Alla är dumma under ett valår!

Publicerad i Helsingborgs Dagblad 20 mars 2014.

“Everybody’s stupid in an election year” - Alla är dumma under ett valår. Citatet kommer från CJ Cregg, presidentens pressekreterare i tv-serien Vita huset som sändes på SVT i början på 2000-talet. Så här några månader in på supervalåret börjar man lätt undra om hon inte har rätt.

Mina flöden i sociala medier fylls allt mer av partimegafoner som oreflekterat hyllar sitt eget partis politik. Det som för ett år sedan skulle varit en intellektuell diskussion blir istället en tävling i sitt partis senaste valfloskelutspel. Det verkar som de tror att vi väljare inte längre kan ta till oss en substantiell argumentation utan behöver få politiken delgiven till oss i snärtiga oneliners.

Alla är dumma under ett valår. Eller? CJ Cregg får efter nämnda replik ett snabbt mothugg från sin kollega Charlie Young. “No, everybody gets treated stupid in an election year” - Nej, alla blir behandlade som dumma under ett valår.

Människor tenderar att se sig själva så som de blir behandlade. Behandlas vi väljare som om vi är dumma kommer vi till slut också tro på det. I ett politiskt landskap där Socialdemokraterna går till val på att effektivisera myndigheter och inte höja skatten samtidigt som Moderaterna skamlöst snor Socialdemokraternas skolpolitik, börjar jag fundera på hur dumma de tror att vi väljare egentligen är. Tror partierna att vi inte längre är intresserade av politiska förslag grundade i ideologi?

Jag befann mig nyligen på ett seminarium där Miljöpartiet diskuterade sitt valprogram för Stockholmsregionen. En åsikt som framkom i diskussionen var att Miljöpartiet med regionprogrammet tagit ett steg mot att vara “partiet alla gillar”. Men vill ett parti vara det “alla” gillar?

Allt fler partier lyssnar på och frågar väljare om vad som är deras viktigaste frågor inför valet. Att vara i takt med samtiden är nyckeln för varje framgångsrikt parti. Men det är skillnad på att ha örat mot marken och att hela tiden röra sig i den riktning där det låter mest.

I trianguleringens valår 2014 verkar politik inte längre handla om att utifrån ideologi hitta lösningar på samhällets problem. I stället ägnar sig nervösa partier åt att flytta sig mot en allt trängre mitt. Vi väljare har allt svårare att se skillnad på de politiska alternativen. I kampen om att gillas av alla, riskerar partierna att inte gillas av någon utanför den innersta kretsen.

Jag tolkar Vänsterpartiets framgång i opinionen som att de har förstått vad väljarna vill ha: Tydliga lösningar på samhällets problem som är förankrade i ideologi, inte en politik som i första hand mäts gentemot partiers förslag. Politiskt mod verkar löna sig.

För att vi väljare ska hålla intresset uppe måste valrörelserna handla om idéer, inte om regeringsalternativ och regeringsduglighet. Det måste finnas anledningar att gå och rösta. För det krävs det mer innehåll och mindre strategi i politiken.

Väljare är inte dumma, särskilt inte under ett valår. Men vi börjar tröttna på att inte tas på allvar.