna att initialt bedriva ett kvalitativt studiebevakningsarbete. Säga vad man vill, men marknadsföring och medlemsrekrytering lär man sig inte på en dag, så pengar från medlemmar lär dröja. Frågan är inte om det kommer slå mot studentinflytande, det är snarare tal om hur mycket. För oavsett inställning till obligatoriet kan ändå de flesta enas kring att utbildningen blir bättre med studenter som bevakar den. Studentinflytandet är något som måste bevaras. Avskaffandet som kommer beslutas om i morgon sker på ett oansvarigt sätt där de stora förlorarna är studenterna. Inte de som är arvoderade på studentkårerna, utan de som eventuellt förlorar inflytande över sin utbildning.
Jag vill avsluta med att säga farväl till kårobligatoriet, alla studenters frenemie. Jag har haft roligt i din tjänst. Vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar